Bilden går att klicka större.
Man slås omedelbart av att bilden, där ärkehertigen håller sin lille son i familjen, verkar så naturlig och ömsint. Även om inte denna enskilda händelse var det enda incitamentet till första världskriget, som dödade ca 20 millioner människor, var detta det som blev mest omtalat. Även om denna kvinnotidning inte tar upp så mycket om kriget i fortsättningen (jag har lyckats komma över ett helt års Iduntidningar från 1914) finns det en och annan notering och en del bilder från kriget framöver.
Omslagssidan på Idun - illustrerad tidning för kvinnan och hemmet 5 juli 1914. Andra händelser än mordet var tydligen viktigare just då att lägga ut på förstasidan.
Glöm inte att rösta på min bloggvän Veiken som tävlar om att bli Veckans Blogg på Besökstoppen! Här kan du rösta. Bara att scrolla ner en bit på högersidan. En gång per dygn får man rösta.
8 kommentarer:
Med anledning av 100årsminnet av skotten i Sarajevo publiceras ju en mängd program i radio och TV, liksom artiklar i pressen. Jag hörde ett program där en ung kvinna menade att det nu ju var så oerhört länge sedan att det var ointressant för dagens människor!
Det känns illavarslande med tanke på de tilltagande fascisttendenserna i Sverige och Europa men det är ju inget nytt att man inte vill lära av historien. Första världskrigets konsekvenser banade ju väg för det andra.
Riktigt otäckt är det att nazister tillåts kampanja i Almedalen just idag. Hur flata kan myndigheterna vara? Måtte larmklockorna överrösta!
Olgakatt:
Tack för din kommentar!
Willy Silberstein skriver idag på NT:s debattsida en artikel som har rubriken "Stenkastning ett uttryck för hat mot judar". Han läser med sorg, skriver han om uttalandet från Lars E. vid Norrköpingspolisen som säger att detta ska rubriceras som "skadegörelse". Trots att det inte är första gången synagogan i Norrköping utsätts för stenkastning så fönstren går sönder.
W.S skriver också att många judar i Malmö är rädda för att gå till synagogan och att bära kippa. Han tycker att samhället måste svara bestämt och det gör det ju uppenbarligen inte när nazisterna får kampanja i Almedalen.
Ingrid
P.S Hela den fina artikeln går väl att läsa på nätet på Norrköpings Tidningar om några dagar.
Peter Englund har skrivit en bra bok om kriget och den glödande entusiasmen mången ung man kände för att dra ut i strid. Märkligt. Boken: Stridens skönhet och sorg.
En gripande bild av kriget får man i museet i Ypres, i Flandern. varje besökare ges en identitet – i mitt fall blev det en fransk soldat. I utställningen finns en särskild slinga som visar hans personliga öde. Hur han glad och stolt vinkar hejdå till föräldrarna. Hur de i sin tur är minst lika glada och stolta! Och så det tröstlösa ofattbart destruktiva krafter som släpps lös. Borde hejda alla kommande krig kan man tycka, men så enkelt är det ju inte.
http://www.greatwar.co.uk/ypres-salient/museum-in-flanders-fields.htm
Hur gick det då för mig i kriget, eller min soldat, snarare. Han dog förstås, som de flesta andra.
Hans:
Tack för tipset!
Ingrid
Så intressant - har aldrig hört talas om det förstås. Var bussguide för ett oräkneligt antal år sen på en resa till Paris som gick över Verdun. Kan fortfarande se alla vita korsen när jag blundar. På den tidens landsväg satt det också hjälmar på alla stolpar som kantade landsvägen.
Jag tror inte att det hade blivit några krig om kvinnorna hade fått bestämma. För mycket testosteron hos männen...
Ingrid
Intressant läsning. Jag var nere i Sarajevo 2004 och stod precis på det ställe där skotten avlossades. När jag var där. var Sarajevo fortfarande svårt sargat av det krig som nyss hade avslutats på Balkan! Historiens vingslag slog oss hårt i ansiktet därnere. Vi gick även över bron Mostar som då var helt återuppbyggd!
Än en gång tack för länkningen! Kram
Veiken:
Måste ha känts konstigt att stå precis där skotten föll. Läste dock i NT i en ledare att det var många anledningar att det blev krig men att detta var den tändande gnistan.
Du ligger bra till i Besökstoppen - jag har röstat igen.
Kram
Skicka en kommentar