torsdag 16 juni 2016

1290 Månadens illustratör juni 2016 - Einar Nerman för andra gången

I mitt tidigare inlägg om Einar Nerman fokuserade jag på några bilder av kvinnor som han skapat i Iduns påkostade jultidning 1931. Här kan man läsa detta inlägg där jag också berättar lite om denna gudabenådade illustratör och konstnär som framför allt gjorde succé med sina karikatyrer av den tidens berömda män och kvinnor.


Det sägs att Einar Nerman fick 200 kr för etiketten till Solstickan som kanske är världens mest reproducerade konstverk. Mer kan man läsa här på Wikipedia. (Bilderna går att klicka större.)

Många kanske bara känner till att han är den illustratör som förmodligen fått mest spridning i hela världen på grund av sin tändstickspojke. Som modell hade han sin egen son Tom Jag visste inte heller så mycket mer om honom förrän jag började läsa mina gamla Bonniers Veckotidningar där han var en flitig medarbetare med sina krönikor från London. Där var han bosatt en tid med sin familj medan han jobbade på The Tatler Magazine som illustratör.


Krönika i Bonniers Veckotidning 3 juli 1927

Av en lycklig slump råkade jag gå förbi antikvariatet Alfa på Olof Palmes gata i Stockholm när jag var på väg för att äta lunch med Mirren för något halvår sen. Och där låg en bok från 1911 på en hylla med Nermans karikatyrer och jag var inte sen att inhandla den. Ännu en bok med karikatyrer av honom köpte jag på Tradera för en ganska facil summa. Jag upphör aldrig över att imponeras av hans otroliga skicklighet och jag kan bläddra i de här böckerna långa stunder och alltid hitta något nytt.


Ett förvånansvärt fint exemplar från 1911. Albumet är tillägnat Tollie Zellman, berömd aktris på den tiden. Nerman måste ha varit förtjust i henne...


Tollie Zellman. Här kan man läsa om henne. 

Karikatyrerna i den här boken skiljer sig en del från den senare nedan. Här ritar Einar Nerman mer detaljerat.


Wilhelm Peterson-Berger, kompositören som är känd för sina vackra pianostycken i Frösöblomster. På sin tid även fruktad musikrecensent som hjärtligt avskydde den moderna atonala musiken. 


Det här albumet är en samlingsvolym av de mest kända karikatyrerna under Einar Nermans liv. Jag känner dock inte igen någon från det tidigare albumet. Här ser man bl.a. Greta Garbo och Stig Järrel, längst ner till höger. Det är G. Bernard Shaw som sitter och läser i pyjamas.

Så här skriver Nerman själv i förordet: "100 gubbar är ett urplock ur min nära femtioåriga produktion som karikatyrtecknare. Det var min kärlek till teatern som kom mej att rita teatergubbar. Redan 1910 kom mina första teaterkarikatyrer i de svenska tidningarna. Det var i Hasse Z:s Söndagsnisse Strix och boulevardbladet Figaro mina första karikatyrförsök såg dagen ljus."


Vår världsberömda sångerska Birgit Nilsson.


Hertigen av Windsor och hans Mrs Simpson.

Jag blev glatt överraskad när jag upptäckte karikatyrerna av Brita Herzberg och Einar Beyron som ofta var gäster hos mina föräldrar. Här har jag skrivit om Einar Beyron i ett inlägg.


 Egon Larsson var en mycket uppskattad musikalartist på 40- och 50-talen. Tror att jag såg honom på Oscarsteatern i Blåjackor.


Povel Ramel och Martin Ljung



En del av innehållet i albumet. Har har Einar Nerman ritat sig själv.


Resten av de 100 gubbarna. Ibland har han ju ritat tre stycken på samma bild, det är därför inte sidantalet stämmer.

Till sist måste jag bara lägga in det underbara porträttet av Greta Garbo 1940. Einar Nerman tyckte själv att han var ganska snäll i sina karikatyrer och speciellt mot kvinnor. Greta Garbo måste ha känt sig nöjd! Är det någon som skulle vilja se någon av de andra "gubbarna" så skriv det gärna i en kommentar. Jag kan i så fall kanske få ihop det till ett tredje inlägg till om denna fantastiska karikatyrtecknare.



11 kommentarer:

Inger sa...

Hej, jag beundrar verkligen Einar Nermans porträtt av Greta Garbo liksom dina målningar som du har visat här på bloggen. Önskar dig en riktigt trevlig födelsedag och tack för en väldigt trevlig blogg! Önskar bloggläsaren Inger ( som jobbar på Bonnierförlagen) o tycker det är väldigt trevligt med inslagen från gamla Bonniertidningar. Jag är också mycket musikintresserad o Tänk om jag kunde ha så musikintresserade barnbarn som du. Underbart. Lev väl!

