Hela naturen ropade efter Kodakkameran. Skillnaden mot idag är att inte priset är utsatt. Men den var säkert inte billig! (Bilderna går att klicka större.)
Arbetarklassens kvinnor och pigorna hade väl inte råd att ekipera sig efter årstid på den tiden. Eller för den skull gå till frissan och få nyaste frisyren. Men tidningen gick säkert hem i stugorna i alla fall. Man kunde ju alltid drömma! Dessutom handlade tidningen mest om teater och film, som var relativt ny på den tiden. Och och om teaterns och filmens stjärnor. Kar de Mumma var en flitig skribent också med långa artiklar som jag varken tycker är särskilt bra eller roliga.
I likhet med idag var det slanka linjen som gällde då. Huruvida det är naturligt att behandla folk med vissa specialbehandlingar avseende den "störda körtelfunktionen" (för mycket mat) låter jag vara osagt.
Vad gäller mig själv har jag ungefär samma kläder året om. Byter till en tunnare kappa eller jacka på sommaren. Annars är det jeans och långbyxor som är basgarderoben kompletterat med långkalsingar på vintern. T-shirt med tröja på vintern och T-shirt utan tröja på sommaren.
Det var otänkbart för en dam att gå ut utan hatt ända fram till 50-talet. Flickorna och gummorna på landet hade för det mesta sjalett. Egentligen är det inte så konstigt att förstå att en del kvinnor bär hijab idag...
Kjolarna var verkligen inte särskilt långa!
Men då jag var nygift hade jag både vårdräkt, hatt och handskar när jag gick ut på promenad med barnvagnen. Jag har tyvärr inga foton från den tiden eftersom allting som fotograferades blev diabilder. De ligger nu i en skokartong och väntar på att överföras till foton. Blir "te vecka"...
Inget långt hår ner till axlarna här inte!
18 kommentarer:
Det fanns, som du påpekar, en tid när hatt var obligatoriskt. Då fanns det modister som reste runt på vårarna och satte upp "ateljé" på något större eller mindre herresäte. Dit kom traktens kvinnor med sina hattar för att få dem uppfiffade enligt modet den säsongen. Bra grundmaterial i en hatt gör att den kan omformas ganska många gånger. Egentligen är det märkligt att så många seklers obligatoriska bärande av huvudbonad totalt upphörde, nästan med en knall, för några decennier sedan i vår del av världen.
Nej, den kameran var säkert inte billig. OCH det var väl rätt få som verkligen hade råd med egen kamera så.
Veckotidningar har nog alltid fått folk att drömma sig bort, kolla in annonser, önska...
Älskar att läsa sådana tidningar själv också,
Vet att min mormor, då hon vara ung, alltid högt önskade sig en dräkt. Men det bidde ingen sån. Hon tyckte väl att det var onödigt för en bondhustru...
Du måste ha varit tjusig då du gick på promenad. Tycker att alla såg så tjusiga och fina ut då man ser bilder från 50-60 talen...
Skulle gärna vilja se bilder från den tiden, om nu inte alla ligger på dia!
Kramar!
Har kvar min fars gamla Agfa, kanske inte lika fin som i din annons men jag tror att den fungerar - om man hittar film till den.
Olgakatt:
Jag är uppvuxen med en mamma som alltid bar hatt - även när det började bli omodernt. Jag förstår egentligen inte varför det har blivit så ute - de kungliga har ju alltid hatt, åtminstone officiellt. Fast jag har ju förstås aldrig sett Carl Philip i annan huvudbonad än skidmössa eller hjälm.
Det var ju kul med hattar, numera ser alla kvinnor i en viss ålder ungefär likadana ut. Hattarna kunde man ju variera med form och färg.
Annika:
Du anar inte så snygg jag var - dräkt i en vacker grön färg och hatt och handskar i ljust rosa. Jag hade lite mörkare hårfärg på den tiden - numera kan jag aldrig ha någonting rosa...
Jag fick en egen kamera som konfirmationspresent som jag använde flitigt. Filmen kostade pengar och korten var ju dyra att framkalla så det blev inte så mycket fotograferat tyvärr. Skillnad mot idag!
