Visar inlägg med etikett Stinsen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stinsen. Visa alla inlägg

fredag 10 december 2021

1872 Saker som jag slutat och börjat med.

Jag har slutat att cykla. Jag kunde inte ta mig upp på cykeln utan att luta den. Svårt att komma igång sen. Balansen är inte vad den har varit och när jag är ute och promenerar måste jag ta hjälp av stavar. Det var längesen jag kunde åka skridskor med ena benet i vädret och göra hopp på isen. 

Jag har också slutat att åka skidor. För några år sen skulle jag pröva att åka men när jag ramlade kunde jag inte ta mig upp utan att ta av mig dem. Att ta mig upp och ner från golvet eller marken utan stöd är också nästan omöjligt. Därför har jag alltid med mig en pall när jag är ute och rensar ogräs för att ta mig upp på fötter igen. 

En av de senaste hällorna. Bilderna går att klicka större. 

Att köra bil har jag också slutat med. En gammal skelning som kommit fram när jag blivit gammal gjorde att jag såg dubbelt när jag blev trött. Plötsligt var det två bilar som jag var tvungen att köra om och dubbla kantlinjer. Som väl är fixade min duktiga optiker till ett prisma i glasögonen så jag ser som vanligt igen. Men eftersom dubbelseendet ibland kan dyka igen upp när jag är trött vågar jag inte köra längre. 

Men det finns också saker som jag har börjat med. Att  repetera franska i duolingo-appen t.ex. Jag brukar ägna en timme åt språkstudierna varje dag. Ingen risk att jag glömmer bort det. Jag påminns ständigt om mina läxor när mobilen plingar och en liten uggla talar om att nu är det dags att studera franska. 

Nytt är att jag försöker en promenad varje dag. Är det kallt så blir det löpbandet i stället. När jag promenerar lyssnar jag på en ljudbok - det är också ganska nytt. Jag har aldrig tidigare varit särskilt road av att promenera, men det blir ju överkomligt om man samtidigt kan lyssna på en bok. 

Att lösa korsord hör till de nyare sysselsättningarna i mitt liv. Jag inbillar mig att jag tränar upp hjärnan om jag håller på med det. Som allt annat blir jag duktigare ju mer jag tränar. Inga problem med att lösa "BESTÄMNING TILL HAVRE" två bokstäver eller "KAMPSPORT" fyra. (Svar i slutet på inlägget.) Mobilen och datorn är också fantastiska hjälpmedel för att ta reda på namnen på rockbandsartister eller idrottsstjärnor t.ex.


En till.

Min senaste hobby är Acrylic Pouring Art som det så fint heter. Det betyder att man häller ut akrylfärg på en duk. Jag har berättat om mina tappra försök här och här. Också om utställningen jag hade på Stinsen i Söderköping häromsistens. Jag gör ständigt misstag. Igår hade jag fått till en ganska fin tavla som hade stått på tork hela dagen. 

Men så kom jag på att det var bättre att jag la den på matbordet under värmepumpen för att den skulle torka fortare. Jag tog tavlan i ena hörnet och gick från "ateljén" med den till köket. Men den hade INTE torkat särskilt mycket. Färgen rann sakta ut under tiden jag gick över en del av tavlan och förstörde  alla mönster jag hade ristat i den. Jag såg också att den vackra ultramarinblå bakgrundsfärgen blev nästan svart när den torkade. Man lär sig av sina misstag som sagt. Men det gäller att inte ge upp.

Med lite fantasi blev det en figur som är ute i trollskogen. Färgen som rann ut stannade till höger i bilden. 

Svar på korsordsfrågor: le och trav.

söndag 16 februari 2020

1732 Broderiutställning på Stinsen i Söderköping.

En trappa upp i vårt fina bibliotek Stinsen, finns en liten utställningshall. Just nu pågår en vandringsutställning där som är producerad av Östergötlands museum i samarbete med Hemslöjden i Östergötland. Alla originalbroderierna finns i museets samlingar.

Utställningen pågår till den 7 mars. (Bilderna går att klicka större.) 
Om man vill veta lite mer om broderierna kan man ju passa på att lyssna till Ann-Sofie Svansbro som ska prata om dessa från 1950- och 60-talen. Kul att se att broderiet på affischen också var med på broderiutställningen på Stadsmuseet i Norrköping som jag var och såg för några år sen. 

När jag växte upp fick man lära sig att brodera. Man broderade på kuddar och på dukar - man hade t.ex. speciella brickdukar. Det skulle också alltid ligga en broderad duk eller löpare på borden hemma. Man broderade även servettväskor - i min barndom fanns det inget hushållspapper eller pappersnäsdukar som jag kommer ihåg.  



Ametist - Birgitta Werner-Johansson 1960. 

I mitt barndomshem fanns många broderade dukar och bonader. Speciellt till jul sattes det upp bonader, en med tomtar runt ett grötfat kommer jag ihåg. Hos mormor och farmor fanns det också bonader uppsatta med olika tänkespråk som Egen härd är guld värd etc. 


Syrénberså.


1959 och 1960-talen var en guldålder för broderier, läser jag. Hemslöjdsrörelsen och Handarbetets Vänner tar kontakt med professionella konstnärer som skapar broderimönster som sedan säljs som mönstersatser till svenska kvinnor. Även om det fanns en och annan man som också broderade - min morfar t.ex. - ansåg man att det var kvinnogöra som så mycket annat på den tiden. Här bland alla kvinnliga konstnärerna fanns det faktiskt en man - Raine Navin även om jag inte har med något foto på hans alster. 


Prickrutan -  Kerstin Gavler 1955.





Här är exempel på olika broderade alster.


Östergötlands Hemslöjdsförening är den största i landet vid den här tiden. Det fanns 70 brodöser som var anställda för att sy upp förlagorna som sen skulle säljas och distribueras till kunderna som mönstersatser. 

Själv hade jag mitt första jobb på Hemslöjden i Norrköping när jag var tonåring. Jag jobbade där på jullovet under några år och lärde mig mycket. Tyvärr lades den affären ner men en hemslöjdsaffär finns fortfarande i Linköping. 



Trädgård - Ingrid Skerfe Nilsson 1956.



Röd frukt - Ingrid Franzén 1955



Hönsgården i Svinhult - Birgitta Werner Johansson 1959.



Citrin - Birgitta Werner Johansson 1960.


Alla broderierna är utställda i glasmontrar, så det är lite svårt att göra dem rättvisa som foton. Det här är bara en liten del av vad som finns att se på Stinsen, så passa på att titta upp dit innan utställningen drar vidare. 

onsdag 28 december 2016

1369 - Halvårskoll juli - december 2016

Det är förvånande hur fort tiden har gått när man blickar tillbaka. Det här halvåret har nästan uteslutande bjudit på positiva upplevelser och trevliga händelser. Det är otroligt hur mycket som har hänt sedan i somras. Roligt är det att gå tillbaka i bloggen och titta på sina inlägg. Vet inte om jag hade kommit ihåg särskilt mycket om jag inte skrivit om det på bloggen.
Halvårskoll januari - juni 2016.

JULI



 Kent och jag firar vår fyrtioåriga bröllopsdag 22 juli med champagne hemma i Mogata. Mirren är med och sambon Johan tog fotot. (Bilderna går att klicka större.)






Dagen efter var vi på besök på Äspholm hos Kalle och Anne-sophie. Ett helt gäng av barn, barnbarn, brorson, kusiner och vänner på bryggan i sommarparadiset på Äspholm i Sankt Anna skärgård.

Besök på Äspholm


 AUGUSTI


Som vanligt har jag spelat på många friluftsgudstjänster under sommaren. Här ska Eva W. på Arkö köra ner oss till bryggan efter kaffet. Kent får också åka med och min gode vän, prästen Tore övervakar det hela.




Här är vi och hälsar på sonen Kalle och hans sambo Anne-sophie igen i deras stuga på Äspholm. Casimir och Caspar är med.





SEPTEMBER

Jag ställer ut på bibilioteket Stinsen i Söderköping.

