1440 Gems weekly photochallenge BAD

Den här veckan tycker Sanna, att vi ska skriva om och illustrera ordet BAD med foton. Det får bli några bilder från mitt fotoarkiv 2015 med barnbarnen, eftersom varken min egen badsäsong eller deras kommit igång än. För mig brukar badsäsongen inskränka sig till ett eller två utomhusbad. För barnbarnen blir det desto fler.

Barnbarnen leker i det långgrunda vattnet. Caspar, Lissan och Casimir. Fotot är också från sommaren 2015. (Bilderna går att klicka större.)

Den första bilden är från yngsta dotterns sommarställe, som såldes förra året. Det är roligt att ha bilder kvar från denna underbart vackra plats på norra Öland. Stranden, som ligger 50 meter från huset ägdes av bonden som var närmaste granne till familjen. Ingen annan hittade dit under de år som familjen bodde där utom en och annan fågelskådare. Därför kunde barnen bada utan baddräkter om de hade lust.

Utflykt till Byrums raukar sommaren 2015.

Vi gjorde några utflykter till Byrums raukar när Kent och jag var och hälsade på. Det har jag har berättat om här.  Här kom dock barnens baddräkter på. För mig är minnena därifrån förknippade med mycken oro eftersom barnen klättrade vilt hit och dit och upp på de högsta raukarna. Jag känner fortfarande hur det ilar i benen på mig när jag tittar på bilderna därifrån. Mirren lugnade mig dock med att de aldrig fallit och gjort sig illa tidigare och att barn i allmänhet har väldigt bra balanssinne. Förhoppningsvis dröjer det länge innan barnbarnen kommer dit igen.

Casimir simmar i poolen hos äldsta dottern i Tullinge på 18-åriga barnbarnet Johans födelsedagskalas. Bilden från 2015.

1401 Veckans ord - STEN

Gems Weekly Photochallenge är en utmaning som Sanna har hittat på. Ett eller flera foton som man tagit själv ska anknyta till ett ord - nytt varje vecka. Temat får tolkas fritt. Den här veckan var ordet STEN och det var oemotståndligt eftersom jag är väldigt förtjust i stenar i allmänhet.

Jag försöker fotografera sådana lite överallt där jag kommer åt och det är en ständig utmaning att försöka återge stenar med färg och pensel. De skiftar ju i de mest olika färger, beroende på ljus och skugga eller om de finns under vattnet.

Året är 2011 och barnbarnet Casimir har just fyllt 4 år. Nu går han i årskurs 3. Bilden från Bläsinge på norra Öland. (Bilderna går att klicka större.)

Stenar och klippor utövar också en ständig lockelse för barn i allmänhet och mina barnbarn i synnerhet. Mina bilder är samtliga från sommarparadiset på Öland för några år sedan.

Caspar går numera i årskurs 1.

Vid raukarna fyra år senare 2015. Familjen har utökats med en liten syster - Clarissa.

Hon är inte dålig på att klättra heller. När jag hade tagit de här bilderna var jag tvungen att gå därifrån. Fortfarande ilar det i benen när jag tittar på bilderna.

Casimir beundrar utsikten över Kalmarsund.

Bröderna på väg för att samla sten för att göra egna stenpelare. 

Hela inlägget om utflykten till Byrums raukar går att läsa här. 

1312 Mitt livs första potatisskörd

Ja, det är ju något som måste dokumenteras. I vårt lilla trädgårdsland på husets västra sida har det på sin höjd växt upp några gräslökstuvor tidigare. Allt som jag planterade där vissnade om det överhuvudtaget alls kom upp.  Kanske berodde det på att rutorna med jord ligger utom synhåll för oss för det mesta eller för att jag inte gallrade tillräckligt. Eller vattnade.

Här tänkte jag att det skulle bli ett litet potatisland. (Bilderna går att klicka större.)

