måndag 11 februari 2013

744 Helge Artelius - vad är Konst?



En av Helge Artelius många omslagsbilder till Husmodern - här nr 8 1937. (Bilderna går att klicka större.)

Helge Artelius var en helt okänd konstnär för mig innan jag så smått började samla på gamla veckotidningar. Då upptäckte jag att han hade gjort många av omslagbilderna till gamla ex av Husmodern. Jag tycker om illustrationerna men funderar samtidigt över vad det är som gör att en del målningar och illustrationer blir konst för hundratusentals kronor medan andra klassas som bättre hantverk. Det har definitivt inte alla gånger att göra med skickligheten i att rita och måla. Det är som med märkesjeans – det är märket som är det viktiga. Inte kvaliteten eller designen på byxorna.

Likadant är det kanske med Konsten. Där är det ofta signaturen, inte konstverket som är det viktigaste. När jag jämför Helge Artelius bilder med en del målningar som det betalas många miljoner för, kan jag inte tycka annat att det är ganska märkligt. Trots att Artelius hade en gedigen utbildning och studerade både på Konstakademien, nuvarande Konsthögskolan och på Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, betalas hans originalverk bara med någon tusenlapp på auktionerna. För Artelius äger en skicklighet som många av dessa andra konstnärer kunde avundas honom. Han är t.ex. en expert på att rita händer, som anses tillhöra de svårare uppgifterna för en konstnär.


Underbart hur den lilla flickan håller i nålen när hon syr och hur hon är på väg att tappa fingerborgen. Mamman tittar fram lite skeptiskt och undrar hur det går. Husmodern nr 49 1928

Men det kanske beror på att han aldrig hade någon egen utställning med sina tavlor så att etablissemanget endast förknippade honom med julkort med änglar och jultomtar, som han ju framställde mängder av. Det både ser jag och läser om i den lilla boken Helge Artelius, skriven och sammanställd av Kerstin Berggren och Anne-Marie Jacobsson. Det går också att läsa om honom här.


Meli är en av Selma Lagerlöfs genuina barnberättelser som handlar om en liten puckelryggig flicka som är för klen att gå i skolan och leka med andra barn men får en mening med sitt liv när hon tar hand om sjuka djur. Illustrerad av Helge Artelius 1934. Bild från boken Helge Artelius.

Boken Helge Artelius gavs ut 2008. Den är slutsåld på förlaget men går att låna på biblioteket. Upplösningen på bilderna i boken är tyvärr ganska dåliga, så vill man se vackrare färger på hans alster kan man gå in och titta här. Helge Artelius gjorde alltså tusentals illustrationer till vykort, julbonader, parader* och veckotidningar. Vi känner också igen många av hans bokmärkesänglar.  Det var naturligtvis ett utmärkt sätt att försörja sig på, men i konsthistorien kommer hans namn knappast att finnas med.




Här visar han på nytt sin skicklighet av att avbilda händer... Bilden från boken Helge Artelius.

Helge Artelius föddes 1895 och dog 1989. Hade han blivit född i slutet av 1700-talet hade hans målningar säkert blivit mycket uppskattade av dåtidens konstkännare. Han är inte bara en skicklig avbildare av människor, djur och natur utan även duktig på att få fram känslouttryck hos sina företrädesvis vackra unga kvinnor och barn.


Den vackra unga modern med sitt lyckliga barn. Husmodern 52 1936.

Och det var väl valet av motiv som var felet med honom. I hans illustrationer förekommer för det mesta vackra, unga kvinnor och lyckliga, välnärda barn. Inte särskilt intressant enligt vår nutida syn på Konsten. Under romantiken hade han säkert blivit desto mer uppskattad. Jag har dock hittat bilder i boken där han framställer människorna lite mer realistiskt och inte alltid så sockersöta. Här kommer några sådana bilder.


Staffan Stalledräng. Bilden från boken Helge Artelius.


En av mina absoluta favoritbilder från boken Helge Artelius. Man hade kanske fått en lite annan uppfattning om den lilla flickan om inte blommorna funnits. Varken hon eller dockan är särskilt glada...

Konstnären själv som ung. Bilden från boken Helge Artelius. 

* Parader = här pappersklipp av t.ex. änglar och tomtar som man viker upp och ställer i en lång rad på bordet.






22 kommentarer:

Mirren sa...

Apropå det där med barn som inte ser så glada ut så slår det mig när jag ser bilderna att det är väldigt sällan barn ser sådär väldigt glada ut. Jag tycker att bilderna är autentiska och tycker mig känna igen precis den där minen som flickan som håller dockan har (ifrån Lissan). M&P

olgakatt sa...

