Återbördad till livet och verkligheten

Det känns i alla fall så – efter nästan fjorton dagar av ofrivillig svält. Efter min operation för drygt två veckor sedan fick jag ett par dagar på avdelningen när allt fungerade normalt och jag kunde lämna US i Linköping redan två dagar efteråt. Påföljande lördag började magen krångla och jag fick varken behålla mat eller dryck de närmaste dagarna.

Bilden har jag hittat här på nätet.

Jag tog det ganska lugnt trots allt, trodde kanske att jag fått någon maginfektion, kände mig lite bättre mellan varven och försökte få i mig lite av den förfärligt hemska ersättningsvätska som vi hade köpt på tisdagen efter återbesöket i Linköping.

När jag inte heller fick behålla denna utan hade kräkts utan uppehåll med några timmars mellanrum natten mellan tisdagen och onsdagen, bestämde jag mig för att det var dags för att åka till akuten i Norrköping.

Jag blev väl omhändertagen där och fick ligga kvar på avdelning 16 – KK – i Norrköping. Man tog alla möjliga prover och det var inte något större fel på dem. Jag fick tabletter mot illamående också. På kvällen åkte jag hem igen men fick löfte om att komma tillbaka direkt om jag skulle känna mig sämre.

Torsdagen före Midsommarafton var ganska lugn och jag försökte peta i mig lite mat och dryck under dagen och kvällen. På natten kräktes jag kraftig flera omgångar och kände mig sedan så torr att jag knappt kunde prata. Dessutom hade jag magknip av och an och ont i magen överhuvudtaget. På morgonen åkte vi in till KK i Norrköping där jag omedelbart fick dropp.

Dagen därpå blev jag röntgad och man konstaterade att det var stopp i min mage. Någon tarm hade väl vridit på sig – inte så allvarligt som tarmvred, men tillräckligt för att inte någon mat kunde passera. Så när jag hade ätit en viss kvantitet så fick jag upp allting igen…

Mer dropp och doktorn berättade att det var en inte alltför ovanlig komplikation i samband med en bukoperation. För det mesta löste det sig av sig själv med hjälp av diverse medikamenter och någon dags tarmvila. Min värden var som väl var bra hela tiden. I måndags fick jag börja äta flytande föda, dvs. varm soppa och till all lycka kände jag då inget illamående längre och fick även behålla maten.

Bilden från nätet har jag hittat här.

I går tisdag fick jag börja äta vanlig ”skonsam” mat och magen började fungera så smått igen. Mina prover var helt normala då, så efter lunch kom MM och hämtade hem mig. Jag känner nästan ingenting av själva operationen utan går och böjer mig ganska obehindrat. Maten som jag stoppat i mig sedan jag kom hem har jag också fått behålla och något litet har kommit ut den naturliga vägen. Jag blev rekommenderad att undvika grönsaker – även kokta – och fiberrik mat som müsli och fullkornsbröd.

Inte anade jag för några veckor sedan att jag skulle känna en sådan lycka när jag kunde äta och gå på toa som vanligt – och sova en hel natt utan droppslang i handen och utan att må illa eller att ha ont i magen. Så här efteråt förstår jag att jag inte borde stannat kvar hemma så länge att jag blev så uttorkad. Jag skulle naturligtvis åkt in samma lördag som jag blev så illamående. Kanske något att tänka på för den som hamnar i samma situation som jag…

Mirren har skrivit en utförlig rapport och även tagit bilder av mig på sjukhuset.