Musikanta sa...

Inger:
Hej och välkommen till min blogg. Kul att du hittade hit. Och tack för den rara kommentaren - den värmer verkligen!

Jag älskar de här gamla Bonniertidningarna med sina vackra omslag och är så glad när jag hittar några på Tradera. Tyvärr är de ganska sällsynta och dyra.

Att barnbarnen är så musikintresserade beror väldigt mycket på deras mamma som övar med dem varje dag. Hon har också sjungit för och med dem sedan de var bebisar och spelat vacker musik för dem. Så de har blivit vana vid mycket musik. Sen tar hon med dem på nästan alla musikaliska kulturevenemang för barn som finns i Stockholm så det är kanske inte så konstigt att de blir musikintresserade - musikskolan som de går på gör ju sitt till också.
Kram från Ingrid

Veiken sa...

Einar Nermans teckningar minns jag mycket väl. Solstickans bild gör att jag ler när jag ser den. Härligt. Han hade ju en bror Ture Nerman också, som väl var lite kontroversiell. Kram

Musikanta sa...

Veiken:
Jag upptäckte egentligen Einar Nerman i samband med mina gamla tidningar där han var en flitig medarbetare. Jag har ju hört talas om honom sedan jag var liten eftersom han var född i Norrköping och det fanns en bokhandel här som hette Nermans bokhandel och som brödernas pappa ägde.
Ture Nerman var ju Einars storebror och socialist, vilket naturligtvis var mycket kontroversiellt på den tiden. Han var dessutom vegetarian och nykterist vilket väl också var kontroversiellt.
Kram tillbaka från Ingrid

Anna/notonmusic sa...

Åh, är det Nerman som har ritat det där vackra porträttet av Greta! Det finns en vacker sång som han har skrivit och som vi nyss har sjungit i kören; Små nära ting. Jag antar att du känner till den, jättefin och väldigt aktuell text idag när folk stressar ihjäl sig i jakt på framgång.

Tredje året i Hjo sa...

Lysande bra med bara några linjer. Enkla drag, det ser så lätt ut. Inget duttande där inte.

Musikanta sa...

Anna:
Det är hans storebror Ture Nerman som skrivit texten till sången. Han var poet bland annat. Den har vi sjungit många gånger den senaste tiden i min kör. En sång som alla älskade och som uppskattades mycket på äldreboendena när vi sjöng där.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Hans:
Han är genial, tycker jag. Men de här enkla linjerna kom han nog fram till så småningom. I det första albumet som jag har är det en hel del duttande. Det är ju nästan 50 år mellan de två böckerna.
Ingrid

Eleonora sa...

O Ingrid vilket underbart inlägg!
Beyron/Herzberg hade jag sällskap med på tåget Stockholm-Millano år 1952. Det har jag berättat för dig tidigare. Dom var ett mycket trevligt ressällskap.
Tollie Zellman var en rolig dam. Hon köpte en damsugare av min svåger, som då var resande av Electrolux-saker. Hon satte den på byrån i vardagsrummet, för den var sååå fiiin.

Underbar bod av Nerman i alla fall och kanske bör man försöka finna ett ex - då har man ju trevligt inför hela livet.

Kram på dig och hoppas du har överlevt din födelsedag på bästa sätt.
Eleonora

Ditte sa...

Det läckra porträttet av Greta Garbo finns avliknat i Greta Garbos park på Söder vid Katarina Bangata/Sofiagatan och jag jag har läst om att det var Einar Nerman som tecknat originalet. Vad roligt att äga dessa böcker och en upplevelse att se alla dessa gamla mycket kända personer.
Birgit Nilsson hade jag förmånen att träffa några gånger och med den obetalbara humor hon hade så hde hon absolut uppskattat att se teckningen av sig själv, vilket hon kanske också gjorde.
Egon Larsson minns jag också som barn/tonåring från Oscarsteatern och Chinateatren.
Tack för att du delar med dig av bilderna och infon.
Kram!

Musikanta sa...

Ditte:
Nästa gång jag kommer till Stockholm ska jag absolut gå till parken och se avbildningen. Kul att du tipsade.
Jag är säker på att BH såg teckningen av sig själv - hon var ju fortfarande aktiv på operan på 50-talet.
Jag såg ju också Egon Larsson på Oscars någon gång på 50-talet. Han var duktig på att dansa kommer jag ihåg.
Kram tillbaka från Ingrid