Jag håller med dig om handaskickligheten. Problemet med nedvärderingen av det konstnärliga värdet hänger nog ihop med att man omedelbart får intrycket " veckotidningsillustrationer" vilket sannerligen inte är en komplimang. Det händer ibland med idag verksamma konstnärer som avser något annat och "seriösare" att de avfärdas med just den etiketten.
Om ytterligare 50 år kanske man ser helt annorlunda på hans bilder! Flera av dem är verkligen god konst.

Musikanta sa...

Mirren:
Nästan alla andra av Artelius barn ser glada och lyckliga ut - det är kanske därför de är så overkliga...
M&P

Musikanta sa...

Olgakatt:
Om man hade tagit bort blommorna från flickan med flöjten och flickan med dockan hade man säkert fått tavlor som passat in i den mest pretentiösa konstsalong. Men han var väl praktisk - måste väl ha tjänat massor av pengar under sitt liv. Roligt att du uppskattade några av hans illustrationer i alla fall!

Eva i Tyresö sa...

Flera av bilderna är verkligen ljuvliga och väcker många minnen.
En konstnär tycker jag! Så många du har och väl bevarade. heter boken Helge Artelius?

Musikanta sa...

Eva i Tyresö:
Jag håller med dig! Jag tycker också att han borde räknas till våra duktigaste konstnärer, men det är klart att i konkurrensen med kubisterna och minimalisterna och alla de andra moderna konstnärerna är han hopplöst föråldrad. Boken heter just Helge Artelius men finns bara på bibliotek numera. Jag har länkat till boken i inlägget.
Ingrid

Suss sa...

Otroligt vackra bilder du visar på dessa omslag. Jag känner inte till Artelius, men han var ju suverän. Min far målade och han sa jämt, att händer är bland det svåraste som finns att få bra. Artelius var ju en mästare på det. Jag tycker mycket om bilden med flickan som syr och har fingerborg. Kram!

Annika sa...

Absolut suverän.
Tycker det är larvigt när ngn blir avskriven som riktig konstnär bara för att personen illustrerat veckotidningar. det är verkligen pretto av såga ngn bara därför.
Hans Arnold brukade också teckna för många veckotidningar.
OCh sen fanns det en illustratör som hette Kurt Ard som jag var totalt fascinerad av då jag växte upp. Hans teckningar i veckotidningarna var som en dröm.
Så jag säger bara: heja!! De är bättre än många "etablerade" konstnärers bilder många ggr tycker jag.
Hoppas du har det toppen i Sthlm!
På de här bilderna ser inga av barnen överlyckliga ut, och det gör det hela ännu finare.
Kram!

Karin sa...

Härliga bilder, med mycket nostalgi. Men han verkar ha gjort åtskillnad mellan veckotinigsillstrationerna och bokillustrationer. I alla fall om man jämför omslaget till Selma Lagerlöfs bok med de övriga illustrationerna. Den känns renare och intensivare, medan de andra blir lite mer "anekdotiska", eller vad det kan vara. Kul att se i alla fall! Och skicklighet krävs ju i båda fallen.

Musikanta sa...

Annika:
Nu har jag bytt till Pop-up ruta och också fått min första Spamkommentar. Få se om det blir fler...
Håller med dig om att det finns flera veckotidningsillustratörer som är skickliga konstnärer. Här jag var ung älskade jag Ib Thaning. Hans bilder har jag sett i några gamla veckotidningar nu och jag
tycker fortfarande han är en mycket duktig konstnär.
Det blev bara en kort visit i Stockholm men en fantastisk konsert av ungdomar på Lilla Akademin (som egentligen gjorde att jag åkte upp) eftersom Mirren hade några heldagsprojekt inplanerade som inte innefattade familjen. Men jag åker snart upp igen. Huvudsaken är att barnbarnen inte glömmer bort mig :-).
Kramar

Musikanta sa...

Karin:
Håller med dig. Bilden av den lilla puckelryggiga flickan är suverän - synd att jag inte har övriga bilder. Boken är väl tyvärr, som de flesta av de gamla böckerna jag försökt att låna på biblioteket, referensexemplar.

Vad det gäller änglar och små knubbiga, lyckliga barn och vackra unga mödrar, menar jag att han nog skulle varit mer uppskattad om han levt på 16-1700-talet i stället.
Ingrid

olgakatt sa...

Om konst kan man diskutera in absurdum men det är ganska kul! En av våra konstnärsvänner, en engelsman, kan säga åt mig: You ought to be ashamed to have such an ugly teapot! Då menar han en kanna av Stig Lindberg....
Om en av mina älsklingstavlor sa han en gång: I'll tell him next time we meet at Operakällaren that I saw a terrible picture he made. He should keep to illustrations of books, the only thing he is good at.
Och Hans Arnold som nämnts ovan älskar jag!
Vad vore livet utan konstgräl?