På försommaren när jag skulle skala potatis en dag var alla potatisarna fulla med ögon och en del hade små ålar också. Varför inte, tänkte jag och grävde upp alla tistlar som växte i landet och satte ner två potatisar i varje ruta.

 

Nu  var det bara att vänta.

Efter ett par tre veckor tittade det första skottet upp och sen växte det bara på. Vattnat har gjorde vi varje dag också och blasten blev högre och högre för varje vecka. Idag var det dags att skörda, tyckte vi. Och döm om vår förvåning när Kent fick ihop en halv hink potatisar av de fyra små som jag pillade ner. Vi åt dem med god aptit till middag idag och de smakade alldeles utmärkt.

Från de här två rutorna fick vi en halv hink med potatis.

Helt ekologisk potatis som smakade utmärkt gott.

Mirrfamiljen har sålt sitt sommarhus på Öland vilket bland annat har inneburit att vi blivit med liten segelbåt och stor studsmatta eftersom familjen redan har en sådan i Mälarhöjden. De små granntvillingarna Anton och Jesper är här varje dag och hoppar på den. Visserligen har de en egen studsmatta men tydligen är det roligt att hoppa på en annan ibland.

Lasern ligger på plats på innergården.

Stor och rejäl studsmatta. Kanske jag ska pröva?

Jag läste lite på Wikipedia om potatis och blev förvånad när det stod att Kina är det land som producerar mest potatis. Kommer inte ihåg om vi någonsin åt potatis när vi var där. Jag bodde också i Alingsås i mitt tidigare liv och fick lära mig att det var Jonas Alströmer som införde potatisen i vårt land. Det stämmer inte - man tror att det var hemvändande soldater från trettioåriga kriget som förde den med sig hem. 1658 är det belagt att Olof Rudbeck planterade potatis i Uppsala botaniska trädgård.

Jonas Alströmer har däremot bidragit till att potatisen blev allmänt spridd i Sverige. Den riktiga populariteten infann sig dock inte förrän på 1800-talet när man upptäckte att det gick att göra brännvin av den.

Grannkillarna Anton och Jesper i farten.

1276 Kultur i Skymning

Varje år en lördagskväll i maj anordnar Söderköpings Konstförening en konstrunda i vår lilla stad med titeln Kultur i Skymning. Alla konstnärsateljéer och även kyrkan är öppna mellan klockan 18 och 23 och samtidigt kan man gå en tipsrunda med en tipsfråga att svara på på varje ställe. Man kan vinna priser i form av tavlor och keramik, vilket brukar locka ganska mycket folk. (Kent tog de flesta bilderna i det här inlägget.)

Några av besökarna som deltog i vår egen tipspromenad i Vidarlokalen på Munkebrogatan i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Vi, som är ett gäng som kallar sig för Söderköpingsmålarna, fick inte vara med i den allmänna tipsrundan - vi är ju bara glada amatörer bevars - så vi anordnade själva en egen liten tipspromenad i Vidarlokalen på Munkebrogatan, där vi hade vår utställning. Det var uppenbarligen populärt eftersom vi hade många besökare under kvällens lopp. Alla vi som deltog i utställningen hade också skänkt var sin tavla som pris.

Britt i färd med att hänga sina tavlor i Vidarlokalen på eftermiddagen.

Vi var där redan vid tretiden på eftermiddagen för att göra lokalen i ordning och hänga våra tavlor. Nina hade ordnat med dricka och tilltugg och hade även gjort en banderoll som hängdes upp utanför ingången. Söderköpingsmålarna med stora bokstäver.

Nina hade både ordnat drycker och annat tilltugg för hugade besökare. Hon hade också gjort frågorna till vår egen tipspromenad.

Nina bredvid sina tavlor. Hon är inne i en "djurperiod" just nu som synes.

Inger målar landskap, blommor och fåglar.

Gunilla har målat sedan hon var nio år och är vår nestor i målarcirkeln. Hon har haft många utställningar själv genom åren. 

Marianne målar både i akryl och i akvarell. Motiv från landskap och från skärgården. 