Tavelhängning på Stinsen.
Vernissage på Stinsen.
Sista utställningsdagen på Stinsen



Stor fest i Sankt Laurentii kyrka med biskop Martin Modeus när vår nye kyrkoherde Ola Linderoth installerades.

 Fest i Sankt Laurentii kyrka.

OKTOBER


Den stora upplevelsen den månaden var resan till Kroatien där vi aldrig tidigare varit. Här ett foto över Dubrovnik vid Adriatiska havet.

Avskedsmiddag och hemresa.  (I detta inlägg har jag länkat till de övriga utflyktsdagarna.)

NOVEMBER


Besök hos sonen Kalle på hans nya jobb i Industrilandskapet i Norrköping. Han beställde en flamingo av mig vid det tillfället - företagets maskot - att ha på sitt kontor. Här kan man se resultatet som blev färdigt strax före jul.





Fest för alla som fyllt åttio 2016 i Sankt Laurentii församlingshem. Den ukulelespelande kvartetten underhöll oss med visor och musikquiz under trerättersmiddagen. 


DECEMBER.

December är Luciatågens, julkonserternas månad och även julshowernas. I år hade jag glädjen att kunna vara med på två julkonserter med de yngsta barnbarnen och en julshow med Mash Up där mitt äldsta barnbarn, Isabelle, är med och sjunger och dansar. Den första julkonserten var med Stockholms Gosskör i Kungsholms kyrka, där nioåringen Casimir sjunger i Diskantkören och sjuåringen Caspar sjunger i Preparandkören. Dagen därpå hade Lilla Akademien sin julkonsert i Missionskyrkan i Stockholm. Där går Casimir i årskurs tre och Caspar i årskurs ett.


Preparandkören och Diskantkören sjunger julvisor i Kungsholms kyrka.



Eleverna i förskoleklassen och i årskurs 1 - 3 sjunger på Lilla Akademiens julkonsert i Immanuelskyrkan i Stockholm.



Julshow med Mash Up i Valdemarsviks kyrka 22 december 2016. Linn, Adam och barnbarnet Isabelle sjunger och dansar.

Julshow med Mash Up. 

torsdag 8 september 2016

1322 Tavelhängning på Stinsen

På måndag har jag vernissage i den fina utställningslokalen på vårt bibliotek i Söderköping - Stinsen. Byggnaden har fått sitt namn från den tid då det gick järnväg mellan Norrköping och Söderköping. På tomten, där Stinsen nu ligger, fanns det en gammal fin järnvägsstation som tyvärr revs på 60-talet.

Kent tog de flesta bilderna som går att klicka större.

Den tjusiga affischen har vår fina och duktiga kultursekreterare Karolina Nilsson skapat. Hon har också hängt upp alla mina tavlor i den nya utställningslokalen på Stinsen. Ett rum med vita väggar och många ställbara ljuskällor i taket. Tavlorna blir som helt nya i denna fantastiska miljö. Jag, som tidigare ställt ut i det mörka Kanalmagasinet är verkligen överraskad av hur fint det blev.


26 tavlor blev det när jag samlade ihop alla.

Kent och jag kom dit på förmiddagen med alla mina tavlor - inalles 26 stycken. Bättre för många än för få - så kunde Karolina välja ut dem hon tyckte passade bäst. Innan hon fick det här jobbet som vikarierande kultursekreterare i kommunen hade Karolina jobbat på två gallerier och jag insåg snart att här hade jag inte så mycket att komma med vad gällde urvalet och hängningen av tavlorna.


Karolina hänger tavlorna med fiffiga upphängningsanordningar så man slipper att göra hål i väggarna.


Micke och Karolina i utställningslokalen på andra våningen på Stinsen.

Jag satt bara på en stol och njöt när hon plockade runt tavlorna och såg till att färgerna stämde något så när överens tillsammans. Resultatet blev jättefint och det var bara att tacka och ta emot. Ett fint gammalt bord som var med på förra utställningen hade jag bett att få ha kvar och Micke ordnade med bord och fåtöljer.


Karolina framför väggen där mina skärgårdsmålningar ska hänga.

