Gårdagseftermiddagen tillbringade jag i Sankt Laurentii församlingshem i Söderköping. Det var SPF:s årliga julfest som gick av stapeln. Det var första gången på uppskattningsvis 15 år som jag satt nere bland medlemmarna och inte bakom flygeln. Innan jag för tre år sen blev körledare för Sankt Ragnhildskören, som är stående inslag på SPF:s jul- och vårfester, hade jag ackompanjerat kören i många år då den leddes av vännen Maj-Gret.
Yvonne dirigerar medan Kalle ackompanjerar. (Bilderna går att klicka större.)
Det var ganska skönt att slippa ha hela ansvaret för underhållningen och bara kunna luta sig tillbaka och njuta av sången. För kören sjöng lika bra som vanligt under min kollega Karl-Gunnars ledning. Kalle är en glad värmlänning med många historier och glada skämt i sin repertoar förutom att han är en duktig körledare. Jag är så glad att han ville ta över kören när jag kände att jag gjort mitt i våras.
Sankt Laurentii församlingshem var som vanligt fullsatt. På menyn stod risgrynsgröt med tillbehör och hemlagad skinksmörgås.
Här är kören på väg upp för att sjunga välkomstsången. Anna-Lisa går först och Elisabeth följer efter.
Mia och Åke förser sig av skinksmörgåsarna som flickorna i bakgrunden fixat till.
Till kaffet serverades pepparkakor och medan vi drack ställde kören upp sig för att sjunga några julsånger. Rudolf med röda mulen och Bjällerklang var sånger som jag inte sjungit tidigare med kören. Birger kompade med en riktig (?) hästbjällra. Stor var den i alla fall.
Kalle tittar ut över publiken för att se om det är dags för kören att börja sjunga.
En hel del körsångare fattas, ser jag. Som mest är det 29 stycken i kören.
På klippet nedan sjunger kören den gamla traditionella julvisan Sjung ut i hela världen att Jesus Kristus är född. Tror att det nästan är den enda gospeln med julmotiv.
Sankt Ragnhildskören i Söderköping sjunger "Sjung ut i hela världen" och publiken på SPF:s julfest klappar snällt med i refrängen.
Här är några länkar till tidigare framträdanden av Sankt Ragnhildskören:
Så var det dags för halvårskollen igen. Det har som vanligt hänt mycket - både sorgligt och glädjefyllt. Några längre resor har det inte blivit av - de har för min del inskränkt sig till Söderköping, Norrköping och Mälarhöjden i Stockholm. Det är ju på de sistnämnda som det händer en del - här hemma i Mogata är det ganska lugnt.
Det yngsta barnbarnen är upphov till många upplevelser med sina föreställningar och konserter på musikskolan Lilla Akademien,där de båda äldsta pojkarna är elever, Casimir i årskurs 2 och Caspar i förskoleklassen. Jag passar även på att gå på konstmuseer när jag är uppe i Stockholm.
Jag har också sagt upp mig som körledare och blivit avtackad med presenter och vackra blommor. Jag ser fram emot att inte vara bunden även om jag kommer att sakna mina goda vänner i kören. En stor tragedi och chock för oss var när mitt äldsta barnbarn, David, hastigt avled i april. Så har jag fyllt 80 - också det en milstolpe i livet.
Casimir, Caspar och Clarissa på besök i Mogata. Alla är sysselsatta med att rita av julblomman som jag fick av Sankt Ragnhildskören vid julavslutningen 2015.
De två senaste dagarna har varit mycket omväxlande. Igår hade SPF sin sedvanliga våravslutning i Sankt Laurentii församlingshem i Söderköping. Min kör, Sankt Ragnhildskören, stod för programmet också i år. Vårt program bestod även denna gång av gamla kända och omtyckta melodier men vi hade skippat vårsångerna och sjöng två sommarsånger istället. Ganska klokt eftersom det var högsommarvärme ute.
Som synes är det fullsatt i församlingshemmet - drygt 100 personer får plats. (Bilderna går att klicka större.)
Det var extra högtidligt eftersom jag skulle avtackas efter att ha lett kören under två år. Efter moget övervägande och kanske för att jag missade tre av de yngsta barnbarnens konserter i julas på grund av körens engagemang, har jag bestämt mig för att sluta som körledare. Dessutom har jag känt att så här mycket bättre kan det inte bli. Och man ska ju sluta när det är som bäst!
SPF:s möten i Söderköping är mycket populära. Föreningen har nu drygt 500 medlemmar men det är bara 100 som kan få plats att vara med på mötena tyvärr. Så det gäller att vara snabb att boka biljett.
Jag blev presentad med en väl tilltagen musikcheck och en orkidé från SPF. Tack så mycket SPF - nu måste jag bara åka in i höst och gå på någon konsert på vår tjusiga konserthall - De Geerhallen. Det blir så sällan av när man bor en bit från stan ute på landet. Svårt med parkering på kvällarna också. Men, som sagt, nu ska det ske så småningom! I sommar fyller jag 80 år. Sedan jag blev pensionär 2001 har jag jobbat hela tiden. Dels som vikarierande kyrkomusiker och dels som körledare. Så det känns bra att lugna ner sig lite och få ägna sig åt sina fritidsintressen, som det brukar heta. Visserligen har jag många friluftsgudstjänster inbokade i sommar, men det är inte särskilt jobbigt - mest kul. Det blir inga Bachpreludier som man behöver träna på på synten utan lite sådant som jag inte behöver noter till. Folkkvisor och andra visor som passar ute i naturen. Förutom psalmer förstås. Idag har det varit avslutning för Sankt Ragnhildskören, även den i Sankt Laurentii församlingshem Med sedvanlig jättegod tårta som Asta bakat.
