tisdag 31 oktober 2017

1487 - Clarissas första oboekonsert

På torsdagen var det dags för en ny konsert på Lilla Akademien. Den här gången var det yngsta barnbarnet, Clarissa 6 år - Lissan till vardags - som skulle framträda på sin första konsert på Lilla Akademien. Det var en konsert med blåsinstrument och Lissan, som går i förskoleklassen, fick inleda konserten med några stycken på sin oboe. Några elever spelade valthorn, en spelade fagott och två andra oboister fanns också med.


Lissan är glad över att allt gick så bra och över de vackra rosorna. (Bilderna går att klicka större.)

Jag hade fått äran och nöjet att ackompanjera Lissan, som var noga med reprisen på Carls visa. Trots att hon hade tillhållit mig strängt att inte glömma bort den när vi tränade hemma, gjorde jag det ändå när vi skulle repetera före konserten. Men vid uppspelningen kom jag ihåg reprisen som väl var.


Lissan med sin oboefröken Hedvig

Lissan visade inga som helst tecken på nervositet utan spelade på lugnt och säkert som vanligt. Hon var helt oberörd av publiken som bestod av entusiastiska anhöriga till eleverna som uppträdde under kvällen. Lissan läser noter alldeles utmärkt, till skillnad från sin mormor, som för det mesta spelade på gehör de första åren hon spelade piano. Dock först efter att tragglat sig igenom noterna till musikstyckena.



Carls visa i Träsalen på Lilla Akademien konsert för blåsare. Mormor kompar. Det är en vanlig oboe som Lissan spelar på som synes - räcker henne till knäna.

Det blev stormande applåder när Lissan slutat spela och hon förärades också rosor av sin farmor och farfar. Den 12 november är det dags för henne att spela igen. Då är det en avdelningskonsert för oboe, där alla elever som spelar detta instrument på skolan kommer att delta. Hennes bror Caspar, 8 år, är vi det tillfället också med bland oboisterna.



Lissan spelar temat ur An die Freude av Beethoven på sin oboe. 

10 kommentarer:

Gunnel sa...

Så duktig hon är, och så kul att du kunde ackompanjera henne. Kram

Musikanta sa...

Gunnel:
Jag måste ju dokumentera det här - barn växer så fort...
Kram tillbaka

Eleonora sa...

Hon är verkligen så koncentrerad o allvarlig och sin uppgift mycket trogen. Sötaste lilla Lissan. Kramar

Maria sa...

Goaste tjejen så fint och så roligt få ackompanjera till. Hoppas hon aldrig slutar spela utan riktigt får uppleva hur mycket glädje detta ger. Kram o Tack!

Musikanta sa...

Eleonora:
Tack för senast! Alltid lika trevligt att träffa dig. Jag hoppas också att hon hänger i och att framför allt Mirren gör det. Inte övar Lissan av sig själv inte, utan mamma måste sitta med hela tiden.
Varm kram från vännen Ingrid.

Musikanta sa...

Maria:
Att kunna spela något instrument ger så mycket glädje i livet, som du skriver, så jag hoppas också att Lissan fortsätter att spela. Iofs MÅSTE hon ju spela ett instrument om hon ska få gå kvar på skolan och eftersom hon trivs väldigt bra där är det väl ingen större fara att hon lägger av. Alla hennes klasskamrater spelar ju dessutom också något instrument så det är ju ett intresse som de har gemensamt. Oboe är också ett orkesterinstrument så det dröjer väl inte så många år förrän hon får spela med i någon ensemble.
Kram

Mascha sa...

So sweet little musican, have enjoyed your post.
Greetings from Germany

Musikanta sa...

Mascha:
Wellcome to my blog. Glad you found it! And happy that you enjoyed my post. That's me at the grand piano :-).
Greetings from Ingrid

Ditte sa...

Vad roligt att få följa med hit och lyssna till Clarissa. Så duktig hon är. Viktigt också att hon tycker att det är lustfyllt att spela, vilket ju är en förutsättning för att lyckas bra.
Och extra minnesvärt för dig att ackompanjera henne.
kram!

Musikanta sa...

Ditte:
ja, det var en fin upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Men det är ju bra att ha den dokumenterad här på bloggen också :-).
Kram tillbaka!