På lördagsmorgonen följde jag med Mirren och flickorna Karolina och Clarissa till lördagsverksamheten på Lilla Akademien och sedan åkte Mirren och alla de tre yngsta barnbarnen med mig hem till Mogata.
Den främsta anledningen till att jag åkte till Stockholm just nu var för att jag ville se Axel Sjöbergsutställningen på Sven-Harrys konstmuseum vid Vasaparken innan den tog slut. När jag studerade i Stockholm i början av 50-talet var jag klasskamrat på Enskilda Gymnasiet med Axel Sjöbergs sonson, Göran. Vi var mycket tillsammans och jag var ofta gäst i hans hem. I den stora våningen hängde många av farfaderns tavlor och jag tyckte det skulle bli spännande att få återse några av dem.
Fisken vägs upp 1919. Den här stora tavlan (90x160 cm.) är jag nästan säker på att den hängde på väggen över soffan i vardagsrummet i klasskamraten Görans föräldrahem. (Bilderna går att klicka större.)
Hamnen i Långviksskär 1935. 90x125 cm
Notdragning i Stockholms skärgård 1915. Nationalmuseum. 150x246 cm.
Jordbruk i havsbandet 1900. 90x140 cm.
Vedhuggning i Sandhamnsskogen 1913.
Radiolyssnarna 1935. Utställningens största tavla med måtten 135x195 cm.
Glöd. Långsviksskär 1898. 100x150 cm.
Axel Sjöberg var också en duktig fotograf, som många av hans samtida kollegor och även August Strindberg, som han beundrade mycket. Många av hans fotografier ligger till grund för hans oljemålningar. Så t.ex. i hans målning Jordbruk i havsbandet som finns på Nationalmuseum.
Jordbruk i havsbandet 1900. 91x126 cm.
Axel Sjöbergs akvareller har av många ansetts som det bästa i hans produktion. På utställningens andra våning finns ett helt rum med bara hans akvareller och skisser. I katalogen läser jag att han hade flera hundra skissböcker fulla med teckningar och akvareller. Den rikligt illustrerade katalogen kunde jag köpa till reapris för 120 kr. Här finns också bilder på målningar från fjällvärlden som han också hittade många av sina motiv i.
Några exempel på Axel Sjöbergs akvarellbilder.
Carl Eldh skapade skulpturen i brons av sin gode vän Axel Sjöberg 1912. Den står nu placerad utanför värdshuset i Sandhamn.
Utställningen slutar söndagen den 12 februari men innan dess är det flera offentliga visningar som ingår i entrépriset. Här kan man hitta dem. Det är en fin utställning som jag varmt kan rekommendera.
Axel Sjöberg i målartagen som åttioåring ute i Sandhamn.
25 kommentarer:
Sandhamn är en speciell ö och den sandiga tallskogen påminner lite om vår skog här på norra Öland. Jag kände inte till den här konstnären. Tack för att du visade!
Kram /Kerstin
Så fick jag också komma på utställningen och tack för det! Alla tavlor har för mig alltid ett aha, stor eller liten upplevelse. Det finns ett skimmer av värme i flera av hans tavlor. Akvarellerna också fina. Det ryms mycket i en konstnär som speglar sig i hens tavlor :-)
Kram
Kerstin:
Nej, han är inte så känd som hans kompisar Bruno Liljefors och Anders Zorn. Men jag har alltid tyckt mycket om hans målningar. Han var sekreterare i Konstnärsförbundet i många år också.
Kram tillbaka
Tove:
Roligt att du tyckte om att hänga med på utställningen. Den har jag väntat på länge eftersom jag kände konstnärens sonson så väl och har sett många av tavlorna hemma i hans föräldrahem när jag var ung. Hans hem och ateljé på Långviksskär har nu blivit ett ställe för stipendiater att vistas på för unga, lovande konstnärer.
Kram tillbaka
Så roligt att få se. Tack!
Var det den Göran som var chef på medelhavsmuseet?
Margaretha
Margaretha:
Roligt att du uppskattade inlägget. Göran A Sjöberg var 1:e antikvarie på Stadsmuséet i Stockholm så jag tror inte att det är samma.
Ingrid
Det är möjligt att jag blandat ihop museerna - det vore inte första gången - vet du vad Görans pappa gjorde?
M
Margaretha:
När jag kände Göran var pappan docent (läkare) på ett sjukhus i Stockholm. Han blev sedermera professor tror jag. Han hade doktorerat på innerörats balansfunktion om jag inte minns fel.
Medeltidsmuseet och Stadsmuseet hänger ihop har jag sett så det var kanske det som Göran arbetade på också. Träffade aldrig Göran sedan vilket jag gärna skulle ha velat. Han avled den 14 januari i år. Om du googlar på Göran A Sjöberg står det en artikel i SvD som har skrivits av Olle Granath som skapat utställningen tillsammans med Axels barnbarn (och andra?).
