Caspar är en stor, glittrande och skräckinjagande örn hemma i köket. Kent tog bilden. (Bilderna går att klicka större.)
Det fanns dock inget rosa tyg som passade men Caspar hittade ett tyg som glittrade och bestämde sig för det i stället. Vingarna blev väldigt fina och som pricken över i sydde Mirren dit en näbb på bröstet. Ingen fick ha något för ansiktet hade balettfröken talat om eftersom man inte såg hur man skulle dansa då.
Cirkusfolket och fåglarna på plats för den första sången.
Eftersom vi kom en timme för tidigt på grund av att vi missuppfattat tiden, fick vi fina platser och kunde filma och fotografera hela tiden. Alla barnen var duktiga och skötte sig perfekt. Ingen stack iväg till mamma eller pappa eller vägrade att vara med i sista stund som hänt tidigare.
Örndans. Kent tog bilden.
Hus som är uppbyggda i lagom storlek för barn att krypa eller gå in i.
Smeden till höger sitter utanför sin smedja.
Caspar längst fram på hästhuvudet i sin rosa jacka och rosa skor, storebror Casimir på hästryggen och Mirren i kärran.
Stora C och Lissan, som äter äpple i väntan på fikat. Pappa håller koll på pojkarna i klätterträdet.
Casimir skymtar högst upp och Caspar syns bra i sin rosa jacka.
Det som verkligen saknades i lekparken var en toalett. Så det vill till att alla som ska dit och inte bor i kvarteret bredvid har varit på toaletten hemma innan. Caféet intill har i alla fall fått ett uppsving efter att parken öppnat...
Casimir på taket till dasset. Tyvärr var detta bara för syns skull...
12 kommentarer:
Scen, tak och klätterträd. Livets bästa miljöer! Vilket fint referat!
O vilken underbar lekplats för barn med spring i benen och upptäckarglädje. Dom ser ut att ha haft väldigt roligt!
Roligt att du fick med dig maken till stora staden.
Kram från
Eleonora
Ronny:
Ja, synd att det inte görs lite mer fantasifulla lekplatser. Stockholm har ju många fina, t.ex. Mulle Mek i Solna.
Tack för uppskattande kommentar - det blir man glad för.
Ingrid
Eleonora:
Visst hade de roligt, barnen. Svårt att få med sig dem hem.
Maken följde med till LA men var hemma och vilade sig när vi andra åkte till lekplatsen. Men det är roligt när han följer med någon gång ändå!
Kram från Ingrid
Trevligt med en sådan resa till Sthlm för er. KUL att din man följde med den här gången också!
KUL med uppvisning.
Men du, vilken FIN lekpark. Jag måste nog ta mig en titt på den även fast jag inte har småbarn. Jag älskar de böckerna!! OCH blir glad om det finns en park i Sthlm där man kör temat. Den ser jättefin ut!
Nu fick jag en släng av hemlängtan nästan…
Kramar!!
Vilken trevlig park! Storstadsbarnen ät ju mest beroende av att sådana byggs. Det är ju allt färre ungar förunnat att ha vild natur att leka i. Dina barbarn har ju sitt sommarparadis också. Kan inte hjälpas att jag får en klump i magen när det gäller syskonbarnbarnen på Manhattan även om man inte saknar det man inte är medveten om finns.
Olgakatt:
Visst är mina barnbarn privilegierade som både har skog inpå huset och sommarparadis. Men jag tycker jag sett att njesen ofta går till någon härlig lekpark i NY. I Central Park finns det ju stora grönområden har jag förstått.
Ingrid
Vilken jättefin örn och örndans!
Och visst finns det trevliga lekparker i stan, men ofta överbefolkade av alla dagis som inte har egna gårdar eller lekplatser och därmed ett problem om man kommer som "privatperson" med barn eller – i mitt fall – barnbarn.
Och toaletter saknas för både stora och små, kan jag intyga, utan att gå in på detaljer om hur det kan gå till kring Mosebacke en lördagskväll…
Tack och lov för Central Park! Men det är ändå ett helt "projekt" att ta sig dit med väääldigt många rödljuskorsningar på vögen. Och till riktig natur är det många timmars resa.
Men det finns en pytteliten lekplats utan grönt till huset där de bor också. Man anstränger sig för barnens skull, det gör man. För de riktigt små är det OK, det är när det krävs litet mer utrymme och stimulering det kniper. Forskning lär visa att en skogsdunge är många gånger bättre än en aldrig så tillrättalagd lekplats.
Nevöns familj gör allt de kan för att ge dottern alla chanser att komma i bra miljöer. Och så småningom även sonen, förstås. Hoppas att de framöver kan flytta till litet friskare luft!
Väldigt roligt att se lekparken! Vet du i min allra yngsta ungdom arbetade jag två säsonger i Stockholms stads lekparksverksamhet. Vit skjorta och blå hängselkjol med St Eriksmärket på bröstlappen skulle man ha.
Kram /Kerstin
Olgakatt:
Det är, som du skriver, när barnen kommer som det börjar bli aktuellt att flytta till ett hus med trädgård. Innan man har barn och innan de kan gå är det ju toppen att bo centralt i en storstad. Det är ju i alla fall tur att det finns en liten lekpark vid huset där familjen bor, även om det inte finns något grönt där. På de flesta lekplatser saknas ju träd och buskar även här i Sverige.
Att det fanns på Bryggartäppan (även om det flesta var i knopp) beror ju på att det varit en liten park tidigare. Skönt att de behållit en del träd och buskar!
Kerstin:
Jag skulle velat se dig iklädd den uniformen! Numera har väl vakterna möjligen självlysande sådana.
Jag tycker att det var en fantastisk lekpark som rymmer så mycket trots att den är så liten.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar