Dessutom skulle Clarissa, mitt yngsta barnbarn, spela sin första oboekonsert på torsdagskvällen. Clarissa, som jag skrivit om här tidigare, går bara i förskoleklassen men läser både böcker och framför allt noter alldeles utmärkt. Till skillnad från sin mormor, som de första åren av sin pianistkarriär, nästan alltid spelade efter gehör. Dock efter att ha tragglat sig igenom noterna till styckena.
Konsertprogrammet öppnades av två små pojkar i förskoleklassen som bland annat spelade Gubben Noak och en spökvisa på gitarr till auditoriets stora förtjusning. Det är de små pojkar som sitter med var sin rosenbukett på första raden på bilderna och filmen.
Första raden från vänster: Orlando, Marius och Casimir. Andra raden från vänster: Caspar, Mirren och Marius mamma.
Allt som allt var det nio gitarrister från förskoleklass till andra årskursen i gymnasiet som uppträdde. Flera av eleverna är redan gitarrvirtuoser och deras lärare, Jenny och Mårten, måste ha känt sig väldigt nöjda med konserten.
Casimir spelade lugnt och säkert sina stycken av John Dowland: If my Complants Could Passions Move och White as Lilies Was. Denne kompositör som föddes 1563 och dog 1626 var en engelsk kompositör och lutspelare. Han är mest känd för sina melankoliska sånger och har fått stor betydelse för den nutida repertoaren av klassisk gitarr. Här nedan kan man lyssna till uppspelningen.
8 kommentarer:
Så stolt du måste vara över dina duktiga barnbarn!
Det ska bli spännande att se vad det blir av dem som vuxna. Om de blir musiker eller inte.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
Ingrid:
Jag är inte bara stolt utan väldigt glad och tacksam över att de har musiken som sitt stora intresse. Jag får väl tyvärr aldrig uppleva vad det blir av dem som vuxna men även om de inte blir musiker kommer de säkert alltid fortsätta att spela och sjunga. Det är jag helt säker på :-). Önskar dig också en skön helg!
Kram tillbaka från Ingrid
Så fint framfört! Jag brukar inte fördjupa mig i bloggarnas barn och barnbarn, det känns lite för privat, men här lyssnade jag ändå och imponerades! Han spelar inte bara, han "fraserar" (om det nu heter så) stycket så som jag inte förväntar mig av en så ung musiker. Man får ju hoppas att han håller fast vid sin talang och ägnar sig åt musiken i framtiden.
Dowland ligger högt på min favvolista och Casimir släpper fram honom fint! Tack för minikonserten!
Ronny:
Jag ska framför den fina recensionen till honom. då blir han glad! Vad gäller instrument är det nog risk (?) att han blir organist eftersom han har börjat spela kyrkorgel som bi-instrument. Det tycker han är roligare än att spela gitarr.
Ingrid
Olgakatt:
Roligt att du uppskattade den lilla konserten. Jag ska be Mirren att läsa kommentarerna för honom.
Ingrid
Vilka duktiga barnbarn du har! Så roligt att få vara med och lyssna på deras konserter. Kram
Gunnel:
Ja, det är lika roligt varje gång. Och så har jag ju en anledning att åka dit och häls på också.
Kram tillbaka
Skicka en kommentar