Lissan är glad över att allt gick så bra och över de vackra rosorna. (Bilderna går att klicka större.)
Jag hade fått äran och nöjet att ackompanjera Lissan, som var noga med reprisen på Carls visa. Trots att hon hade tillhållit mig strängt att inte glömma bort den när vi tränade hemma, gjorde jag det ändå när vi skulle repetera före konserten. Men vid uppspelningen kom jag ihåg reprisen som väl var.
Lissan med sin oboefröken Hedvig
Lissan visade inga som helst tecken på nervositet utan spelade på lugnt och säkert som vanligt. Hon var helt oberörd av publiken som bestod av entusiastiska anhöriga till eleverna som uppträdde under kvällen. Lissan läser noter alldeles utmärkt, till skillnad från sin mormor, som för det mesta spelade på gehör de första åren hon spelade piano. Dock först efter att tragglat sig igenom noterna till musikstyckena.
Carls visa i Träsalen på Lilla Akademien konsert för blåsare. Mormor kompar. Det är en vanlig oboe som Lissan spelar på som synes - räcker henne till knäna.
Lissan spelar temat ur An die Freude av Beethoven på sin oboe.
10 kommentarer:
Så duktig hon är, och så kul att du kunde ackompanjera henne. Kram
Gunnel:
Jag måste ju dokumentera det här - barn växer så fort...
Kram tillbaka
Hon är verkligen så koncentrerad o allvarlig och sin uppgift mycket trogen. Sötaste lilla Lissan. Kramar
Goaste tjejen så fint och så roligt få ackompanjera till. Hoppas hon aldrig slutar spela utan riktigt får uppleva hur mycket glädje detta ger. Kram o Tack!
Eleonora:
Tack för senast! Alltid lika trevligt att träffa dig. Jag hoppas också att hon hänger i och att framför allt Mirren gör det. Inte övar Lissan av sig själv inte, utan mamma måste sitta med hela tiden.
Varm kram från vännen Ingrid.
Maria:
Att kunna spela något instrument ger så mycket glädje i livet, som du skriver, så jag hoppas också att Lissan fortsätter att spela. Iofs MÅSTE hon ju spela ett instrument om hon ska få gå kvar på skolan och eftersom hon trivs väldigt bra där är det väl ingen större fara att hon lägger av. Alla hennes klasskamrater spelar ju dessutom också något instrument så det är ju ett intresse som de har gemensamt. Oboe är också ett orkesterinstrument så det dröjer väl inte så många år förrän hon får spela med i någon ensemble.
Kram
So sweet little musican, have enjoyed your post.
Greetings from Germany
Mascha:
Wellcome to my blog. Glad you found it! And happy that you enjoyed my post. That's me at the grand piano :-).
Greetings from Ingrid
Vad roligt att få följa med hit och lyssna till Clarissa. Så duktig hon är. Viktigt också att hon tycker att det är lustfyllt att spela, vilket ju är en förutsättning för att lyckas bra.
Och extra minnesvärt för dig att ackompanjera henne.
kram!
Ditte:
ja, det var en fin upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Men det är ju bra att ha den dokumenterad här på bloggen också :-).
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar