1420 Månadens illustratör maj 2017- Gudmund Hentze

När jag var liten brukade jag botanisera bland min pappas alla böcker för att hitta vackra bilder. Jag älskade framför allt färgbilderna i Tusen och en Natt. Det var sex tjocka och vackra band som jag har glädjen att ha i min bokhylla idag.

De sex banden av Tusen och en Natt som jag ärvt efter mina föräldrar.

Böckerna gavs ut 1928 och illustratören var en konstnär som jag aldrig förr eller senare hade hört talas om - Gudmund Henze. Och när jag läser om denne danske konstnär på Wikipedia, förstår jag varför. Kort efter tyskarnas ockupation av Danmark blev han medlem i DNSAP - Danmarks nationalsocialistiska arbetarparti.

                                                      (Bilderna går att klicka större.)

Hans nazistiska sympatier visade sig långt tidigare, vilket jag tycker man kan se i hans illustrationer i böckerna. Hentze var utbildad vid konstakademien i Köpenhamn och arbetade både som målare, grafiker, designer och illustratör. Han var en uppskattad konstnär i början av 1900-talet och deltog i många utställningar. Vill man se prov på hans konst kan man titta här.

Tusen och en Natt innehåller längre och kortare sagor huvudsakligen från Iran, Indien och Kina. Enligt sagan tillkom dessa genom att den unga kvinnan Sheharazade berättade en saga för kungen varje natt för att slippa bli avrättad. Hon berättade inte slutet och kungen blev då så nyfiken att hon fick leva ännu en dag. Efter tusen och en natt ger kungen henne fri och hon blir också hans hustru. Man tror att sagorna tillkom redan 800 e. Kr.

Den sagan som jag valt att visa illustrationerna till, har titeln De två vesirerna. Den ena vesiren är god och den andra är ond. Det syns ganska tydligt  vem som är vem, vilket är genomgående för samtliga illustrationer i bokverket. Och att Hentze var en uppskattad illustratör av tyska nazistiska tidskrifter tvivlar man inte på. Man kan dock inte annat än beundra hans skicklighet som konstnär.

Den onde och den gode vesiren. En vesir var en högt uppsatt politisk rådgivare till kungen eller kalifen. 

I kalifens trädgård. I regel är det en färgbild per saga.

I det första bandet förekommer sådana här vackra färgbilder åtta gånger. Vanliga svart-vita illustrationer har jag räknat till 60 stycken. Visserligen har jag inte räknat alla illustrationer i alla band men förmodligen är de ungefär lika många. Han måste ha varit oerhört produktiv eftersom han samtidigt målade tavlor, illustrerade andra böcker och dessutom designade bruksföremål.

Intrigen är mycket komplicerad. Den gode vesiren skickas ut att köpa en vacker slavinna till sin kung. Den unga kvinnan stannar sedan hos den gode vesiren innan hon ska föras till kungen. Vesirens son, Ali, blir störtförälskad i slavinnan och kärleken är ömsesidig. Hon blir sonens maka ganska snart.

På slavmarknaden.

Den gode vesiren dör och Ali förslösar sitt arv genom att vara generös och ge bort allt han äger till sina vänner. Här kommer hans hovmästare och försöker att få honom att ta sitt förnuft till fånga. 

Den onde vesiren får reda på att Ali har gift sig med den vackra slavinnan som kungen egentligen skulle haft och som han har betalt tiotusen guldmynt för och skvallrar för kungen. Denne skickar en skara krigare för att döda Ali och hans hustru. De lyckas rymma och går ombord på en båt. Så småningom kommer paret till Bagdad.

Här har paret hittat en underbar trädgård där de gått och lagt sig. Uppsyningsmannen tänker först slå ihjäl de två men hejdar sig när han ser hur vackra de unga människorna är. Kalifen, som blir nyfiken varför hans trädgård är upplyst, går dit med sin vesir.

De båda klättrar upp i trädet för att få bra utkik.

Sen kommer det en fiskare som kalifen byter kläder med så att han inte ska bli igenkänd när han går in i sin trädgård för att ta reda på vad som försiggår.

Fiskaren och kalifen byter kläder.

Kalifen blir inte ens igenkänd av sin uppsyningsman och han ber den unga kvinnan att sjunga för honom. Kalifen blir hänförd av sången,  tar av sig sin förklädnad och bjuder in paret till sitt slott. Kalifen blir sedan mycket förtjust i Ali och bestämmer att han ska efterträda en av hans lydkonungar  med omedelbar verkan - just den kungen som Alis far hade varit i tjänst hos. Så han skickar iväg båda till den stad där denne regerar.

Här ber Ali att hans hustru ska sjunga för kalifen, som tydligen inte bytt kläder än.

Den onde vesiren känner igen paret och skvallrar igen för kungen. Han berättar att den gode vesiren lurat honom och att Ali är hans son. Kungen låter kasta Ali i fängelse och tänker avrätta honom.

Den onde vesiren står vid kungens sida och Ali är nära att bli halshuggen. Men då kommer kalifen på besök och avvärjer det hela. Den onde vesiren blir däremot avrättad och allt slutar lyckligt.

Ali själv visar som vanligt generositet och vägrar att avrätta den onde. En annan av kungens tjänare ombesörjer dock detta.

Efter befrielsen av Danmark 4 maj 1945 gjorde man upp med de danska nazisterna. Trots att Henze hade varit ordförande i  det Nationalsocialistiska Konstnärsföbundet slapp han straff. Strafflagen hävdade att det bara var de ledande i partiet som kunde straffas. Han fick sitt straff ändå genom att hans konstnärskarriär definitivt var slut. Han tegs ihjäl och han omnämns inte heller i konsthistorien. När han dog 1948 var det heller ingen tidning som skrev någon nekrolog.