Före bröllopet befann sig Stockholm i glädjeyra, berättar tidningen. Tisdagen den 2 november rullade tåget med Belgiens kungafamilj in på centralstationen i Stockholm. Det blev en mottagningskortege genom Stockholms gator som kantades av flaggprydda packade folkmassor upp till slottet. "Det blev lunch, det blev sångarhyllning, det blev beskådande av stadens sevärdheter, och dagen slutade med galataffel i Karl XI:s galleri."
På onsdagen var det först mottagning i Stockholms stadshus för de fyra kungarna och de 24 andra kungliga gästerna och stadens honoratiores. Med var bland annat Ragnar Östberg, arkitekten bakom stadshuset. Där inne var det smyckat med massor av gula nejlikor och röda rosor. Den svarta färgen i Belgiens flagga fick höstmörkret utanför Stadshuset stå för när bilarna rullade iväg från mottagningen.
På kvällen gavs en galaföreställning på Operan. Där hade enligt tidningen, "hovet, armén och topparna av alla staber och verk samlats". Skribenten berättar utförligt om vad alla hade på sig och brister ut i att det "är en skada att man inte ser publiken oftare fullt högtidsklädd där". Två och en halv spalt på hela tidningssidan upptas av en redogörelse om uniformer, festklänningar och juveler men jag hittar tyvärr inte en enda rad om vilken opera som spelades.
Så kom då dagen för vigseln den 4 november. Jag citerar: "De kronklädda bänkarna fylldes så småningom av alla de uniformsklädda gästerna. Kraschaner, ordensband och guldbroderier trängdes om platsen, diademen blixtrade, de gräddvita hovdräkterna blevo allt fler." Och vidare: "Så voro de då alla samlade, statsråd, serafimerriddare, presidenter, generaler, domare, biskopar, diplomater, av vilka flera i de mest pittoreska dräkter."
När kungarna, drottningarna och övriga kungligheter intagit sina platser efter att ha gått i procession anförda av ett antal kammarherrar, spelades marschen till bröllopet på Ulfåsa av August Söderman upp. Under marschen tågade bruden och brudgummen in med sina två små brudnäbbar i täten och åtta tärnor och åtta marskalkar i följe.
Prinsessan Astrid var dotter till prins Carl och prinsessan Ingeborg. Redan i mars 1926 hade drottning Elisabeth av Belgien och kronprins Leopold hälsat på hos Elisabeths väninna, prinsessan Ingeborg och där träffades Leopold och Astrid för första gången. De möttes åter senare vid ett dop i Belgien och även samma sommar på Fridhem, prins Carls sommarslott utanför Norrköping. Leopold presenterades då som en belgisk löjtnant på studieresa från Belgien.
Romansen tog fart och den 26 september eklaterades förlovningen. Den borgerliga vigseln förrättades redan 4 november, som jag berättat. Den 10 november vigdes paret i domkyrkan i Bryssel av den belgiska ärkebiskopen.
Trots den korta tid som Leopold och Astrid känt varandra ansågs äktenskapet lyckligt och Astrid blev mycket älskad av det belgiska folket. Hon fick sitt första barn, Joséphine-Charlotte 1927, efter det Baudouin 1930 och Albert 1934.
Samma år avled kung Albert, Leopold blev kung och Astrid drottning. Hon omkom tragiskt 1935 i en bilolycka i Schweiz då hon och Leopold var på en utflykt. Hon sörjdes av både det svenska och belgiska folket. Mer om henne kan man läsa här.