Kramar tillbaka från Ingrid
Hans:
Även om du skulle skaffa film till den gamla kameran skulle du nog inte fotografera med den ändå. Först pengar för filmen och sen dyr framkallning. Det är helt underbart med dagens teknik att man själv kan redigera sina bilder på datorn t.ex.
När jag ser tillbaka på mina gamla foton ser jag att framkallningen på många är under all kritik. Men man betalade bara och trodde att det berodde på en själv att de var dåliga.
Ingrid
Den där professor Wendts egna metoder för att reducera fettbildningen låter ju spännande. Komfortabla elektromedicinska och fysikaliska behandlingar! Var kan man få sånt idag? Jag bara frågar!?
Känner igen det där. Jag har också kört barnvagn iklädd hatt och handskar och fin ljusblå sommrkappa.Min väninna och jag gjorde varsin hatt. Vi köpte en stomme och rynkade meter efter meter efter meter av vitt sidenband och sydde fast det tätt, tätt. Det blev en tjusig lite pillerburk. I dag önskar jag ibland att det vore lite mer populärt med hatt. Bekvämt att trycka ner på skallen när håret inte visar sin bästa sida.
Kram /Kerstin
För några år sedan köpte jag gamla nummer av Husmodern från 1928 och framåt och när jag igår lade ut några bilder från just detta tidningar, skrev Bloggblad att här, hos madame Musikanta, brukar det finnas såna .., bilder, alltså.
Och ser man på, det första jag hittar!
Visst är det helt kul att läsa såna här gamla annonser!
Hatt är tjusigt och det är verkligen synd att det inte är mer modernt. Allt annat inom modet kommer ju tillbaka på nytt. Snart är det hattens tur, hoppas jag. Kram
Kerstin:
Vem minns inte Jaqueline Kennedys underbara små pillerburkar, eller för den skull också Audrey Hepburns. Synd att det inte är modernt längre, det var ju bra, som du skriver, att ta på sig en hatt när man inte kände sig snygg i håret.
Jag njuter av hattelegansen när de kungliga firar bröllop t.ex.
Kram från Ingrid
Hej Elisabet!
Välkommen tillbaka till bloggen igen. Vi tappade väl bort varandra för några år sen. Jag lägger gärna till dig i min blogglista om du inte har något emot det.
Vi har ju tydligen numera ett gemensamt intresse - gamla tidningar. Jag ska gå in och kika hos dig.
Kram från Ingrid
Gunnel:
Ja, man får hoppas det. Jag tycker även att herrarna var snygga när de hade hatt. Ett sätt för många att dölja flinten också :-).
En hatt är för det mesta klädsam på en kvinna, vilket man inte kan säga om de flesta mössor.
Kram från Ingrid
Så gärna jag sett dig i dräkt, hatt och handskar i ljuvliga pastell!Med barnvagnen! Min mormor bar alltid hatt, hon bodde i Oslo. Min farmor på landet hade hatt då hon var särskilt uppklädd, och dräkt! Min mormorsmor hade hatt och kappa året på någrabilder jag sett, ett har jag i min ägo. Stilig dam!
Tove:
Det var en sådan där klockhatt som jag hade. Har faktiskt en sådan jeanshatt som solhatt även idag - mycket praktisk när det är soligt så man slipper solglasögon.
Min mamma hade även hatt på sig inomhus när hon var bortbjuden på kaffe eller lunch eller hade tanter hemma. På kvällen skulle man förstås inte ha hatt...
Jag tror att den "störda körtelfunktionen" är just det och inte för mycket mat. Redan då visste man att underfunktion av sköldkörteln ger viktuppgång. Men levaxin som är det hormontillskott man ger idag fanns uppenbarligen inte. Intressant. Och så det underbara 20-talsmodet igen!
Monet:
Intressant det du skriver om sköldkörteln. Det visste jag inte. Håller med dig om att tjugotalsmodet är vackert. Men det kräver en mycket slank figur...
Ingrid
Skicka en kommentar