Jag blev så fascinerad av rulltrappan med regnbågens alla färger så jag var tvungen att fota. Vid niotiden på morgonen var det tydligen bara jag som skulle till Hallonbergen. (Bilderna går att klicka större.)
Jag hade tagit fram en karta på Google map och begav mig iväg för att leta upp skolan. Jag hittade den efter tio minuters promenad men fann den stängd och övergiven. Inte hade jag lyssnat när Anna hade sagt att den låg på Örsvängen 14 i temporära lokaler tills en ny skola ska byggas.
Efter att ha frågat efter vägen i en affär kom jag fram så småningom dit med hjälp av barnbarnet Johan, som jobbar som assistent på skolan. Jag fick ett otroligt varmt välkomnande av såväl dottern Anna som alla lärare och elever.
Anna med sin speciallärare Ailin i lärarrummet.
Eleverna var nyfikna på vem jag var och gissade rätt för det mesta när Anna frågade. Några trodde dock att Anna och jag var systrar - vi är väl rätt lika, antar jag. Jag får väl ta det som en komplimang även om jag vet att för barn är alla över 25 år ungefär lika gamla.
Anna tog med mig runt i några klasser där barnen satt och jobbade lugnt och stilla. Skolan är så pass liten att Anna kan namnen på nästan alla eleverna. Skillnaden från min egen tid som lärare var väl att alla i klass sex hade var sin dator och satt och jobbade vid dessa.
Här sitter läraren Camilla och hjälper en av sina elever.
Anna får många kramar av barnen under vår rundvandring och stämningen är överhuvudtaget mycket varm och vänlig bland barnen och personalen. Trots att det här är en skola där de flesta eleverna har ett annat modersmål än svenska, märks det inte av någon oro i klassrummen utan det är tyst och stilla när vi kommer. Skorna står i prydliga rader utanför klassrummen och inga mössor eller ytterkläder tolereras i dessa.
I förskoleklassen läser Leticia en saga högt för barnen som lyssnar uppmärksamt vid sina platser. Ingen fri lek här utom på rasterna. Under dagen har man bland annat läs- och matteträning
Sedan går Anna och jag iväg till fotbollsplanen där sexorna har spelat en match mot en skola i grannskapet. Stämningen är lite tryckt eftersom laget har förlorat med knapp marginal. Men den lättas upp när Anna och jag kommer.
Monica och Anna.
Conny och grabbarna.
Vi äter lunch tillsammans med treorna - och det låter ungefär som det brukar i en skolmatsal. Men när Anna hojtar till blir det knäpp tyst. Till dagens rätt - en ganska kryddstark sådan - kan man välja bland åtta sorters sallader. Jag får en specialrätt som inte är så stark. Här finns vegetarisk, glutenfri och även annan specialkost. Bara att välja. All personal äter gratis, det har Anna bestämt. Det gör att det alltid är någon vuxen som äter tillsammans med barnen.
Anna följer mig till tunnelbanan eftersom hon har ett möte med några av kommunens tjänstemän efter lunch. Mitt intryck av den lilla skolan är mycket positiv och jag kommer att ha många minnen av glada och vänliga barn och skolpersonal med mig hem.
8 kommentarer:
Vad roligt att du varit där!
Men, har du fördomar? Barn från andra länder brukar faktiskt ofta vara vana vid att man är tyst i skolan och lyder vuxna. Mycket värre att få tyst på svenska barn som alltid har fått veta att de ska lyssnas på när det än är. (Naturligtvis gäller det inte dina eller mina, bara alla andras ungar!)
Bloggblad:
Jag har ju bara sett skolor med barn från många olika kulturer på teve tidigare. Där har det varit väldigt stökigt i klassrummen men det var på högstadiet iofs. Det här är ju en låg och mellanstadieskola och inte så många barn i varje klass. Jag slogs mest av att alla var så vänliga och glada överallt.
Vad det gäller mina små barnbarn är det väldigt svårt att få tyst på dem - åtminstone hemma.
Vilket trevligt besök du verkar ha gjort! Och vilken bra skola det verkar vara! Du kan verkligen känna dig stolt över dina döttrar, 😊 Bra val av namn på denna dotter också 😊 Kram
Det finns många väldigt bra skolor idag, men tyvärr hör man alldeles för lite talas om dem. Kram
Oj vad du hade att göra vid ditt senaste besök i Stora Staden och underbart att få vara med om alla dessa begåvade barnbarns avslutningsfester. Stilig kostym o hatt han hade Caspar.
Kramisar från
Eleonora
Eleonora:
De är inte de enda begåvningarna på Lilla som du ska få se om du läser mitt nästa inlägg :-). Det är tydligen mode bland små pojkar med hatt - flera av klasskompisarna hade hatt.
Kramar tillbaka!
Anna:
Visst är det ett fint namn, Anna. 1958 när hon föddes var hon helt ensam om det. Men bara tio år senare blev det inne att heta Anna. Skolan tror jag blir mycket som rektorn är. Här har hon lyckats bra. Hon hälsar t.ex. på i alla klasser varje dag - inte många rektorer som gör det.
Kram tillbaka
Gunnel:
Man hör ju tyvärr mest talas om sådana skolor där det är problem. Anna har koll på det mesta som händer i den skolan. Fint och lugnt trots att 90% av eleverna inte är etiska svenskar.
Kram tillbaka
Skicka en kommentar