967 Bloggträff i Laxå

Charles, Margareta och jag vid Ramundeboda klosterruin. (Kent tog många av bilderna i detta inlägg. De går att klicka större.)

Margareta, som kallar sig Maggan på sin blogg, och jag har följt varandra sedan jag började blogga 2007. Vi känner varandra ganska väl vi det här laget. Vi har deltagit i varandras resor, varit med om utflykter i våra respektive omgivningar och sett våra barnbarn växa upp. När Margareta för ett tag sen berättade och visade bilder på en gammal, fin träkyrka som jag gärna ville besöka, tyckte jag det var dags att vi äntligen träffades.

Jag skrev i en kommentar till henne att det skulle vara roligt att åka dit på utflykt och Margareta var inte sen att bjuda in oss att komma till Laxå. Hon erbjöd sig att visa Ramundeboda kyrka i Laxå - en träbarockkyrka från 1600-talet - och den gamla klosterruinen vid Borasjöns strand istället för Älgarås kyrka, som låg några mil bort, den som Margareta berättat om i sin blogg.

 Ramundeboda kyrka från 1600-talet.

Kent, som släktforskar, tyckte också det var en bra idé att åka till Laxå eftersom han har upptäckt att några av hans förfäder bodde i Svennevad och Boo under 1700-talet. Orterna ligger på vägen till Örebro och därifrån är det inte så långt till Laxå, där ingen av oss varit tidigare.

Efter att ha besökt förfädernas platser åkte vi vidare till Laxå, där Margareta och hennes man Charles mötte oss vid Ramundeboda kyrka i centrum av Laxå. Margareta är kyrkvärd där och Kent är kyrkvärd i Mogata, så det fanns redan från början mycket att diskutera med kyrklig anknytning.

Det är konstigt när man träffar bloggvänner irl att det känns som man hade känt dem i hela sitt liv. På sätt och vis vet man ju många gånger mer om dem och deras liv än man vet om de närmsta grannarnas och bekantas som man träffar i olika sociala sammanhang hemma.

Charles guidade oss runt i den vackra träkyrkan där jag även fick tillfälle att pröva på orgeln. Kyrkan kallas i folkmun för änglakyrkan och när vi såg takmålningen och många andra tavlor med änglar förstår man varför.

Koret i Ramundeboda kyrka.

Denna träskulptur kallas Vita Frun. Om henne - maka till patron på herrgården - berättas det att man trodde att hon dog när hon skulle föda barn och att man därför svepte henne och lade henne i en vedbod. Det var vinter och kallt och här vaknade hon till liv, födde två pojkar och gick sedan tillbaka till herrgården med sina barn iklädd bara i sin svepning och knackade på. Folk som öppnade trodde att hon var ett spöke och släppte inte in henne. På morgonen fann man henne och de två barnen ihjälfrusna på trappan. Hennes man lät då göra denna skulptur till minne av henne och hennes barn. Det sägs att hon går igen, därav namnet Vita Frun.

Det fantastisk änglataket är ursprungligen från 1600-talet.

Jag fick tillfälle att pröva orgeln.

Efter att vi beskådat kyrkan och tagit många foton gick vi till församlingshemmet och såg oss omkring där. Helt fantastiskt med stora utrymmen för diverse sammankomster, fina målningar och textilier på väggarna, litet kapell och stor sal med scen. 

Margareta och jag i församlingshemmet.

Den vackra ryamattan i bakgrunden på lite närmare håll.

När vi hade gått igenom församlingshemmet och tagit många foton där med, åkte vi med Margareta och Charles till Ramundeboda gamla klosterruin vid Borasjön.  Där började vi med att fika och fick sedan historien om klostret och munkarna till livs av Charles, som guidade oss runt. Kent och han hade mycket att prata om i ämnet - båda har historia som gemensamt intresse. Ramundeboda kyrka låg från början här ute men nedmonterades och flyttades till Laxå i slutet på 1800-talet.

Glad bloggvän med make med var sin kanelbulle.

Charles berättar för Kent om utgrävningarna vid Ramundeboda kloster.

Antonitmunkarnas källare. 

Medeltida bakugnar.

Jag lyssnade inte så mycket på genomgången eftersom jag hade fullt upp att prata med Margareta om våra öden och äventyr istället .Margareta förärade mig en liten fin bok om de tre tanterna på Villagatan, Gullan, Viola och Rosa. Margareta har själv skrivit texten och Britt-Marie Dahlberg har skapat bilderna. Rubriken lyder Ett år med tanterna på Villagatan och det är inte svårt att förstå att det handlar om vad Margareta och två av hennes vänner upplevt under året. Mycket läsvärd och underbara bilder - hoppas att den kommer att nå fler med tiden.

En bild från " Ett år med tanterna på Villagatan."

 En bild till.

Förord till boken med dedikation från författaren.

Dagen avslutades med att vi blev bjudna på en kinesrestaurang i närheten av kyrkan. Vädret hade varit strålande hela dagen och vi njöt av att kunna sitta ut och äta. Det smakade mycket gott och även för Kent, som är vegetarian, fanns det en varmrätt på menyn. Det är inte alltid det finns något annat än sallad...

God och färgglad mat och trevlig samvaro i den sköna och ljumma julikvällen. Vad kan man mer begära?

Tiden gick fort och när vi hade slutat äta hade klockan redan hunnit bli nästan halv åtta på kvällen. Resan hem gick bra och det var fortfarande ganska ljust trots att klockan var närmare elva innan vi kom hem till Mogata.