1929 Januarinytt från Bonniers Veckotidning nr 4 1927

Omslag av V. Krogh-Ludvigsen. (Bilderna går att klicka större.)

Det verkar som flickan har en rakhyvel i handen. Antar att hon håller på med att ansa sin shingelfrisyr. I det här numret finns det en följetong med titeln Shinglad så det är kanske den som har inspirerat konstnären. En ny följetong introduceras, Fru Bergfelds pensionat, av Agnes von Krusenstjerna. En novell av Alexander Pusjkin finns också med, Begravningsentreprenören. 

Annars är det som vanligt en salig blandning av kåserier, resereportage, krönikor om konst, musik och teater. Mode förstås även om de sidorna inte finns med i det här inlägget. Inte heller veckomenyn som också är ett stående inslag.

Fortfarande är annonserna, som tidningen svämmas över av, handtecknade. Så t.ex. den här bilannonsen för Chrysler. Det är än så länge bara amerikanska bilar som säljs i Sverige. 

I varje nummer finns en spalt med juridiska spörsmål och en spalt med frågor om allt möjligt.

Här är några exempel på sådana frågor. 25 kr då är idag ca 800 kr. Böcker då som nu är som synes inte särskilt prisvärda 

En svensk skådespelare som under denna tid är mycket uppburen är Anders de Wahl. Han är numera mest ihågkommen som uppläsare av Alfred Tennysons Nyårsklockan som han läste 51 gånger!  Här är han på helbild i tidningen.

BVT anlitar ofta unga konstnärer för att illustrera kåserier och andra artiklar. Här är det Kurt Jungstedt som har gjort teckningarna till en teaterkrönika av författaren Erik Lindorm. Jungstedt illustrerade en mängd böcker bland annat Fänrik Ståhls sägner, Karolinerna, Candide och Evert Taubes visor. 

Den mest berömda svenska manliga skådespelaren vid den här tiden var Gösta Ekman. 

Skådespelerskan Pauline Brunius är den första kvinnan som blir chef för Dramaten i Stockholm. Det är hon mellan 1938 och 1948. 

I Göteborgs fiskhamn har det samlats hundratals fiskebåtar med "oerhörda massor av vadsill". På bilden längst ner till höger kan man se hur fiskarna vadar bland sillen. Fångsten lär slå alla rekord står det i bildtexten. Längst ner till vänster syns prins Wilhelm av Wied som är exfurste av Albanien. Hans fru verkar vara av svensk härkomst eftersom hon heter Vilhelmina Lidforss. 

Lite barnsliga och studentikosa men icke desto mindre roliga, är en del krönikor som den nedan. Författaren till artikeln uppehåller sig länge vid vikten och välsignelsen av sparsamhet och för hans sparplan för det nya året. Men han vill inte spara på det lilla trevliga som han möjligen kan få vara med om. "Man behöver värma sig på mångahanda sätt i norden, och både ved och kol och mat sprit och pälsar kostar pengar." Stycket är en del i nedanstående spalt men för långt att recitera i sin helhet. 

Här det åter den shinglade frisyren som är aktuell. 

Turkiet är en god kund för den svenska industrin, står det i bildtexten. Här besöker en turkisk kommission Bofors för underhandlingar om krigsmateriel. Mannen på bilden är direktör Gunnar W. Andersson.

Ljudfilmen har ännu inte slagit igenom i Sverige. Det är först 1929 som den första svenska talfilmen Säg det i toner har premiär på Palladium i Stockholm. Här är en annan sajt där man kan läsa mer om filmen och även om handlingen. Så man får anta att bilderna på filmsidan nedan är från stumfilmer. Den först amerikanska långfilmen - Jazzsångaren -  med tal hade visserligen kommit redan 1927 men det dröjer alltså tills 1929 tills en svensk sådan film skapas. 

 

Kvinnan i mitten är Chaplins fru Lita som "inlett skilsmässoprocess mot sin make och nu vill lägga beslag på 36 miljoner av hans förmögenhet samt söker förmå myndigheterna att utvisa honom." ( Enligt prisomräknaren är förmögenheten värd nästan 1,3 miljarder i dagens penningvärde.) 

Damen längst ner till höger är Rudolph Valentinos andra fru som blivit spiritist och "påstår sig stå i förbindelse med den bortgångne filmhjältens ande."

Det finns även några sportsidor i tidningarna. Mest handlar de om sådana sporter som de mer bemedlade  ägnar sig åt som segling, golf och tennis. Men här noterar man att de svenska amatörboxarna haft besök av engelska boxare. Huruvida även dessa är amatörer framgår inte. A. Hellstenius till höger i bild är segrare i tvåmilsloppet  i distriktsskidmästerskapet i Stockholm. Bilden längst ner till höger visar kupébilen som ska delta i "stjärntävlingen" till Monte Carlo. 

Även nästa sida ägnas åt sporten, dock inte i Sverige. Översta bilden visar hur ungdomar från New York undervisas i skidåkning. Instruktör är svenskfödde Michael Wettergren. Jag noterar att bara en enda av damerna har kjol. Platsen är Lake Placid i USA.

Sankt Moritz i Schweiz är den förnämsta turistorten när det gäller skidåkning i Europa. Till och med sotarna tar sig till och från jobbet på skidor. I mitten ser man en dansös som försöker sig på att dansa charleston på skidor. 

Som vanligt är sista omslaget en annons och i färg. 

1664 Påsknytt från BVT nr 15 1926

Omslagsbild av Einar Nerman, en av mina favoritillustratörer. Jag har haft med honom som Månadens illustratör flera gånger. Länkar dit i slutet av inlägget. (Bilderna går att klicka större.)

Förutom omslagsbilden, en annons och veckans meny är det inte mycket i  tidningen som anknyter till påsken. Här finns inga sidor med påskpynt, påskpyssel, påskdukning eller annat påskaktigt som man är van vid i dagens veckotidningar. Mycket kan man kanske skylla på bristen på färg - blommor och trädgård finns t.ex. aldrig med i tidningarna.

Kultur, resor och reportage av typen hemma hos, bilder på hur dåtidens kändisar roar sig eller semestrar och mode förekommer även i detta påsknummer. Einar Neman återkommer med sitt kåseri 

- I svart och vitt - denna gång från Paris. På Dramaten spelas Henrik IV av Pirandello med en för mig helt okänd skådespelerska i huvudrollen, Signe Kolthoff. Här kan man läsa lite om henne. Hennes moatjé däremot är välkänd - Anders de Wahl. Recensenten sågar Pirandello men tycker att föreställningen är sevärd på grund av framför allt Anders de Wahl. 

Signe Kolthoff som markisinnan Matilde Spina i Pirandellos Henrik IV. 

 Signe Kolthoff och Anders de Wahl i Henrik IV. Teckning av Kurt Jungstedt. 

En intressant artikel om tatuering finns med i detta nummer.

Det berättas att Karl IV Johan hårdnackat vägrade att åderlåta sig när han var sjuk. Men när han blev sämre gick han med på att visa sin arm efter att hans livmedikus dyrt och heligt lovat att inte säga något om tatueringen på armen där nålen skulle stickas in. Som ung löjtnant hade han låtit tatuera in Mort aux rois (död åt kungen) för att visa sin lojalitet mot Napoleon.

Jag citerar: " Om man sålunda måste sätta ett stort frågetecken vid denna anekdot, så är det dock däri berörda tatueringsbruket betjänat av ett närmare beaktande. Det visar sig nämligen vara en allmänt spridd sed, som påvisats ej blott hos de flesta kända naturfolk utan hos folk på ett högre utvecklingsstadium där det förekommer, i synnerhet hos sjömän samt kanske ändå oftare hos brottslingar. Men tatueringsbruket har även påvisats hos personer tillhörande högre sociala skikt och av fullständigt oförvitlig karaktär."

Iggorot (ett folk som lever i bergstrakterna i Filippinerna) med tatuering som är så tät att den verkar som en mångfärgad trikå. 

När jag växte upp och långt fram på 1900-talet frodades dessa fördomar och försvann väl inte förrän fram på 1970-talet när var och varannan hippie tatuerade sig. Numera är det ju så vanligt att man inte bryr sig om någon är tatuerad. Den långa artikeln fortsätter med ingående detaljer om hur olika folk blev tatuerade och med vilka verktyg. Små flickor blev tatuerade redan som 3-4 åringar. Dem blev man tvungna att binda fast ibland. De skulle inte bli gifta annars när de blev vuxna. De blev tatuerade regelbundet ända tills de blev giftasvuxna, konstaterar författaren.

Tatueringar på bröst och armar hos en tysk förbrytare.

Modesidor finns med som vanligt. Här visar några modeller det senaste från Paris.

Överst "en liten sommarklänning av tryckt chiffon". Den nedersta bilden är inte en maskeradkostym utan en aftontoalett. I bildtexten undrar man om det kommer att bli modernt igen med peruk. 

Har man problem med att veta vad man ska ha till lunch och middag från och med påskdagen och en vecka framåt kommer här lite tips.

Förhoppningsvis går menyn att läsa om man klickar upp bilden.

Annonsen nedan är det enda som anspelar på att BVT nr 15 är ett påsknummer. Företaget Gahms finns väl fortfarande, eller?

En ny bil till våren kanske?

Länkar till mina inlägg om Einar Nerman.

Einar Nerman 1
Einar Nerman 2
Einar Nerman 3 

1528 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 7 1925

Så var det dags igen att få lite nyheter från Bonniers Veckotidning. Denna gång nummer 7 1925. Nästa vecka är det precis 93 år sen det här numret kom ut och jag förvånar mig alltid över att språket är så lättläst trots det var så länge sen.

Omslagsbilden är gjord av Godtfrid Rönning - en illustratör som jag inte träffat på tidigare. Tyvärr kan jag inte hitta några data om honom på nätet. Kanske någon av mina bloggläsare vet något om honom? (Bilderna går att klicka större.)

Det är intressant att se att det finns en novell med av Catherine Mansfield. Hon var en nyzeeländsk författare som blivit världsberömd för sina noveller. Hon dog 35 år gammal två år innan det här numret av tidningen kom ut. Titeln på novellen här är Silverslanten. Även Selma Lagerlöf finns med som följetong med Löwensköldarnas ring. Numera är titeln Löwensköldska ringen och den första boken i romantrilogin kom ut just 1925. Måste alltså ha varit rykande aktuell.

Ett reportage om de avsatta kungligheterna upptar tre sidor. Det var ju inte så många år sedan kungarikena föll, det ena efter det andra, efter revolutioner och andra oroligheter. Det verkar dock som de kungligheter som klarade sig med livet i behåll levde ganska gott i exil.

En av de finaste svenska illustratörerna genom tiderna - Einar Nerman - är med i det här numret med sin rapport från London där han tillbringade några år. Jag har tidigare haft med honom som månadens illustratör här, här och här. Det är en rolig krönika som förhoppningsvis går att läsa om man klickar upp bilden. Jag fäste mig främst vid att han porträtterade en av de största  violinisterna genom tiderna - Fritz Kreisler. Nerman hade tydligen blivit inbjuden till en fest där flera av dåtidens berömda musiker, sångare och sångerskor deltog.

En av våra största svenska skådespelare - Anders de Wahl - förekommer på på två helsidor tillsammans med en för mig okänd primadonna, Edith Rolf. De spelar tillsammans i en film "skriven av Hjalmar Bergman" och baserad på noveller av August Blanche - Kalle Utter. Filmen hade premiär i början av februari detta år så det var bara någon vecka sedan premiären hade gått av stapeln. Här kan man läsa mer om filmen och här om Anders de Wahl.

Anders de Wahl och Edith Rolf i huvudrollerna.

Det finns alltid med några sidor med dammode i tidningarna. Trots att det är i februari hade man redan lagt in några sidor med vårmode från Paris i det tidigare numret av Bonniers Veckotidning nummer 6. Så jag tar med dem här eftersom det inte finns några modeteckningar i nummer 7.

Jag älskar att titta på de gamla annonserna som alltid är tecknade. Dessutom innehåller de mycket värdefull (?) information. Som den här annonsen för 4711 Eau de Cologne.

Fiatkoncernen hade tydligen tagit sig in på den svenska marknaden det här året i konkurrens med alla amerikanska bilar. Det står klart och tydligt att bilen gjort sin entré i Sverige 1925.

Man gör också reklam för choklad som barn bör dricka varje kväll för att växa och bli friska. Något som de flesta barn numera ofta dricker på kvällen innan de ska sova trots att det gått 93 år sedan man rekommenderade det i Ergo-annonsen.