1346 Minnesgudstjänst i Mogata kyrka med Sankt Anna vokalensemble

Minnesgudstjänster i Allhelgonahelgen firas i nästan alla våra kyrkor i Söderköping Sankt Anna församling. Det är så fint att kunna gå i kyrkan och tända ljus för dem som avlidit sedan förra Allhelgonahelgen och minnas alla dem som stått oss nära och som inte finns bland oss längre.

Idag var det extra skönt att komma in i Mogata kyrka där det var varmt och skönt till skillnad mot de iskalla vindar som blåste utanför. Sankt Anna vokalensemble skulle sjunga under gudstjänsten och det är alltid lika roligt att höra den lilla, men mycket välsjungande kören.

Idag saknade jag min bror och svägerska som brukar vara med. Körsångarna från vänster. Bernt, Yrsa, Leif, Brita, Mari, Ida och Marianne. Hon är också min bloggvän. (Bilderna går att klicka större.)

Kent var kyrkvärd och läste Allt har sin tid från Predikarens tredje kapitel, verserna 1-8. Texten är högaktuell trots att det var många tusen år sen den skrevs.

Kent läser Allt har sin tid från ambon.

Kören sjöng bland annat Ave Verum Corpus (som man kan lyssna till nedan), Led mig Gud och Herre jag ropar. Mirjam, vår präst, talade fint om Gud som alltid finns med oss trots att vi känner oss ensamma många gånger. Att sorgen går över med tiden när vi mist någon som stått oss nära, men att saknaden alltid finns kvar. Så blev det parentation med ljuständning, vi sjöng några psalmer och kören avslutade med en sång à capella. En fin avslutning på Allhelgonahelgen.

Kent och Inger har tänt ljusen. Mirjam uppmanar oss att gå ner till ljuständaren nära ingången i kyrkan och tända ljus för våra nära och kära. 

Sankt Anna vokalensemble sjunger Mozarts Ave Verum Corpus i Mogata kyrka söndagen den 6 november 2016.

Fredagstema: Show and Tell – Ljus

Sista temat för månaden är Erica upphovskvinna till. Tack Erica för trevliga teman! Nästa månad är det Simone eller Fritt ur Hjärtat som har åtagit sig att hitta på teman.

Övriga fredagsbloggare hittar ni på tidigare inlägg. Jag har tyvärr inte lyckats att länka till dem idag.

Det har varit lite si och så med bloggningen de senaste veckorna. Förra gången hoppade jag över fredagstemat helt och denna gång kommer det ett visserligen ett inlägg om Ljus, men med flera dagars försening.

Jag kan i alla fall inte låta bli att fundera lite över temat eftersom det är så intimt förknippat med mitt jobb i kyrkan. Det finns väl ingenstans där det talas så mycket om ljus som där, eller där levande ljus har ett så stort symbolvärde?

I kyrkorna finns för det mesta en ljusbärare. Man tänder ett ljus och tänker på någon och kanske ber en liten bön samtidigt.

Även i Bibeln finns det massor av ställen där ljuset återkommer. Stjärnan som lyser över stallet och Skapelseberättelsen är exempel på några.

Mina favoritverser i Bibeln apropå ljuset är från Jesajas nionde kapitel vers två, som man läser i kyrkan varje år på Juldagsmorgonen. Och jag blir heligt (haha) f-d när jag läser den nyöversatta texten. Hur kan man förstöra ett så vackert stycke poesi genom att göra berättande prosa av det hela. Jag citerar den gamla översättningen så kan ju den som har lust jämföra med den nya som man kan hitta på nätet bl.a.

”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.
Ja, över dem som vandrar i dödsskuggans dal skall ett ljus skina klart. /…../
Ty ett barn varder oss fött och en son bliver oss given
Och på hans skuldror ska herradömet vila; och hans namn skall vara:
Underbar i råd. Väldig Gud. Evig Fader. Fridsfurste.”

Det levande ljuset har ju, som jag sa, ett oerhört stort symbolvärde i alla kristna kyrkor. Det märker man inte minst nu under Allhelgonahelgen. Efter julen tror jag att denna högtid är den mest välbesökta i den svenska kyrkan numera. Jag spelade på två minnesgudstjänster under helgen. Den första i Gusums kyrka och den sista i Ringarums kyrka. Det hade hunnit bli mörkt när gudstjänsterna började på kvällen och på kyrkogårdarna lyste ljus från hundratals gravlyktor.

”Fantastiskt”, som min vän kyrkoherden sa i sin betraktelse, ”att tänka sig att varje ljus representerar en människa som hade sina tankar, drömmar och förhoppningar precis som vi.”


Varje ljus utom ett på altarrundeln representerar en församlingsmedlem som avlidit under året. Det återstående ljuset får gälla för alla för dem som vi tänker på och som inte finns hos oss längre...

Det blev mycket stämningsfulla gudstjänster med parentation då man läser upp namnet på alla personer som avlidit under året och tänder ett ljus för honom eller henne. Min lilla välsjungande VIS-kör sjöng några sånger, bl.a. Flyttfåglarna och Jag ska gå genom tysta skyar med text av Dan Andersson, som jag tyckte passade bra just vid detta tillfälle.

Några av damerna i min VIS-kör som sjöng så fint på båda gudstjänsterna

För den som tycker det är vackert med många levande ljus rekommenderar jag ett besök i Julottan! Då brinner hundratals ljus i kyrkan, i alla ljuskronorna har man tänt stearinljusen och även i bänkraderna.

En dikt av Bo Setterlind får avsluta det här inlägget.

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.
Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!