Ingrid
Tack för detta! Intressant läsning med många fina bilder på tavlorna. Extra roligt att du känner konstnärens sonson och sett flera av målningarna i hans hem. Utställningenblir ju då extra intressant. Har läst om utställningen och hade planer på attse den men jag är i Spanien och missar denna utställning men det kommer fler.
Förstår att du hade en fin helg i huvudstaden och det är ju svårt att inte ha det.
Kram!
ditte:
Jag har till och med varit i Axel Sjöbergs ateljé i Sandhamn och även i hans ateljé på Regeringsgatan i Stockholm, så visst var det lite extra spännande med den här utställningen. Efter hans död förstås, men det fanns ändå många skissböcker med akvareller att bläddra i.
Ha det så gott i Spanien!
Kram tillbaka!
Ingrid,
Tack för informationen! Jag har insett att det rör sig om den familj jag trodde - min mors vänner - som jag träffade som barn, men inte har något riktigt minne av.
Margaretha
Margaretha:
Så roligt att det stämde. Men jag visste inte att Göran hade varit chef för Medeltidsmuseet. Familjen var helt underbar och tog med mig på operor och teaterföreställningar medan jag var inackorderad i Stockholm. Jag fick också följa med till Sandhamn ett par gånger. Vi var också ofta på konstutställningar. Tyvärr tappade jag kontakten med Göran och familjen när jag var tvungen att åka hem till Norrköping efter studenten och när jag ett år efteråt åkte till Lund för att studera.
Ingrid
Ingrid,
Jag är inget sanningsvittne när det kommer till bekantas arbetsplatser - men jag vet att det var ett museum.
Mor tyckte väldigt mycket om hela familjen, och uppskattade vänskapen.
Margaretha
Margaretha:
Det var väl Stadsmuséet då kanske. Kul i alla fall att du kände till denna fina familj som jag har så mycket att tacka för.
Ingrid
Vad härligt med en sån där rolig Stockholmslag men både "fynd" i butiker och inspirerande upplevelser. Roligt att höra dig berätta om konstnären och din plats i sammanhanget! Och extra roligt att få så trevlig last på hemvägen! Mirren är verkligen värd beundran, det är tufft att få tiden och orken att räcka till under barnens aktivitetsår. Lördagsaktiviteter dessutom! Hälsa henne så gott. Att barnen får utveckla sin musikalitet under barnåren är verkligen något jättefint att ge! Kram
Och jag som ALDRIG kommer iväg till Sven-Harrys!!!! Klart värt att besöka det stället så varför blir det inte av?
Anna:
Nästa gång jag kommer upp är det stor musik- dans- och sångföreställning på Musikaliska av eleverna på Lilla Akademien. Den 23 februari, så då åker jag upp igen. Tema är Gullan Bornemarks sånger. Ska bli spännande. Sen att jag brukar kombinera det med något museum eller en bloggträff gör ju det hela inte sämre :-)!
Kram tillbaka
Aina:
Du har gott om tid att se utställningen eftersom den inte slutar förrän den 12 februari. Den är väl värd ett besök.
Ingrid
Jag har aldrig hört talas om den här konstnären. Vissa tavlor du visar är riktigt bra. Andra tilltalar mig inte alls, men så är det ju alltid! Kram
Tycker också att akvarellerna ser mer avslappnade ut. Avbildade kroppsarbetare fick man sin beskärda del av under Folket i Bild/Kulturfront-tiden på 70-talet. Konstigt att han inte fick plats där, jag minns iallafall inte namnet.
Man får hoppas att mannen med yxan i högsta hugg träffar rätt. Annars...
Veiken:
Nej, han har kommit lite i skymundan av giganterna Zorn, Liljefors och Carl Larsson som han var samtida med. Men det var roligt att Sven-Harrys gjorde en så fin utställning av hans konst.
Kram tillbaka!
Hans:
Det är klart att man inte gillar tavlorna om man jämför skärgårdsbefolkningen med vanliga kroppsarbetare. AS dokumenterar ju (enligt min mening) det slitsamma livet för fiskarna och deras hustrur i det yttersta havsbandet på ett alldeles eget och genuint sätt. Och med en alldeles egen kolorit som tilltalar mig som också målar med starka färger.
Efter vad jag kan se finns det inte mycket i vägen som kan gå snett för yxhuggaren så jag förstår inte riktigt din oro. Tårna finns på behörigt avstånd från ett eventuellt nedslag var det nu än hamnar, haha.
Ingrid
Skicka en kommentar