Vår nyaste och yngsta Söderköpingsmålare är Jali som kommer från Afghanistan. Han är 15 år och redan en duktig konstnär enligt min mening. Jali målar i olja till skillnad från oss andra som målar i akryl.

På fredagkvällen kom jag inte i säng förrän efter midnatt eftersom Kent och jag tillverkade ramar till sju av mina tavlor som jag skulle ha med på utställningen. Lördagsmorgonen tillbringade jag med att måla ramarna vita. Här nedan kan man se resultatet.

Här är framsidan av min utställningsskärm.

Stegeborgs slottsruin på staffliet. Jag upphör aldrig att fascineras av detta motiv. Översta tavlorna på skärmen är målade utifrån foton som jag fått av Kerstin på Öland. Tack Kerstin! Även det lilla huset till höger är från Öland - från Högby fyr efter ett eget foto. Blommorna i bergsskrevan är från ett eget foto på Arkö utanför Arkösund.

Baksidan av skärmen. 

Motivet till trädet från har jag fått från min bloggvän Klimakteriehäxans. Tack mina bloggvänner för att jag får låna era foton att måla efter! Vintertavlan är en av de allra första tavlorna jag målade. Flickorna är inspirerade av Agda Groth, chefredaktören som gjort omslagssidorna till tidningen Charme från 20-talet. Dessa omslag hade bara tre färger - vitt, svart och en färg, mestadels rött eller gult så färgerna på tavlorna är påhittade av mig.

Öland i början på augusti

Resan med Swebus ner till Löttorp på Öland gick fort. Jag hade ju Kennedyboken på 600 sidor att läsa. Hann bara med 205 av dessa. Bussen stannade inte i Söderköping utan jag blev skjutsad av MM till Norrköping där jag fick stiga på bussen och sen åka tillbaka samma väg.

Väl framme möttes jag av en välkomstkommitté bestående av de tre pojkarna i familjen. Mirren och Clarissa, eller Lissan som alla kallar henne numera, väntade med te och smörgås hemma i sommarhuset.

Caspar, Casimir och Mirrmaken utgör välkomstkommittén vid OK-macken i Högby. (Bilderna går att klicka större.)

Det var härligt att komma ner till Öland när säsongen var över och många turister hade försvunnit. Nu var det mest tyskar som fortfarande turistade. Det gick också att komma fram i affärerna och på stora gatan i Borgholm.

Lissan var också glad och vinkade när jag kom.

Vädret under veckan var inte lämpligt för bad, det regnade varje dag och blåste ganska kallt. Däremot passade det utmärkt till att göra utflykter. Mirren hade lovat Caspar som är tre att ännu en gång få åka tåg på Böda Skogsjärnväg som går mellan Fagerrör och Trollskogen.

Strax klart för avfärg med Böda Skogsjärnväg.

Mirren, Lissan, Caspar och Casimir längst fram i tåget.

Nu bär det iväg.

Många tyskar var med på det fullsatta tåget.

Eftersom jag aldrig åkt på den enda järnvägen som finns på Öland och är en av sevärdheterna, tyckte jag också att det skulle bli roligt. Trollskogen var en verklig naturupplevelse med sina ibland förvridna träd och under dessa den vidsträckta mattan av vitmossa. Tågets hastighet kunde väl uppmätas till ungefär 10 km/h så det tog närmare en halvtimme att ta sig från Fagerrör till Trollskogens hållplats. Här och här kan man läsa mer om museijärnvägen.

Vy från tågfönstret.

När vi hade kommit fram fanns det mycket att göra för barn och även att se för vuxna. I de små friggebodarna var det ordnat med utställningar bl.a. om naturen och djurlivet på Öland. Det hade regnat rejält under tiden vi åkte med tåget, men när vi kom fram var det uppehåll som tur var. Vi vuxna fikade medan barnen lekte och klättrade i träden.

Caspar och Casimir hade svårt att slita sig från minibilarna

Lissan utforskar omgivningarna

Här är hon på väg in i en av utställningsbodarna.