På måndag tänker jag vara på Stinsen hela dagen mellan klockan 10 och 19. Jag har också planerat att vara där så mycket som möjligt åtminstone första veckan. Utställningen pågår ju ända fram till den 30 september och det vore ju roligt om det kom lite folk och pratade bort en stund. Det blir kanske lite långsamt annars eftersom jag är ensam utställare.


Mycket lycklig och nöjd med livet just nu.

torsdag 18 augusti 2016

1313 Kök och Käk i Söderköpings medeltid.

En väldigt trevlig och intressant och alldeles gratis historielektion fick jag i tisdags när jag hade ett ärende på Stinsen, vårt fina bibliotek här i Söderköping. Jag hade väl tittat lite på affischen men inte mer - har nästan alltid bråttom när jag är där.


Passa på att se den fina utställningen innan den försvinner den 26 augusti om du inte redan var sett den. (Bilderna går att klicka större och är alla tagna på utställningen.) 

Utställningen visas på bibliotekets övervåning och jag är väldigt glad över att jag hade en stund över så jag kunde se den innan Kent skulle komma och hämta mig. En fantastiskt fin och välgjord liten utställning som handlar om vad man åt och drack under medeltiden och hur man gjorde det. I nedanstående inlägg berättar jag vad som står på pappersgobelängerna som utställningen är uppbyggd kring.


Bröd och gröt var basföda och som synes åt man mycket mer av det på medeltiden. Den arbetande befolkningen skulle äta grovt bröd medan överklassen åt vitt bröd. 

Eftersom man hittat matrester och ben efter måltider och dessutom har många bilder som visar vad man åt kan man vara ganska säker på hur det medeltida kosthållet såg ut. Det var givetvis skillnad mellan de olika samhällsklasserna. Men man levde tydligen förhållandevis bra om man utgår från kroppslängden. Den var högre på medeltiden än på 1700-talet och först 1920 är man tillbaka till medeltidens kroppslängd.



Bilden från 1300-talet och från Hausbuch Mendels i biblioteket i Nürnberg. 

Den som står bakom utställningen är Monica Stangel Löfvall. Den är uppbyggd kring vissa teman bland annat Mathållning, Bröd och Gröt, Vin - Öl - Sprit och Matlagning. Lättlästa och tydliga texter inramade av bilder finns på hängande pappersgobelänger runt om i rummet. (Ge mig gärna ett bättre namn på dessa!) Ett bord mitt i rummet visar olika matvaror i papier maché och ett uppstoppat vildsvin får symbolisera att man tog till vara på allting på grisen. Även på andra djur togs allting tillvara, läser jag. Öron, testiklar, juver, tunga, nos och svans t.ex.


Den här utställningen borde vara väldigt intressant för skolbarn på mellanstadiet men då kanske man borde göra ett litet papper med frågor som barnen fick leta sig fram till svaren på genom att läsa på väggtexterna. Jag är ledsen över att mina barnbarnspojkar inte fick tillfälle att se utställningen.


Man fastade också ideligen. Det innebar att man inte fick äta kött, men väl fisk och ost. Allting som simmade ansågs som fisk och man åt även bäver under fastan. Vardagsmaten var bröd, gröt och välling, ärtor och kål, kokt salt kött eller salt torkad fisk. Jag läser just nu Vibeke Olssons arbetarromaner om Bricken på Svartvik och jag slås av hur lika medeltidens kosthåll var för sågarbetarna i slutet av 1800-talet. Den största skillnaden var väl att man inte drack kaffe under medeltiden och att man använde socker.


På det uppdukade bordet finns bland annat salt sill, gröt och bröd. 


Det enda sötningsmedlet var honung. Det ansågs också vara ett läkemedel. (Honung i en kopp varm mjölk gör att jag brukar somna omedelbart om jag har legat sömnlös en längre stund så det kanske ligger något i det.)


Socker började inte importeras förrän på 1300-talet. Det kom från sockerrör och var mycket dyrt. Inte förrän på 1800-talet började man odla sockerbetor i Sverige.


