fredag 12 februari 2010

Fredagstema Show and Tell - Bilar

Bilden från nätet

Värdinna för fredagstemat i februari är Anna Fair and True. Hon har också länkar till de övriga fredagsbloggarna på sin blogg.

När Mirren var ett år gammal bestämde vi oss för att köpa en begagnad bil. Vi hade mycket små inkomster på den tiden så det fick bli något billigt. MM:s bror, som var en fena på bilar, rådde oss att köpa en Volvo Amazon eftersom det var en bil som alla kände till om den skulle behöva repareras.

Vi svarade på en annons och köpte en röd Amazon av en bilmekaniker för 5000 kr. Det här var 1978 så penningvärdet var lite annorlunda än nu. Jag tror MM tjänade 4000 kr i månaden då för tiden för sitt heltidsjobb. Även om det var lite skavanker här och där, så gick motorn alldeles utmärkt.

Den här bilen, som jag hittade på nätet, är väldigt lik den vi hade

Bilåkandet tog raskt slut efter några år, då MM kanade av vägen vid blixthalka och voltade med bilen ut på en åker. Den hamnade på taket och MM kunde omskakad, men oskadd kliva ur bilen, som väl var. Men dess saga var all.

Efter det köpte vi en begagnad Amazon igen, denna gång vit, för 8000 kr. Samtidigt anmälde sig MM till en kurs i bilmekanik, vilket visade sig vara en god investering. Han använde efter det ständigt vår egen bil som kursmaterial.

Jag lärde mig också en hel del om bilar genom detta. T.ex. att kopplingsvajern kanske kunde ha gått av (den hade gjort det tidigare), vilket imponerade stort på en långtradarchaufför som skulle hjälpa mig att få igång bilen när den hade stannat på gatan vid något tillfälle.

Vi hade dubbelboende på den tiden eftersom Mirren gick i musikklass i Norrköping. För det mesta bodde vi i vårt hus i Söderköping, men ibland sov vi över i den lilla ettan i Norrköping. Man fick inte välja skolor då, så MM och Mirren mantalsskrev sig i Norrköping, där det fanns musikklasser. När vi en kväll skulle åka hem till Söderköping kunde vi inte hitta vår bil på parkeringsplatsen utanför lägenheten.

MM trodde förstås att jag inte kom ihåg var jag hade ställt den dagen innan. Men efter att förgäves ha letat efter den, insåg vi till slut att den måste ha blivit stulen. Bilen hittades efter någon dag på Himmelstalundsfältet en bit därifrån, sönderkörd. Några killar hade roat sig med att köra racerbil där, men inga verktyg var stulna, vilket var en glad överraskning.

Bilen, som redan tidigare hade hål i golvet i baksätet p.g.a. rost, var inte mycket att göra åt. Vi fick 1000 kr i skrotningspremie för den i alla fall. Det blev ingen som helst påföljd för killarna förstås, eftersom de var under 15 år. När jag kom till skolan dagen efter incidensen och berättade om att vår bil blivit stulen var det en av kollegorna som gratulerade mig…

Efter det var vi utan bil i två år och fick utmärkt kondition genom att vi var tvungna att cykla överallt. Vi drog t.o.m. hem en nyköpt TV på cykeln…

18 kommentarer:

Annika sa...

Lustigt att fler minns vad den första bilen kostade!

Musikanta sa...

Annika:
Det var förmodligen för att det var en så stor utgift när man inte hade det så fett!
Kram/M

Mirren sa...

Åh, jag minns cykelturerna med fasa! Speciellt den där vi cyklade till Östra Ryd. Usch och fy

olgakatt sa...

Visst är det de första bilarna man minns bäst!

Vi har också fått en bil stulen - och det hemma i carporten en fredagsnatt. Vi sover i andra änden av huset och hörde inget. Gamla SAABar var väldigt enkla att stjäla, enl ryktet kunde man starta dem med en glasspinne. Vår tjuv, som greps iklädd makens ytterkläder som låg i baksätet, hade en egen nyckel som passade! Bilen, som var oskadd, kändes besudlad sedan och det var en orsak till dess snara hädanfärd sedan.
Liksom ni var vi också utan bil i flera år när vi bodde i en stad.

olgakatt sa...

Jackan, som tjuven knallat omkring i på natten innan polisen knep honom, kändes ju också väldigt besudlad och jag ville kasta den. Den var dessutom väldigt ful. Men maken blev förtvivlad, han älskade den jackan! Så i hopp om att förstöra den tvättade jag den i 95°. Den blev som ny - till min stora besvikelse.

Bloggblad sa...

Första bilen är det nåt visst med. Vår första kostade 3500:- mkt begagnad folkabubbla, inköpt -73.

Jag minns den tiden väldigt väl när man såg hela familjen flängandes mot bussen eller till affären...

Miss Gillette sa...

Tack för en mycket underhållande postning! Jag önskar att jag hade haft en Amazon -- en gammal 245 är det närmsta hittills.

Den första bilen mamma köpte när jag var liten (hon var ensam med mig och levde på studielån då) köptes för 6000 av de sparade barnbidragskronorna. Det var en Saab, en vit tvåtaktare av för mig okänd årsmodell (men den var nog gammal redan -73 när den köptes). Jag minns vilket lyft det var att ibland få skjuts till skolan (jag var ofta försenad och tyckte det var så pinsamt, och långt var det att gå också). Puttrik var den passande benämning bilen gick under.

