1472 Seniorgympa

Sent ska syndaren vakna, men det är aldrig försent, tröstade mig Heléne Mörling, som är instruktör och gympaledare på Träningsverket i Söderköping. Hade jag vetat att det skulle vara så roligt och trevligt hade jag väl börjat träna mycket tidigare.

Jag kände hur stelheten började ta över i kroppen och det verkade inte bli bättre av att jag försökte promenera 45 minuter varje dag. Så när ett mejl från SPF damp ner i brevlådan där det stod att det fanns fyra platser kvar i en gympagrupp på måndagar klockan 11 - 12 så anmälde jag mig till den.

Det var inte bara jag som hörsammat denna inbjudan utan även sex personer som bor i Mogata. Vi är 22 personer i gruppen och av dessa kände jag igen nästan hälften förutom mina grannar. Söderköping är inte så stort. Det innebär också att vi kan samåka några stycken.

Min närmsta granne, Berne, som jag har samåkt med denna måndag, på väg ner till träningslokalen på Fix-området i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Först värmer vi upp ca 20 minuter i den stora gympasalen. Heléne som leder oss är osannolikt glad och uppmuntrande och tycker allt vi gör är bra. Hon är en trevlig och sprallig tjej som gör att man inte känner sig det minsta dålig trots att man naturligtvis är det. Alla gör så gott de kan. Rörelserna är väl avvägda för pensionärer och inte alltför komplicerade. 

Söta, duktiga och energiska Heléne ställer gärna upp för ett foto.

Inte heller behöver man ha moderiktiga gympakläder eller skor. Man tar på sig något som inte sitter åt och som känns bekvämt. Det kan vara shorts eller tights och en enkel T-shirt. Skratten är många medan man värmer upp.

Här får vi bra plats. Eftersom jag inte är säker på att mina gympakompisar skulle gillat att jag fotade dem får man använda sin fantasi för att befolka salen med glada pensionärer. 

Sen är det dags för maskinrummet där det finns 21 olika träningsmaskiner. Det brukar vara någon som är borta så de räcker alltid till alla. Inte heller dessa är särskilt komplicerade. Man sitter eller står i eller på dem i precis en minut. Två lampor som omväxlande tänds och släcks talar om när tiden är slut. På så sätt blir det hela tiden omväxling.

Behagligt ljus när vi pustar och stånkar vid de olika träningsmaskinerna. Jag klarar alla utom en. Men kanske när jag varit med alla femton gångerna?

Vi jobbar med träningsmaskinerna ungefär en halvtimme och sen går vi tillbaka till gympasalen för att träna igen. Vi har många balansövningar, vilket är otroligt nyttigt. Dålig balans har kommit smygande och jag har inte tänkt så mycket på det hemma förrän nu!

Balansen går att träna upp säger Heléne och det är ju förhoppningsfullt. Den här timmen går med rekordfart och jag rekommenderar verkligen mina vänner som är seniorer att pröva på att träna i grupp. Det är svårt att komma till skott själv med träning. Samtidigt träffar man glada och trevliga människor när man är med i en grupp.