Här säljer en man kryddor på torget. Det var också dyrt. Pepparkakor var populärt och på medeltiden innehöll dessa verkligen peppar. Öl var den vanligaste drycken bland den arbetande befolkningen. Vatten ansågs skadligt att dricka. Överklassen drack vin som ansågs vara väldigt hälsosamt.




Kul var också att läsa om hur en värdinna på medeltiden skulle uppträda. 




Fisk var en viktig proteinkälla och den saltades ner, torkades eller röktes. Man fiskade med nät, krok, harpun, håv och ljuster.


Det här är bara ett litet axplock av allt som fanns att läsa och titta på på utställningen. För skolorna vore det väl i så fall bra om den sattes upp igen någon gång - då under skolperioden och inte som nu under semestern när alla barn har lov.

lördag 13 februari 2010

Istid i Söderköping

När jag var och ackompanjerade Sankt Ragnhildskören häromsistens i Sankt Laurentii församlingshem, blev jag fascinerad av de jättelika istapparna som hängde ner från taket där. I går var det dags att föreviga dem i samband med ett besök på Stinsen, vårt fina bibliotek.

Jag tror att det är några av de mest imponerande istappar jag sett. Här finns ingen möjlighet att bli skadad av dem eftersom ingången på långsidan är effektivt blockerad av all snö. Det är väl därför som de har fått vara kvar. (Bilderna går att klicka större.)


Härifrån är det en kort promenad till Stinsen. Snöröjningen fungerar dåligt eftersom det numera är förbjudet att dumpa snömassorna i Storån eller Slätbaken. Det kan inte vara lätt att dra barnvagnar eller rollatorer i snömodden på trottarerna…


Utanför Stinsen står den i vår lilla stad omdiskuterade skulpturen Molnet. Runt om denna finns det fyra eller fem ringar med trappor där folk kan sitta och sola sig när det inte är istid som nu. Av trapporna syns ingenting längre…


Jag går tillbaka till bilen utanför församlingshemmet och lägger in mina notböcker, som jag lånat och fortsätter min promenad med kameran. Denna gång sneddar jag över Sankt Laurentii kyrkogård och tar ett foto på klockstapeln och på krigarna som vaktar utanför.





Mellan husen sticker det gamla fina rådhuset upp.


Här på Storgatan är istapparna också välbevarade. Ingen bör kunna skadas av dessa heller, utom möjligen den som bor inne i trädgården till huset.


Att kunna snedda över Hagatorget är ett minne blott.


På Skönbergagatan får man kryssa med bilen mellan de parkerade bilarna och fotgängarna, som måste gå på gatan eftersom det finns mängder med istappar kvar på husen. Man sätter helt enkelt ut några bräder längs med väggarna ut på trottoaren för att påtala detta fenomen…


Drottning Katarina, gift med Erik Läspe och Halte, hon som ägde Söderköping en gång i tiden och testamenterade området till ett kloster eftersom hon inte hade några barn, har det kallt om fötterna. Hon skriver väl sitt testamente här, antar jag. Hon var ute på rymmen, i höstas tror jag det var, vilket förorsakade stor uppståndelse i stan. Något skulle visst åtgärdas med henne, men ingen hade talat om det...


Patorsexpeditionen är gömd bakom snödrivorna och uppvisar också ståtliga istappar. Fallhöjden är dock inte så stor här och de som går in och ut genom entrén skyddas av ett tak.


När vi bodde i Norrköping på 70-talet, höll man en vinter på att slå ner istappar i fastigheten bredvid oss. Man hade skärmat av trottoaren ordentligt, men glömt bort att det kunde komma ut någon INIFRÅN huset. Damen, som gick ut genom porten, fick en istapp i huvudet och avled omedelbart. En fruktansvärt tragisk olycka, både för hennes anhöriga och för fastighetsägaren, som aldrig någonsin kom över detta…


Därför tittar jag alltid uppåt när jag är ute och promenerar i stan om vintern. Men nu har jag kommit tillbaka till Sankt Laurentii församlingshem där jag parkerat min bil. Ska bli skönt att komma hem och ta en kopp te, jag känner mig ganska frusen vid det här laget…