Porträtt av kronprins Leopold av Belgien och prinsessan Astrid skapat av Birger Ericson 1904-1994. (Bilderna går att klicka större.)
Kungarna är från vänster Christian av Danmark, Gustaf V av Sverige, Albert av Belgien och Haakon av Norge.
Den enda bilden i tidningen från det egentliga bröllopet i rikssalen på Slottet. Borgmästare Carl Lindhagen förrättade vigseln.
Före bröllopet befann sig Stockholm i glädjeyra, berättar tidningen. Tisdagen den 2 november rullade tåget med Belgiens kungafamilj in på centralstationen i Stockholm. Det blev en mottagningskortege genom Stockholms gator som kantades av flaggprydda packade folkmassor upp till slottet. "Det blev lunch, det blev sångarhyllning, det blev beskådande av stadens sevärdheter, och dagen slutade med galataffel i Karl XI:s galleri."
Prinsessan Astrids bröllopsklänning.
Här har Göta Hellström ritat och berättat hur klänningen såg ut och av vilket material den var sydd i.
På onsdagen var det först mottagning i Stockholms stadshus för de fyra kungarna och de 24 andra kungliga gästerna och stadens honoratiores. Med var bland annat Ragnar Östberg, arkitekten bakom stadshuset. Där inne var det smyckat med massor av gula nejlikor och röda rosor. Den svarta färgen i Belgiens flagga fick höstmörkret utanför Stadshuset stå för när bilarna rullade iväg från mottagningen.
På kvällen gavs en galaföreställning på Operan. Där hade enligt tidningen, "hovet, armén och topparna av alla staber och verk samlats". Skribenten berättar utförligt om vad alla hade på sig och brister ut i att det "är en skada att man inte ser publiken oftare fullt högtidsklädd där". Två och en halv spalt på hela tidningssidan upptas av en redogörelse om uniformer, festklänningar och juveler men jag hittar tyvärr inte en enda rad om vilken opera som spelades.
"Och du himmel vad det tittades! Det var ett under att ingen ramlade ner från raderna." Teckningen är gjord av Annie Bergman. Kungligheterna kan man ana på första raden till vänster i bild.
Så kom då dagen för vigseln den 4 november. Jag citerar: "De kronklädda bänkarna fylldes så småningom av alla de uniformsklädda gästerna. Kraschaner, ordensband och guldbroderier trängdes om platsen, diademen blixtrade, de gräddvita hovdräkterna blevo allt fler." Och vidare: "Så voro de då alla samlade, statsråd, serafimerriddare, presidenter, generaler, domare, biskopar, diplomater, av vilka flera i de mest pittoreska dräkter."
När kungarna, drottningarna och övriga kungligheter intagit sina platser efter att ha gått i procession anförda av ett antal kammarherrar, spelades marschen till bröllopet på Ulfåsa av August Söderman upp. Under marschen tågade bruden och brudgummen in med sina två små brudnäbbar i täten och åtta tärnor och åtta marskalkar i följe.
Fyra av prinsessan Astrids tärnor var själva prinsessor. Övriga fyra var hennes väninnor.
Fyra prinsar bland marskalkarna. Folke Bernadotte var med bland de fyra övriga.
Prinsessan Astrid var dotter till prins Carl och prinsessan Ingeborg. Redan i mars 1926 hade drottning Elisabeth av Belgien och kronprins Leopold hälsat på hos Elisabeths väninna, prinsessan Ingeborg och där träffades Leopold och Astrid för första gången. De möttes åter senare vid ett dop i Belgien och även samma sommar på Fridhem, prins Carls sommarslott utanför Norrköping. Leopold presenterades då som en belgisk löjtnant på studieresa från Belgien.
Romansen tog fart och den 26 september eklaterades förlovningen. Den borgerliga vigseln förrättades redan 4 november, som jag berättat. Den 10 november vigdes paret i domkyrkan i Bryssel av den belgiska ärkebiskopen.
Trots den korta tid som Leopold och Astrid känt varandra ansågs äktenskapet lyckligt och Astrid blev mycket älskad av det belgiska folket. Hon fick sitt första barn, Joséphine-Charlotte 1927, efter det Baudouin 1930 och Albert 1934.
Samma år avled kung Albert, Leopold blev kung och Astrid drottning. Hon omkom tragiskt 1935 i en bilolycka i Schweiz då hon och Leopold var på en utflykt. Hon sörjdes av både det svenska och belgiska folket. Mer om henne kan man läsa här.
Systrarna, prinsessorna Astrid, Märtas och Margarethas hattar vid bröllopet ritade av Göta Hellström.
6 kommentarer:
Intressant nutidshistoria! Jag blev lite överraskad över att Gustav V såg så pass gammal ut redan då.
Och så måste jag berätta en historia från Dalarna om dåvarande kronprinsen, sedermera Gustav VI Adolf. Det sägs att han (och detta var ju långt innan du-reformen) fascinerades av att man duade varandra i Dalarna, lite hur som helst, så han frågade en odalman, under någon av sina resor i trakten:
– Är det sant att alla säger du till varandra i det här landskapet?
– Jo, nog säger vi du, utom te däg och far din.
Karin:
Ja, det är en rolig gammal historia och säkert sann också. Han var ju en så trevlig person så han tog säkert inte illa upp. Jag är säker på att nuvarande kungafamilj egentligen heller inte skulle ha något emot att bli duad. Samtalet blir ju så mycket naturligare då. Själv lade jag inte bort titlarna (själv) med mina föräldrar förrän jag var gift. Det var ett evigt mammande och pappande innan. Min lillebror gjorde det aldrig.
Kram
Ja, kungligheter har alltid fascinerat.
Fina bilder. Hennes brudklänning var maffig.
Klart det var glädjeyra i stan!
Bröllopet på Ulfåsa hade jag och P också, haha.
Gillar den verkligen.
Layouten i tidningen var vacker på den tiden.
Kramar!
Annika:
Synd att det är så dålig upplösning på bilderna och att texterna är så långa. De är ofta väldigt roliga. Vet knappt om det går att skrapa ihop 4 kungar numera, det är ju en hel del regerande drottningar i monarkierna. Trots att det var snöglopp den dagen (snön har inte kommit hit än som väl är) var det tydligen tusentals människor ute på stan för att få en skymt av alla kungligheter. Prins Gustaf Adolf hade tydligen inte träffat Sibylla än för hon fanns inte med någonstans.
Kramar tillbaka
Ja du, kungligheter har aldrig varit min starka sida. Men V-Gustaf var cool när han frågade: När kommer älgen? Om du har hört den?
Hans:
Jag kommer ihåg att jag såg den som sketch i någon av Hasse och Tages uppsättningar. Gösta Ekman var inblandad också. Men Gustaf V var väl van att få allting serverat för sig så varför inte en älg också?
De här gamla tidningarna bjuder ju på historia lite utöver det man kan hitta i läroböckerna, det är därför jag gillar dem. Jag tillhör inte prenumeranterna på Svensk Damtidning dock.
Ingrid
Skicka en kommentar