Rutan sa...

Min första bil kostade 1 500 kr. Jag lånade pengar i banken till köpet. Det var ungefär 1972.

Evatina-beth sa...

En av våra bilar blev också stulen en gång.Jag hade parkerat den på torget när jag kom hem från jobbet kl 22.00. När kl var 05.00 ringde telefonen. "Hej, Det är polisen i Halmstad-jag skall bara meddela att vi har din bil här." Det var ju väldigt hyggligt med så snabbt besked eftersom jag ju skulle köra till jobbet kl 06.00. Det blev tåget i stället.
Jag har missat din kommentar om kvartetten som jag hade på min blogg för någon dag sedan. Mannen i blå kostym heter Bill Gaither och han har skrivit många sånger. En av de mest kända är "He touched me" som bl a Elvis har sjungit.

Annika sa...

Musikanta vilket mysigt billinlägg. GILLAR!!!
Och vilken syn det måste ha varit när ni släpade hem en tv på cyklarna, men hey, det funkade ju!!!
Så trist med stulna bilar, usch och fy...
Och vilken änglavakt din MM hade då han voltade med bilen. FY så otäckt.
När jag växte upp hade min fldrar en Volvo PV först och sen blev det en volvo amazon combi...
och efter det lite annat.
Kram!!!!

Musikanta sa...

Mirren:
Inte undra på. Du var väl 7-8 år och det var fyra mil fram och tillbaka. Dit åkte vi på en hemsk grusväg, kom jag ihåg. Hem gick det lättare eftersom vi åkte på den asfalterade landsvägen.
M&P

Olgakatt:
Det måste ha känts hemskt att veta att någon kunde smyga sig in på tomten och stjäla en bil. Och sen ha fräckheten att klä sig i din mans kläder!

Karlar är inte så känsliga som vi. Dessutom tror jag de är mer ekonomiska när det gäller kläder. Men jag förstår att du tänkte på tjuven varje gång han tog på sig den jackan i fortsättningen...

Vi bodde ju i Söderköping och Norrköping när vi var utan bil. Här ute på landet hade det inte funkat...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Tänk att du har varit med så länge...

Miss Gillette:
Duktig mamma du hade som sparade barnbidraget. Det var mer än jag rådde med när jag var ensam med barnen...

Jag hade ingen bil under de åren och jag kommer ihåg att det var ledsamt att jag aldrig kunde skjutsa och hämta äldsta dottern till hennes ridning.

Puttrik var ett mycket bra namn på en bil tycker jag, i synnerhet en SAAB av tidig modell!

Musikanta sa...

Rutan:
1500 kr var faktiskt en hel del pengar när man ungefär tjänade 2000 kr i månaden som vikarierande lärare, som jag var då. Du var i alla fall ekonomisk som lånade pengar i banken i stället för att ta bilen på avbetalning...

Evatina-beth:
Det verkar som om du inte visste om att din bil hade blivit stulen, eller? I så fall var det ett oerhört snabbt ingripande :-)!

Jag ska gå in och lyssna på "He touched me".

Annika: Vi drog även hem balar med toa- och hushållspapper på cyklarna. När MM voltade hade vi bestämt träff i Norrköping - han var på väg med bilen för att hämta hem mig till Söderköping.

Jag väntade två timmar på gatan (mobiltelefonen var inte uppfunnen då) och till slut kom han - till fots. Lite darrig men OK för övrigt. Han hade tagit en buss in till stan. Änglarna var där och såg till att han inte fick möte - han kanade tvärs över vägen...
Varm kram tillbaka/M

Saltistjejen sa...

Jag tycker gamla Volvo Amazoner ser så himla fina ut! Bulliga och mysiga och ja, hemtrevliga.
Men jag skulle gärna sett hur ni tog hem TVn på cykeln!!!!! :-)
Kram!

Eleonora sa...

Kul berättelse om er bil. Jag förstår att ni älskade den mycket!

Trevlig helg söta Ingrid och kramis

Musikanta sa...

Saltistjejen:
Jag glömmer aldrig när min farbror köpte en av de första Amazonerna som tillverkades - det var en dröm att få åka med honom i den...

Men vår hade väl minst femton år på nacken. Motorn var det inget fel på även om den hade sina skavanker för övrigt...
Det var nog en och annan som tittade till när vi drog hem vår "tjockteve" på pakethållaren, :-)
Kramar tillbaka!

Eleonora:
Ja, det är alltid något speciellt med den första bilen man skaffar sig tillsammans...
Ha en skön helg själv!
Varm kram/M

Anna, Fair and True sa...

Vad roligt att läsa dina gamla bilhistorier! Gillar sådana personliga historier! Jag har inte skrivit mitt inlägg om bilar ännu för den veckan var så hektisk. Men det kommer snart! Den röda Amazonen var verkligen fin tycker jag! Tänkte på det du skrev om att maken din lärde sig att mecka. Det kan man ju inte göra nu tyvärr då allt är datoriserat och kräver experter :(

Musikanta sa...

Anna Fair and True:
Jag ska gå in och titta i din blogg - har inte haft tid denna vecka som du förstår.

Nej, det är hopplöst när någonting går sönder. Det är bara att lämna in till verkstan för det allra minsta...