Äventyret framtiden sa...

Man kan ju inte bli annat än glad och harmonisk av all denna konstfullhet. Ljuvliga bilder som jag inte kan se mig mätt på

kramar
Karin

Musikanta sa...

Olgakatt:
Ja, om konst kan man diskutera hur mycket och länge som helst. Här kan du läsa vad vännen Bloggblad tycker om en skulptur i Söderköping. http://bloggblad.blogspot.se/2013/02/det-ar-val-ingen-konst.html

Jag gillar skulpturen med anar att den inte kommer att få vara ifred från vandalisering i sommar. Har just läst ut Dandy av Jan Guillot som bl.a. berättar om den nedgörande kritik som den första impressionistutställningen fick i London. Ungefär som Hitlers enartete Kunst...

Musikanta sa...

PettasKarin:
Kul att se dig igen här på bloggen. Håller med dig om att bilderna är harmoniska och välgjorda. Är särskilt förtjust i den första med kälken. Jag tycker att uttrycket i den lilla flickans ögon är helt underbart!
Kram

Ronny sa...

För mig som var med när Artelius bilder ännu spriddes blev det ett kärt återseende igår på en loppis, där jag fann ett äldre illustrerat häfte. Idag googlade jag på konstnären och hamnade här. Vilken fin artikel! Tack! "Huvudet på spiken" i fråga om vår tids bedömning av konst. Behovet av vackra bilder har följt mig genom livet och som illustratör skulle jag ha varit glad om jag nått halvvägs upp till Artelius nivå. För mig får det gärna vara välgjort och till och med vackert.
:) Ronny

Musikanta sa...

Ronny:
Välkommen till min blogg och fantastiskt kul att du hittade hit. Spännande med det illustrerade häftet som du hittade på loppis! Hade gärna sett några bilder därifrån. Du kanske kan mejla några till mig. Min mejladress är ikanta@telia.com/ I så fall kan jag göra ett nytt inlägg om Artelius och berätta att jag fått bilderna från dig och länka till din hemsida.

Är mycket förtjust också i hans fru Gurlis bilder. Jag har en del från omslagen på Bonniers veckotidning som jag tänkt lägga in vid något tillfälle.

Nu har jag varit inne och tittat på din hemsida och är stum av beundran för din skicklighet! Du kallar dig visserligen illustratör, men för mig är du en stor konstnär dessutom. Jag har njutit av dina bilder.

Ingrid som själv fuskar i akryl.

Ronny sa...

Tack Ingrid. Jag har inte hunnit komma så långt i din blogg, men jag har redan sett flera intressanta artiklar. Bland annat gillar jag de gamla annonserna.
Häftet ifråga hade bara Helge Artelius omslag - och kanske inte något av hans bättre. Men jag kände igen stilen och friskade upp minnet med signaturen. Inlagan minns jag inte ens var det var. Jag gick tyvärr tomhänt därifrån.
Men någonstans i all min bråte ska det finnas ett annat häfte (möjligen sånghäfte?) med flera illustrationer. Om jag mobiliserar lite sökenergi borde jag kunna lokalisera det. Och då ska jag naturligtvis scanna och skicka dig bilderna. Det är så roligt att ha träffat en som också uppskattar Artelius bilder.
Tack för besöket "hemma hos mig"! :) Det var min jobbsida som numera är ganska statisk. Bloggformatet tilltalar mig också mer. Där är jag mer aktuell. (undertecknar med bloggen denna gång.)
"Fuska i akryl"? Kan man det? Det skulle jag vilja se! :)

Musikanta sa...

Ronny:
Hej igen! Kul om du hittade sånghäftet. Är ju också intresserad av sånger som du kanske förstår.

Mina senaste "konstverk", inspirerade av Agda Groths omslagsbilder till damtidningen Charme under 20-talet, hittar du i inlägg nr 839 http://musikanta.blogspot.se/2013/09/839-agda-groth-till-minne.html.

Omslagsbilderna är bara i en färg + svart och vitt, så färgerna har jag hittat på själv. Men jag har lite mer seriösa målningar som jag kan mejla till dig om du är intresserad :-).
Ingrid

Anonym sa...

Boken Artelius har nu kommit ut i en andra upplaga med bl.a bättre bilder!
Hälsningar Anne-Marie Jacobsson
PS har också undrat varför Artelius original inte kostar mera. Han har ju gjort precis samma saker, som Jenny Nyström, som ju betingar betydligt större summor!

Musikanta sa...

Hej Anne-Marie!
Tack för tipset!
Hälsningar Ingrid

Andersson Jesica sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.