Det yngsta barnbarnen är upphov till många upplevelser med sina föreställningar och konserter på musikskolan Lilla Akademien, där de båda äldsta pojkarna är elever, Casimir i årskurs 2 och Caspar i förskoleklassen. Jag passar även på att gå på konstmuseer när jag är uppe i Stockholm.
Jag har också sagt upp mig som körledare och blivit avtackad med presenter och vackra blommor. Jag ser fram emot att inte vara bunden även om jag kommer att sakna mina goda vänner i kören. En stor tragedi och chock för oss var när mitt äldsta barnbarn, David, hastigt avled i april. Så har jag fyllt 80 - också det en milstolpe i livet.
Januari
Favoritträdet i januari. (Bilderna går att klicka större.)
Casimir, Caspar och Clarissa på besök i Mogata. Alla är sysselsatta med att rita av julblomman som jag fick av Sankt Ragnhildskören vid julavslutningen 2015.
Februari
Lilla Akademiens sång- och dansföreställning på Musikaliska med Lennart Hellsing-tema. Caspar i förskoleklassen tittar fram mellan de två lärarna till höger.
Min goda vän Ragni Wåtz har utställning med sina batiktavlor på Stinsen i Söderköping. Den här hänger på väggen i vårt vardagsrum.
Mars
Delar av Sankt Ragnhildskören sjunger på Wijkagården på Vikbolandet.
Casimir är gitarrsolist på gitarrkonsert i Solna.
April
Clarissa är svan på Lilla Akademiens avslutning på lördagsverksamheten.
Mitt äldsta barnbarn - David - begravs i Tullinge kyrka.
Maj
Vi i målarcirkeln "Söderköpingsmålarna" ställer ut i lokalen Vidar under "Kultur i skymning".
Schlagerkavalkad med Stockholms Gosskör på Musikaliska. Barnbarnet Casimir sjunger i Preparandkören och syns som nummer tre från höger i första raden..
Juni
Madame Butterfly på Kungliga Operan. Här har vi picknick i pausen vid garderoben på parkett - Mirren, Casimir, Caspar och jag.
Barnbarnet Johan tog studenten samma dag som vi var på Operan.
Schlagerkavalkad med Stockholms Gosskör på Musikaliska. Barnbarnet Casimir sjunger i Preparandkören och syns som nummer tre från höger i första raden..
Juni
Madame Butterfly på Kungliga Operan. Här har vi picknick i pausen vid garderoben på parkett - Mirren, Casimir, Caspar och jag.
Barnbarnet Johan tog studenten samma dag som vi var på Operan.
Kalaset på min 80-årsdag blev mycket lyckat med strålande väder dagen till ära.
14 kommentarer:
Konstaterar att du lever ett gott liv. Och det man väl få lov att göra. Noterar även å fb att fotbollsintresset börjat gro!
Hans:
Fobollsintresset har alltid varit på topp men bara när det gäller den verkliga elitfotbollen. Inte har jag något abonnemang på Idrottsparken - vägrar att kalla den för Östgötaporten.
Ja, när man tänker efter kan man nog inte ha det bättre än jag. Dessutom har jag sällskap i ateljén med Casimir i några dagar. Det ska bli några vändor Svälta Räv och Löjliga familjen också vad det lider.
Ingrid
Det var en underbar halvårskavalkad. Sorgligt dock att en begravning av nära kärt barnbarn var att ingå, men det hör ju också till livets gång och dagar som inte är av glädje rullar på under året.
Tack Ingrid för en fin kavalkad.
Kram från
Eleonora
Eleonora:
Ja, sorgen och glädjen de vandrar tillsammans, som det står i psalmen. Roligt att du uppskattade min kavalkad.
Kram tillbaka från Ingrid
Vilken fin halvårskavalkad i ord och bild! Och det finns ju både mycket glädje och även en del sorg i livet.
När jag ser bilden från Davids begravning ser jag ändå både ljus och hopp.
Men det är så sorgligt att en så ung person inte längre finns med i livet. Men livet har inga garantier.
Kram!
När man tittar bakåt upptäcker man att livet är väldigt händelserikt. Kram
Ditte:
Tack för rar kommentar! Nej, livet går inte rakt fram som på räls hela tiden. Det får man smärtsamt erfara emellanåt. Jag ville gärna ha med den här bilden just med tanke på det.
Kram tillbaka från Ingrid
Gunnel:
Ja, det händer faktiskt mer än man tror. Det var en hel del till som inte kom med :-).
Kram tillbaka från Ingrid
Oj, vad ett halvår går fort! Och som vanligt är det på både gott och ont. Men konstigt nog är vi mestadels funtade så att det roliga vinner över det tråkiga. Kram från mig/Kerstin
Det är mycket som händer i livet såsom glada och tråkiga saker. Ditt inlägg skvallrar om både.
Tråkigt med barnbarnet.
Ha det gott nu denna onsdag, och tack för många fina och rörande bilder.
KRAM
Kerstin:
Och tur är väl det! :-)
Kram tillbaka från Ingrid
TantGlad:
Tack för din fina kommentar - den värmer. Jag kunde bara inte berätta om det här halvåret utan att nämna Davids begravning. Den sorgen glömmer man aldrig. Som väl är finns det så mycket positivt i mitt liv som händer så man glömmer sorgerna för det mesta.
Kram tillbaka från Ingrid
Vad roligt att du också bet tag i halvårskollen. Det är absolut det trevligaste av de teman vi hade under alla år vi skrev på tema. Det förtjänar att leva vidare, så det är kul att du visar ditt halvår också.
Ja, så otroligt sorgligt och hemskt med begravningen. Det hör väl inte riktigt till livets gång att ett barnbarn dör. Det är bara så högt och rent sorgligt.
Usch.
Tur att det fanns en hel del ljusa stunder som lyste upp likaså.
Stora, varma kramar till dig Ingrid!!
Annika:
Det är ju väldigt trevligt för en själv också att ha något att se tillbaka på. Man glömmer så lätt vad man har gjort tidigare - åren flyter ihop. Barnbarnen växer ju också så oerhört snabbt, rätt vad det är så är de vuxna. Fast det dröjer förhoppningsvis några år än med de yngsta.
Ja, visst är det tragiskt när barn dör före sina föräldrar och mor- och farföräldrar. Något man egentligen aldrig kan acceptera. Sorgen finns där för alltid även om den mattas med tiden.
Mina yngsta barnbarn ger mig många ljusa stunder och lyser upp min tillvaro. Jag är så glad över att de tycker att det är roligt att komma hit och hälsa på. Och att de även tycker det är kul att jag kommer upp och hälsar på ibland.
Varma kramar tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar