Visar inlägg med etikett Ingrid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ingrid. Visa alla inlägg

onsdag 8 november 2017

1490 Kronprinsbröllop i Stockholm 1926


Porträtt av kronprins Leopold av Belgien och prinsessan Astrid skapat  av Birger Ericson 1904-1994. (Bilderna går att klicka större.)

I det här numret av Bonniers Veckotidning, som utkom 10 november 1926, består innehållet till stor del av text och bilder från det borgerliga sagobröllopet mellan svenska prinsessan Astrid och Belgiens kronprins Leopold. Det ägde rum i rikssalen på Stockholms slott och vid vigseln fanns bland andra fyra kungar med,  som man kan se på bilden nedan.


Kungarna är från vänster Christian av Danmark, Gustaf V av Sverige, Albert av Belgien och Haakon av Norge.


Den enda bilden i tidningen från det egentliga bröllopet i  rikssalen på Slottet. Borgmästare Carl Lindhagen förrättade vigseln. 

Före bröllopet befann sig Stockholm i glädjeyra, berättar tidningen. Tisdagen den 2 november rullade tåget med Belgiens kungafamilj in på centralstationen i Stockholm. Det blev en mottagningskortege genom Stockholms gator som kantades av flaggprydda packade folkmassor upp till slottet. "Det blev lunch, det blev sångarhyllning, det blev beskådande av stadens sevärdheter, och dagen slutade med galataffel i Karl XI:s galleri."

 Prinsessan Astrids bröllopsklänning.


Här har Göta Hellström ritat och berättat hur klänningen såg ut och av vilket material den var sydd i.

På onsdagen var det först mottagning i Stockholms stadshus för de fyra kungarna och de 24 andra kungliga gästerna och stadens honoratiores. Med var bland annat Ragnar Östberg, arkitekten bakom  stadshuset. Där inne var det smyckat med massor av gula nejlikor och röda rosor. Den svarta färgen i Belgiens flagga fick höstmörkret utanför Stadshuset stå för när bilarna rullade iväg från mottagningen.

På kvällen gavs en galaföreställning på Operan. Där hade enligt tidningen, "hovet, armén och topparna av alla staber och verk samlats". Skribenten berättar utförligt om vad alla hade på sig och brister ut i att det "är en skada att man inte ser publiken oftare fullt högtidsklädd där". Två och en halv spalt på hela tidningssidan upptas av en redogörelse om uniformer, festklänningar och juveler men jag hittar tyvärr inte en enda rad om vilken opera som spelades.


"Och du himmel vad det tittades! Det var ett under att ingen ramlade ner från raderna." Teckningen är gjord av Annie Bergman. Kungligheterna kan man ana på första raden till vänster i bild.

Så kom då dagen för vigseln den 4 november. Jag citerar: "De kronklädda bänkarna fylldes så småningom av alla de uniformsklädda gästerna. Kraschaner, ordensband och guldbroderier trängdes om platsen, diademen blixtrade, de gräddvita hovdräkterna blevo allt fler." Och vidare: "Så voro de då alla samlade, statsråd, serafimerriddare, presidenter, generaler, domare, biskopar, diplomater, av vilka flera i de mest pittoreska dräkter."

När kungarna, drottningarna och övriga kungligheter intagit sina platser efter att ha gått i procession anförda av ett antal kammarherrar, spelades marschen till bröllopet på Ulfåsa av August Söderman upp. Under marschen tågade bruden och brudgummen in med sina två små brudnäbbar i täten och åtta tärnor och åtta marskalkar i följe.


Fyra av  prinsessan Astrids tärnor var själva prinsessor. Övriga fyra var hennes väninnor. 


Fyra prinsar bland marskalkarna. Folke Bernadotte var med bland de fyra övriga. 

Prinsessan Astrid var dotter till prins Carl och prinsessan Ingeborg. Redan i mars 1926 hade drottning Elisabeth av Belgien och kronprins Leopold hälsat på hos Elisabeths väninna, prinsessan Ingeborg och där träffades Leopold och Astrid för första gången. De möttes åter senare vid ett dop i Belgien och även samma sommar på Fridhem, prins Carls sommarslott utanför Norrköping. Leopold presenterades då som en belgisk löjtnant på studieresa från Belgien.

Romansen tog fart och den 26 september eklaterades förlovningen. Den borgerliga vigseln förrättades redan 4 november, som jag berättat. Den 10 november vigdes paret i domkyrkan i Bryssel av den belgiska ärkebiskopen.

Trots den korta tid som Leopold och Astrid känt varandra ansågs äktenskapet lyckligt och Astrid blev mycket älskad av det belgiska folket. Hon fick sitt första barn, Joséphine-Charlotte 1927, efter det Baudouin 1930 och Albert 1934.

Samma år avled kung Albert, Leopold blev kung och Astrid drottning. Hon omkom tragiskt 1935 i en bilolycka i Schweiz då hon och Leopold var på en utflykt. Hon sörjdes av både det svenska och belgiska folket. Mer om henne kan man läsa här. 


Systrarna, prinsessorna Astrid, Märtas och Margarethas hattar vid bröllopet ritade av Göta Hellström.

torsdag 21 maj 2009

Fredagstema - Show and Tell - Förnamn


Johan III Kasimir, kung i Polen 1648 - 1668

Annika - Life in the Suburb med hjälp av Desirée kommer att stå för fredagstemat i juni (om de inte har ångrat sig... )
Övriga fredagsbloggare:
Säg till om det kommit med någon ny eller om jag glömt någon!

Finns det egentligen någon som är nöjd med sitt förnamn? Jag själv avskydde mitt eget när jag var liten. Min farmor, som var döv, men som man kunde prata med genom en svart lur, hette Ingrid och min mormor hette Elisabeth så jag fick heta Ingrid Elisabeth efter dessa gamla damer.

Tydligen var inte mina föräldrar helt nöjda med mitt namn heller, eftersom de, ända tills jag övergav föräldrahemmet temporärt vid 16 års ålder, kallade mig för Kickan. Det gjorde alla mina klasskamrater också och alla övriga släktingar. När jag blev äldre började min mamma kalla mig för Ingrid, men hon tyckte väl att det lät så konstigt att hon helst undvek att säga mitt namn alls…

Det var bara lärarna som kallade mig för Ingrid under min skoltid, vilket inte gjorde det hela bättre. Det värsta var de som sa Ing-rid med tonvikten på första stavelsen. Något bättre var de som sa Ingrid på småländskt vis med jämn betoning på båda stavelserna. Som Gunnar som rimmar på brunnar i Viktor Rydbergs Tomten.

Drottning Ingrid av Danmark kanske inspirerade till min farmors namn




Utomlands var dock Ingrid ett hett namn när jag var ung

Förnamnet talar ofta om ungefär hur gammal man är. På äldreboendena, där jag ofta spelar, träffar jag många som heter Ingrid, Kerstin, Gun eller Maj-Britt eller med andra sammansatta förnamn. I min klass i flickskolan gick fyra Birgitta, två Inger och en Inga och ett par tre Margareta. Många hade dubbelnamn som Anne-Charlotte och Marie-Louise. Men någon som hade Emma, Anna eller Elin som tilltalsnamn fanns inte på hela skolan.

Tänk om jag hetat Camilla eller Carina! Då kanske folk hade trott att jag var närmare sextio än sjuttiotvå…

Eftersom jag ofta spelar på dop, så jag hör många namn, både vackra och ibland, som jag tycker, lustiga. Vid det senaste dopet hette den lille pojken Lex. Man får ju inte längre säga ”döptes till”, namnet ska redan vara klart innan dopet.

Och jag såg också en liten kille i lokaltidningens ”Välkommen till världen” som hette Lexus. Lex betyder lag som alla vet, vi har ju t.ex. Lex Sarah. Fast OK, Lage finns ju förstås och Lex är väl en lite finare variant då.

Min mormors förnamn var Esther, vilket jag då tyckte var alldeles fasansfullt fult. Nu är det ofta små flickor heter så – eller t.o.m. Hjördis och Iris, trots att jag trodde att det skulle dröja ännu en generation innan de namnen blev moderna igen. Svea och Göta har ännu ingen av ”mina” dopflickor hetat. Men idag döptes lilla Selma, så det kanske inte dröjer så länge i alla fall…

Bland pojknamnen lyser Göran, Bengt och Gunnar helt med sin frånvaro, åtminstone som tilltalsnamn. Erik, Karl och Gustav förekommer
däremot ganska ofta. Min farfar hette Oscar och min morfar August, namn som också kommit tillbaka – i synnerhet Oscar, som fortfarande efter tjugo år verkar vara lika omtyckt.

Engelska namn bland pojkarna har varit populärt sedan filmen slog igenom. Mina klasskamrater i småskolan - sen blev det unisexklasser - hette bl.a. Cary, Gary och Johnny. Av de svenska var dubbelnamnen oerhört vanliga som t.ex. Jan-Olof, Karl-Erik och Per-Åke! När jag gick i pension 2001 hade jag många Ronny, Ricky eller Jimmy bland mina elever. Men några med det namnet har jag inte träffat på bland doppojkarna under de senaste fem åren. Däremot en del Kevin, Liam och William.

De namn jag kommer ihåg bäst från dopgudstjänsterna under årens lopp är Harley David och Anna Nicole.

Lillmirren heter Casimir efter sin mamma Mirren och efter sonen till Sigismund (Vasa), Johan II Kasimir. Han var kung i Polen 1648 – 1668 men fick avsäga sig alla anspråk på den svenska tronen, läste jag i Wikipedia.



Casimir IV på sin egen lilla tron