En sällsynt Coca-Cola på bordet och glass för Caspar och Casimir.

Innan vi åkte hem kom det också en ordentlig skur men Mirren hade varit förutseende att ta med sig regnrockar till barnen så att åtminstone inte de blev blöta. Det upphörde lika snabbt som det hade börjat.  Eftersom järnvägsspåren hade blivit hala av regnet hade tåget svårt att ta sig fram på hemvägen och stannade några gånger. Problemet löste sig genom att en av de två lokförarna gick framför och sandade på rälsen medan tåget åter körde igång.

Utställning av skräp som plockats upp från stranden...

Det lilla loket växlas om för att sättas först i tåget på hemresan.

Fredagstema Show&Tell - Besök

Om Besök ska det sista fredagstemat i juli handla. Det har Englundskan i Livsrummet bestämt. Övriga fredagstemabloggare hittar man på hennes hemsida.

Bra ämne att skriva om – det kan ju både handla om att göra besök eller att få besök. Jag bestämmer mig för det förra och tänker berätta om vårt besök på Öland för några veckor sedan. Där har Mirrfamiljen sitt sommarställe och där har vi en ”egen” gäststuga att sova i när vi kommer dit.

Under hela resan ner hade det regnat, men när vi kom fram mötte oss den här synen. (Bilderna går att klicka större.)

För övrigt är det pensionatsvistelse som gäller. Jag behöver varken laga mat, handla, diska eller städa när jag är där. Bara ställa upp som barnvakt någon enstaka gång. Mirren ordnar också utflykter och bjuder på restaurang titt som tätt. En verklig drömtillvaro! 

På promenad med Mirren och Casimir

Tyvärr kunde vi bara tillbringa ett par dagar hos Mirrfamiljen denna sommar eftersom jag var konvalescent hela juni och första veckan i juli. En enda vecka i juli hade jag inga spelningar i kyrkan, och det var då vi passade på att åka iväg. Jag älskar Öland med sitt öppna landskap och sin vackra natur och längtar alltid efter att få komma dit när jag är hemma.

Innan vi gick och la oss måste jag ta ett kort på den vackra solnedgången.

Det blev en stor överraskning när vi återsåg sommarhuset. Grannbonden hade nämligen röjt undan hela snårskogen framför huset.  När Mirrfamiljen köpte sitt sommarhus för tre år sen såg man ingenting alls av havet p.g.a. en i det närmaste ogenomtränglig djungel av enar, sly och buskar framför huset och trädgården.

Casimir framför djungeln av sly och enar.

Mirrmaken röjde med mycken möda en gata redan första året så man kunde se en liten skymt av havet. Men nu hade horisonten öppnat sig och man hade fått en vidunderlig havsutsikt från vardagsrummet och trädgården.

Så här var utsikten från vardagsrumsfönstret då...

...så här är den idag.

Dagen efter vi kommit fram gjorde vi en utflykt till Källa och besökte den gamla kyrkan där, vars äldsta delar är från 1100-talet. Öland har ju många sevärda kyrkor, men den här är unik i sitt slag och mycket intressant. Den används även för gudstjänster och musik på sommaren. 

Källa gamla kyrka

Mirren och Caspar framför ingången till kyrkan

Interiör från kyrkan

Lägg märke till låset på den gamla kyrkdörren!

Modeller av kyrkan under århundrandena

Kyrkogården är full av spännande gravstenar som man naturligtvis inte ska kliva på...

Mirren framför en gravsten med en mystisk inskrift på.

Den ursprungliga ingången till kyrkan kanske?

Efter att vi besett och fotgraferat kyrkan både inuti och utanpå åkte vi ner till Källa hamn där treåringen Caspar fick ägna sig åt sin favoritsysselsättning: Kasta stenar i vattnet.  

Fredagstemat kommer lite för tidigt eftersom jag har en begravning i morgon och inte hinner sitta vid datorn då.