Övriga fredagsbloggare hittar ni på tidigare inlägg. Jag har tyvärr inte lyckats att länka till dem idag.
Det har varit lite si och så med bloggningen de senaste veckorna. Förra gången hoppade jag över fredagstemat helt och denna gång kommer det ett visserligen ett inlägg om Ljus, men med flera dagars försening.
Jag kan i alla fall inte låta bli att fundera lite över temat eftersom det är så intimt förknippat med mitt jobb i kyrkan. Det finns väl ingenstans där det talas så mycket om ljus som där, eller där levande ljus har ett så stort symbolvärde?
I kyrkorna finns för det mesta en ljusbärare. Man tänder ett ljus och tänker på någon och kanske ber en liten bön samtidigt.
Även i Bibeln finns det massor av ställen där ljuset återkommer. Stjärnan som lyser över stallet och Skapelseberättelsen är exempel på några.
Mina favoritverser i Bibeln apropå ljuset är från Jesajas nionde kapitel vers två, som man läser i kyrkan varje år på Juldagsmorgonen. Och jag blir heligt (haha) f-d när jag läser den nyöversatta texten. Hur kan man förstöra ett så vackert stycke poesi genom att göra berättande prosa av det hela. Jag citerar den gamla översättningen så kan ju den som har lust jämföra med den nya som man kan hitta på nätet bl.a.
”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.
Ja, över dem som vandrar i dödsskuggans dal skall ett ljus skina klart. /…../
Ty ett barn varder oss fött och en son bliver oss given
Och på hans skuldror ska herradömet vila; och hans namn skall vara:
Underbar i råd. Väldig Gud. Evig Fader. Fridsfurste.”
Det levande ljuset har ju, som jag sa, ett oerhört stort symbolvärde i alla kristna kyrkor. Det märker man inte minst nu under Allhelgonahelgen. Efter julen tror jag att denna högtid är den mest välbesökta i den svenska kyrkan numera. Jag spelade på två minnesgudstjänster under helgen. Den första i Gusums kyrka och den sista i Ringarums kyrka. Det hade hunnit bli mörkt när gudstjänsterna började på kvällen och på kyrkogårdarna lyste ljus från hundratals gravlyktor.
”Fantastiskt”, som min vän kyrkoherden sa i sin betraktelse, ”att tänka sig att varje ljus representerar en människa som hade sina tankar, drömmar och förhoppningar precis som vi.”
Varje ljus utom ett på altarrundeln representerar en församlingsmedlem som avlidit under året. Det återstående ljuset får gälla för alla för dem som vi tänker på och som inte finns hos oss längre...
Det blev mycket stämningsfulla gudstjänster med parentation då man läser upp namnet på alla personer som avlidit under året och tänder ett ljus för honom eller henne. Min lilla välsjungande VIS-kör sjöng några sånger, bl.a. Flyttfåglarna och Jag ska gå genom tysta skyar med text av Dan Andersson, som jag tyckte passade bra just vid detta tillfälle.
Några av damerna i min VIS-kör som sjöng så fint på båda gudstjänsterna
För den som tycker det är vackert med många levande ljus rekommenderar jag ett besök i Julottan! Då brinner hundratals ljus i kyrkan, i alla ljuskronorna har man tänt stearinljusen och även i bänkraderna.
En dikt av Bo Setterlind får avsluta det här inlägget.
Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.
Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!
