Skällviks kyrka byggdes redan på medeltiden. Johan III, slottsherre på Stegeborg byggde om och till den på 1500--talet. Alla foton till inlägget är tagna av Kent. De går också att förstora om man klickar på dem..
I Skällivks och Mogata kyrkor var jag kantor i 12 år. Orgeln i Skällvik är lite trickig eftersom den har en kort oktav. Det innebär att det i den stora oktaven inte finns ass, fiss eller ess. Kvar är tonerna bess, a, e, g, d, f, c. Just i den ordningen vilket inte heller är den vanliga. Sen slutar manualen med trestrukna c, vilket gör det besvärligt att t.ex. spela Bröllopet på Ulfåsa av Söderman eftersom den har många toner i den trestrukna oktaven.
Man tror att fasaden också skapades av Wistenius. Mathias, Mirren och jag vid orgeln.
Det finns inte så många tangenter på manualen som synes.
Det var inga problem för Mathias eftersom han är van vid att många av orglarna i Europa, där han brukar konsertera, har en kort oktav. Han hade dessutom med sig noter med musik som skrevs under tidig barock och som passade perfekt till orgeln. Den byggdes redan 1762 av Jonas Wistenius om vilken man kan läsa mer om här. Skällviksorgeln är en av de få orglar av Wistenius som finns kvar i Sverige och som fortfarande är i bruk.
Mathias vid Skällviksorgeln.
Mathias höll en mindre konsert för oss alla i kyrkan och fick orgeln att framstå i all sin glans. Ingen av oss som lyssnade hade nog någonsin hört orgeln låta så fantastiskt fint. Mathias blev på stående fot inbjuden att komma och spela en konsert nästa år då Farledskyrkan förhoppningsvis kan fungera som den brukar. I vanliga fall har man musikframträdanden också fem av veckans sju dagar. Men nu i coronatider var allt inställt. Men kyrkan var öppen för guidning och fika.
Agneta, jag, Brita, Mathias och Mirren framför orgeln. Agneta och Brita var kyrkärdar som guidade och bjöd på fika.
Efteråt åkte vi hem till Mogata och åt lasagne och rabarberpaj. Både Mirren och Mathias lät sig väl smaka. Mathias ville naturligtvis pröva min flygel och spelade till min stora förtjusning, bland annat ett medley av Duke Ellingtonlåtar. Underbart för mig som är gammal jazzböna. Själv bidrog jag också med några gamla evergreens.
Glatt gäng vid flygeln hemma i Mogata.
Efter några timmar var det dags att säga hej då till Mirren och Mathias, som hade något uppdrag dagen därpå och inte ville komma hem för sent till Stockholm. Uppenbarligen blev han väldigt förtjust i Skällviksorgeln så vi hoppas att få höra honom spela på den nästa år.
8 kommentarer:
Så trevligt ni ser ut att ha! Och så roligt det måste ha varit för dig att få träffa Mirren efter ett så långt uppehåll.
Ha en fin torsdag!
Kram, Ingrid
Ingrid:
Ja, det blev inte något avstånd alls :-). Längtat så efter att få krama om henne. Jag är fortfarande helt frisk som väl är och det har ju gått över en vecka nu. Hon var ju heller inte det minsta snuvig utan mådde alldeles utmärkt. Annars håller jag mig mest hemma. Önskar dig också en fortsatt fin torsdag. Ska bli kul att höra vad du gillar Lena Endre. Jag lyssnar inte förrän du har hört henne.
Kram tillbaka från Ingrid
Den där orgeln är ju ett alldeles eget konstverk, bara att titta på!
Aina:
Håller helt med dig!
Ingrid
Jag förstår att det var en stor dag för dig! Jag kommer förstås och lyssnar nästa år! Var inte de orgelspelande barnbarnen med?
bloggblad:
Nej, de var med sin pappa och kusiner på Öland.
Vilken vacker orgel! Och vad spännande att det finns folk som förstår sig på det där. I alla fall du och Mathias Kjellgren.
Härligt också att du fick träffa Mirren också efter så lång tid!
Vi har haft lite tur, kan man nog säga, för yngsta dottern med familj fick Covid-19 i början av sommaren. Föräldrarna testades positiva både under pågående infektion och efteråt för antikroppar. Det innebär att de åtminstone under det närmaste halvåret är både smittfria och immuna så att vi kan umgås utan risk. Vi bor i varsitt hus på landet, grannar med varandra, så det gick ju att umgås även tidigare, utomhus, men nu känns det tryggt att ses inomhus också.
Hoppas verkligen på lite normalare tider snart!
Allt gott!
Karin
Karin:
Förhoppningsvis blev din familj inte så sjuka, eller? Måste kännas underbart för både dig och dem att de nu är både smittfria och immuna. Det innebär ju att de också kan röra sig obehindrat på stan och även med andra människor.
Mirren med familj hade tyvärr inga antikroppar när de testades, så vi får väl vänta ännu någon tid med att träffas allihopa.
Önskar dig en fortsatt skön tisdag!
Ingrid
Skicka en kommentar