Här har kören tagit plats vid långbordet. Åke och Kurt i förgrunden.
Asta har bakat den fina tårtan som räckte till alla och blev över. Här förser sig Kurt med en bit.
På repetitionerna har vi nästan aldrig varit färre än 20 körsångare. För en körledare är det härligt när det är så många som ställer upp - även på våra framträdanden dit det kanske har varit en bra bit att åka.Här kan man läsa en artikelav Anne-Marie Karlsson på NT om när vi var och sjöng på Stenbrinken i Sankt Anna.
Efter att ha sjungit en timme kom Kent med kameran för att föreviga den allra sista repetitionen med mig som körledare. Ett framträdande har vi dock kvar den 20 maj när vi ska sjunga på Blå Portens äldreboende här i Söderköping.
Från vänster i första raden: Lizzie, Marianne, Asta, Ingrid, Ingegerd, Gun-Britt, Margaretha, Gunnel W. Gunnel S. och Yvonne. Från vänster i bakre raden: Gudrun, Kristina, Catharina, Britt, Anna-Lisa, Monica, Gun, Eva, och Elisabeth. Från vänster i bakre raden: Jan-Olof, Gunnar, Kurt, Janne, Göte och Åke. Saknas Birger och Fritz.
Jag blev även avtackad av min fina kör med en kärlekspelargon i en ampel att hänga upp bredvid ytterdörren och ett fint silverhalsband med en liten G-klav. Tack alla, det blir ett minne för livet - jag ska tänka på alla så fort jag sätter på mig halsbandet.
Asta, jag och Yvonne efter avtackningen.
Asta är den i kören som sköter allt praktiskt med ombokning av lokal när det är begravning och tar kontakt med äldreboendena om vi ska framträda på dessa. Dessutom är det hon som bakat den härliga tårtan. Hon har varit till ovärderlig hjälp för mig.
Det har också Yvonne, som har lett vår stretching innan vi börjar sjunga och varit dirigent under våra repetitioner och framträdanden. Kören blev många snäpp bättre sedan jag kom på att hon var bra på att dirigera förutom på att sjunga solo och läsa noter. Det är inte en enda punktering som undgår hennes ögon. Jag spelar ju ofta utan att titta på noterna så det blir ibland inte precis som det borde vara och som det står i noterna. Tack Yvonne för hjälpen!
Här kommer ett par videoklipp både från vårfesten och vår köravslutning idag. Kent spelade in oss.
Yvonne och Åke sjunger verserna I en röd liten stuga ner vid sjön ska vi bo. De har funnit varandra genom kören irl också och inte bara i visan!
Idag har jag varit med Sankt Ragnhildskören på lunchträff i Ringarum där vi stod för underhållningen. Man hade ändrat tiden från kl. 12 till klockan 12.30 så vi kom lite för tidigt. Det gjorde nu inte så mycket eftersom min stöttepelare i kören - Asta - hade med sig kaffe och två sorters kakor som hon bjöd kören på innan vi började repetera.
Idag var vi tjugofyra i kören och fyllde upp ett av de tre långborden. (Bilderna går att klicka större.)
Någon halvtimme innan lunchen skulle börja, kom de första gästerna och när klockan var halv ett var det helt fullt i församlingshemmet.
Inga platser lediga i församlingshemmet i Ringarum.
Lunchen inleddes med att min vän - prästen Mikaela - höll ett litet anförande om Kyndelsmässodagen, som ska firas nu på söndag. Efter att vi sjungit "Glädjens Herre var en gäst vid vårt bord idag" bjöd Aina och Roger på god broccolisoppa med skinka och nybakat bröd till.
Mikaela berättar om Kyndelsmässodagen som ska firas i kyrkan på söndag. (Det var damen i kornblå tröja som kunde alla sångerna utantill.)
Vårt program var omväxlande som vanligt och nästan alla sångerna inbjöd till allsång. Jag blev helt fascinerad av att en av gästerna kunde nästan alla våra sånger utantill och sjöng med hela tiden. Men så är hon också med i Ringarums Viskör, där jag hade förmånen att vikariera för ett antal år sen. Många av de gamla körsångarna var där och det var roligt att träffa dem igen.
Idel gamla kända sånger som synes på programmet. Det är mitt eget internprogram, därav ändringarna.
Efter broccolisoppan sjöng vi en stund tills efterrätten serverades. Jag gissar att det var mannagrynspudding med god sylt och vispgrädde. Det var så längesen jag åt mannagrynsgröt så jag har nästan glömt hur det smakade - men konsistensen var ungefär densamma som jag kommer ihåg. Efter att denna var uppäten avslutade vi programmet med ytterligare sånger
Soppan serverades i stora kärl som hölls varma genom elektricitet. Fiffigt! Vackra lampetter på var sin sida om Gusumkonstnären Milan Vobrubas vackra målning. Härochhärhar jag skrivit om denne konstnär, mest känd för sina glasskulpturer.
Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag tillsammans med lunchgästerna i Ringarums församlingshem. Att döma av de många hjärtliga applåderna uppskattades våra sånger också.
Kören strax innan vi gick upp och sjöng igen.
Som sig bör avslutades träffen med lotterier som gav vinst åt flera av körmedlemmarna i form av vackra blommor. Tack Mikaela, Aina och Roger för en härlig dag!
Jag blir alltid lika fascinerad av hur duktiga människor är. Här en vacker flamskvävnad på väggen nära vårt bord.
