Detta finns det ju en del att skriva om - just nu skriver jag t.ex. en text på min blogg. Men sen ska det ju vara en bild med i inlägget också och då väljer jag de här från en liten kinesisk läsebok som jag köpte när jag var i Kina första gången i slutet av 90-talet. Då arbetade jag fortfarande som lärare och tyckte att det skulle vara roligt att visa mina skolbarn hur en läsebok i Kina kunde se ut.
Den här berättelsen handlar om en pojke som beger sig hemifrån för att söka ära och rikedom som han ska dela med sig till sina gamla fattiga föräldrar när han en gång återvänder hem.
Jag tolkar bilderna så att mamman först är ledsen när hennes son ska ge sig iväg men sen blir glad när han tröstar henne med att han snart ska komma hem som en rik man.
Texten står dels med kinesiska tecken, dels med pinyin, ett alfabet med latinska bokstäver som barnen får lära sig från början för att de ska kunna uttala tecknet och förstå betydelsen av detta. Mer om hur mans skriver kinesiska tecken kan man läsa i ett inlägg som jag skrev för några år sen.
Uppdatering:
Om ljudskriften pinyin kan man läsa mer här.
32 kommentarer:
Det var ett oerhört fint och dessutom lärorikt inlägg till temat "Text". Pluggade japanska i 10 terminer och föreställer mig att din kinesiska läsebok liknar de japanska böckernas innehåll.
Ett toppen bidrag:-)
Kan ingenting om kinesiska men mycket intressant att se.
Intressant att få se en kinesisk läsebok. Kram
Intressant och lärorikt inlägg! Bilderna är helt underbara, gillar dem skarpt!
BP:
Tack för den rara kommentaren! Den värmer. För mig blev det bara 10 lektioner kinesiska och jag kan fortfarande bara säga "goddag", "adjö" och "jag vet inte." Men tio terminer måste ju ha inneburit att du blev duktig på japanska.
Kram
Barbro:
Hoppas du fick en liten hum om detta komplicerade språk. Dessutom är det ju fyra toner på orden som man måste hålla reda på. Som anden och Anden, tomten och Tomten fast med två olika toner till.
Kram
Gunnel:
Roligt att du tyckte det!
Kram tillbaka
Violen:
Så glad jag blev över din kommentar! Jag har ju förstått handlingen bara för att bilderna är så tydliga. Förstår ju ingenting annars.
Kram
Instämmer i att detta var mycket intressant och lärorikt. Särskilt det där med pinyin och de latinska bokstäverna. Det hade jag ingen aning om. Teckningarna är också jättefina. Man lär sig mycket på Sannas gemsweeklyphotochallenge.
Roligt! Jag hamnade också i Kina ...
Bra att den inte var lika vådlig som de i Nordkorea. Om Kim dödar 100 imperialister och Kim ll 110, vem har dödas flest? Etc.
Fint tolka.
Eg kan nok ikkje få meining av teikna, men med bilda og teksta
kan ein nok forstå litt ?
Ellers trur eg at kinesisk snart blir valfag i norske skular....
Vilken tur att man inte föddes i Kina! Oj så invecklat det verkar vara att lära sig läsa och skriva där. Hade ingen aning om att de får lära sig pinyin först. Intressant och lärorikt inlägg!
Eva:
Håller helt med dig om att Gems Weekly är mycket lärorikt. Det är fantastiskt att temat kan vinklas på så många olika sätt. Pinyin togs fram först under 19 50-talet som en sorts ljudskrift. Man kan undra hur de stackars kinesiska barnen lärde sig att läsa och skriva sitt språk innan dess!
Ingrid
aina:
Haha, jag såg det.
Ingrid
Hans:
Jag har inte sett någon barnbok från Nordkorea men jag skulle inte förvåna mig. I målarböckerna finns det mycket vapen och stridsfordon som barnen förväntas lära sig att rita också.
Ingrid
amo sin blogg:
Jag tror aldrig att kinesiska blir något allmänt skolämne utom för några enstaka nördar. Våra tonåringar i allmänhet skulle nog inte orka med att skriva ett kinesiskt tecken hundra gånger som man måste för att det ska sitta i ryggmärgen.
Sen måste man också ha en viss känsla för musik för att kunna skilja på de fyra tonerna i ord som skrivs likadant. Min dotter berättade att när hon skulle börja läsa kinesiska på universitetet var det 25 stycken på kursen. Efter första lektionen var bara hälften kvar. Alla (mest flickor) hade sjungit i kör tidigare...
Kram
Beppan:
Barnen får lära sig pinyin samtidigt som de lär sig tecknen. Till en början är det kanske bara ett enda kinesiskt tecken bland orden som skrivs med ljudskriften. Så småningom utökas det och till slut får barnen läsa text utan hjälp av pinyin. Men det tar säkert många år innan de kan det.
Kram
Kul att få se en barnbok från Kina. Passar bra till veckans tema.
Byblixtra:
Roligt att du uppskattade inlägget!
Ingrid
Det var en intressant bidrag till veckans tema.
Spännande, intressant och lärorikt inlägg. Tack Ingrid!
Väldigt roligt inlägg till veckans tema. Bokstäverna är vackra men helt obegripliga men jag kan tänka mig att en del av dina skolbarn tyckte det var spännande att se en kinesiskt läsebok.
Låter som en gammal folksaga ungefär.
Birgitta:
roligt att du uppskattade inlägget.
Ingrid
anki:
Tack för din rara kommentar. Den värmer. Önskar dig en skön och trevlig helg!
Kram
Helén:
De var nog glada att de slapp att lära sig sådana krångliga kinesiska tecken. Jag är fortfarande förvånad över hur många kineser som man möter t.ex. som expediter i affärerna är så skickliga på att skriva tecken. Fort går det också. Men det är naturligtvis långvarig träning sedan de var små.
Önskar dig en skön och trevlig helg!
Kram
A very aestetic and difficult language, my father had a chinese book (foor learning) and I was always fascinated of it as a little girl...
Have a nice sunday
Mascha:
I think that's one of the most difficult languages of the world. Nevertehless my youngest daughter - Mirren - learnt to talk and write chinese. We were there to see her several times in the beginning of 2000 when she was studying and woring in China. Now she has forgotten most of it but she still can understand when people are talking in the tube, for example.
Greetings från Ingrid
Härligt!
entomtastankar:
Tack för rar kommentar!
Kram
Vilket fint bidrag till veckans tema! Tack för detta! Roligt att du har böckern akvar och kanske tränar du lite.
Både Kina och det kinesiska språket (mandarin) samt kinesisk kultur och ligger mig varmt om hjärtat.( Har ju kvar mågna kinesiska vänner både här hemma och i Kina efter våra år där)
Tyvärr lärde jag mig inte så många tecken, jobbade mycket så tiden fanns inte, utan fokuserade på att kunna klara mig i vardagen. Men jag har en del kinesiska läroböcker som jag fortfarande jobbar med. Jätteroligt!
Kram!
Skicka en kommentar