1913 Augustinytt från Bonniers Veckotidning nr 34 1928

 

Den härliga omslagsbilden till detta nummer har Gullan Rudevall- Artelius  som upphovskvinna. Om henne har jag berättat här.  (Bilderna går att klicka större.) 

För mig som är uppvuxen i Norrköping under 40- och 50.talen är det nostalgiskt att se annonsen för Nyborgs tyger. Det var ju på 50-talet som textilfabrikerna i Norrköping lades ner och drabbade många som arbetade där. En av dessa var en god vän till mina föräldrar. Han hade inte så många år kvar till pensionen och något nytt arbete kunde han inte räkna med eftersom det var så många som blivit arbetslösa. 

Så här års skulle alla kvinnor ta till vara frukt och bär som fanns i trädgårdarna eller som de fick till skänks av släkt och vänner. Jag kommer ihåg att min farmor lade in och konserverade plommon som vi alltid fick till efterrätt när vi var där på söndagsmiddag. Med vispgrädde till. 

Vi hade många äppelträd i trädgården och mamma gjorde äppelmos i hushållsassistenten eftersom det var enklast. Inte så gott tyckte jag men det fick vi sedan till efterrätt flera dagar i veckan. Ingen middag utan efterrätt på den tiden. 

Jag tycker det är en underbar bild med den unga mamman (förmodligen, eftersom hon inte har hembiträdesuniform) med sitt långa förkläde över den korta kjolen och med modern frisyr. Vedspis med spiskupa -  AGA-spisen presenterades först 1929. 

En av mina favoritillustratörer, Einar Nerman, (han med tändstickspojken) rapporterar från London med många illustrationer. Även om man inte kan läsa texten är det härligt att se hans fantastiska bilder. Jag har med några länkar till tidigare inlägg om honom i slutet på inlägget. 

Frågespalter med juridiska spörsmål och allmänna frågor finns alltid med i tidningarna. En fråga lyder t.ex. "Kunna far- och morföräldrar genom ansökan till förmyndarkammaren få tvenne barnbarn på resp. 6 och 2 år satta under annan förmyndare, då fadern totalt försummar dem?" Sen kommer det en lång uppräkning av försummelser och faderns nya kvinna som inte har något intresse för dessa barn. Kort svar:"Ja, möjlighet finns därtill". Man får hoppas att det gick vägen.

De flesta böcker är inte värda något i dag heller. 

Under den här rubriken får man svar på de mest disparata frågor. T.ex. om var man får tag på noter till de italienska sångerna ur Tosca eller om det är giftigt att dricka varmvatten direkt från kranen. Nedanstående fråga och svar hör dock inte till vanligheterna.

Som vanligt är det reportage från aktuella händelser, både i Sverige och i utlandet. Det är bara 10 år sedan första världskriget tog slut och minneshögtiden firas i Flandern där den belgisk-fransk-brittiska offensiven gjorde att tyskarna trängdes tillbaka vilket "förberedde deras slutliga nederlag." 

Det är Chamberlain man ser promenera med käpp och hög  hatt. Bilden överst visar mottagandet i Bethune av prinsen av Wales som också ses i bilden överst till höger. En del skyttegravar fanns kvar.

Mr Hoover med fru är på besök i Californien. Han är presidentkandidat och blir president i USA påföljande år. Kung George besöker regattan i Cowes och nära Hannover har man byggt en sluss som räknas till de största i världen. I Chicago äger hästkapplöpningar rum där hästarna bland annat måste simma över vattnet till andra stranden.

 Det är kung George som står på bryggan.

Det här är bara ett litet axplock ur tidningen som innehåller många fina artiklar om konst, kultur och teater. Både Hjalmar Bergman och Frank Heller bidrar med respektive följetong och novell. Bergman med "Lotten Brenners ferier" och Heller med "Doktor Zimmertürs diamantcorner". 

Det blir inga modebilder idag men däremot en kavalkad av hattar under 50 år. Undrar vad dåtidens kvinnor hade tyckt om vårt hattlösa samhälle idag.

På de understa bilderna står det från vänster 1901,1928, 1904. När min salig pappa föddes 1907 hade (de fina) damerna sådana hattar som hon överst.

Einar Nerman 1.

Einar Nerman 2.

Einar Nerman 3.

1821 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 12 1926

 

Omslaget till Bonniers Veckotidning nr 12 1926  är skapat av Einar Norelius. Om honom har jag skrivit ett inlägg tidigare. Bilderna går att klicka större.

Tidningen riktar sig som vanligt mest till kvinnorna i dåtidens välbärgade familjer även om det smyger sig in några bil- och slipsannonser ibland. Ett hemma-hos-reportage i detta nummer gör mig dock förvånad. Rubriken är "Ett örnnäste på Söders höjder." Med underrubriken "Huru direktörerna Sten A. Hellberg och Sven Stål ordnat sitt gemensamma hem." 

Det är många foton från den magnifika våningen i reportaget. Ingen kan väl tvivla på att de här herrarna var ett par med tanke på underrubriken? Bonniers måste ha varit före sin tid eftersom ett sådant partnerskap på den tiden var brottsligt. Detta blev inte lagligt förrän 1944. Här kan man läsa mer om detta.

Den unge operasångaren Einar Beyron hade huvudrollen i Debussys opera Pelléas och Mélisande. Men hur ska man egentligen tolka recensionen?

Einar Beyron och Helga Görlin. 

Hovsångarparet Herzberg-Beyron var goda vänner till mina föräldrar när de lämnat operakarriären och jag träffade dem många gånger hemma. Jag har berättat om om Einar i ett tidigare inlägg. 

Att spela golf var populärt hos överklassen. På den här sidan ser man två grekiska prinsessor, världens rikaste man John D. Rockefeller och en dyster prins av Wales. Måhända han redan träffat sin Wallis och visste att det skulle bli problem. Eller bara att det hade gått dåligt för honom som det står i bildtexten. Det är också en bild på "en alldeles vanlig ung amerikanska"...

Det har också uppstått en ny variant av det kvinnliga könet - nämligen backfischen. Om man slog upp ordet i Nordisk familjebok då stod det att "backfischen var en halvvuxen flicka som ville bli behandlad som stor." Det är en väldigt rolig artikel men som vanligt sprängfylld av text som gör den omöjlig att relatera. Det får bli lite bilder i stället.

Det är ständigt annonser om olika avmagringskurer i tidningarna. Men i detta nummer är det även en artikel om korpulens. Det är ord och inga visor. När man ser veckans meny är det kanske inte så underligt att så många av borgarklassens kvinnor var överviktiga. Vilket inte gick ihop med dåtidens mode där kvinnorna helst skulle se ut som unga pojkar. Men här varnar man också för avmagringskurer. 

Här nedan skräder man inte orden. En sådan här artikel i någon av dagens veckotidningar skulle förmodligen väckt åtal.

De levande mannekängerna på modefotona är i motsats till de tecknade inte särskilt smala. Det måste ha varit frustrerande för en kvinna med normalt rundade former att ständig se modeteckningarna av förlängda och trådsmala modeller.

Här nedan en bilannons om en bil som jag aldrig har hört talas om. Men är man intresserad av gamla bilar kan man läsa mer här. 

Många samlar på Bonniers Veckotidningar enbart för omslagsannonserna i färg. De är alltid mycket informativa och färgstarka. För mig är det förstasidorna av olika illustratörer och konstnärer som varit mest intressanta. Men visst är de fantastiska också de handritade helsidesannonserna i färg.

1641 Etikett och god ton - Uppfostran till goda manér

Den här lilla boken från 1933 hittade jag i bokhyllan när jag hade bestämt mig för att börja rensa bland mina böcker. När jag väl började bläddra i den kom rensningen helt av sig - som den tyvärr brukar göra eftersom jag alltid hittar någon intressant bok som jag glömt att jag ägde.

Bilderna går att klicka större.

Boken är tryckt 1933 och hade säkert stor betydelse för mina föräldrar som gifte sig 1935. Det är "En praktisk handbok i sättet att uppföra sig" och den är utgiven av tidningen Husmodern på Åhlén & Åkerlunds förlag. Eftersom det var många som skrev till tidningen för veta hur man skulle bete sig i sällskapslivet gjorde man en sammanställning av frågor och svar och gav ut boken.

Peka får man inte göra t.ex.. 

De bilder som talar om vad man INTE ska göra, har en varningstriangel uppe i vänstra hörnet. Det andra kapitlet - första kapitlet har rubriken Varför behövs etikett? -  handlar om uppfostran till goda manér. Man bör helst lära sig reglerna redan från barndomen. Här nedan står det vad barnen ska lära sig:

Förhoppningsvis går det att läsa texten om man klickar upp den. 

Det är mycket som "särskilt flickor" bör tänka på - "inte viska, inte taga sig i ansiktet, inte göra miner åt varandra, inte ta i alla de talar med."  Pojkarna ska inte svära  eftersom "svordomar och slang förpesta luften i ett hem. Och framför allt får de aldrig använda kraftord i en dams närvaro."

Flickorna ska inte titta sig i spegeln varje gång de går förbi någon sådan. Inte heller i skyltfönstren kan man förstå. Det sägs ingenting om att pojkar inte ska göra det men man utgår väl ifrån att dessa inte har samma intresse för sitt utseende.

Det är tydligen problem med vad herrarna ska göra av sina händer. Många bilder visar vad som är korrekt. Han kan hålla händerna i kavajfickan så att bara tummarna syns. Han kan ha händerna i byxfickorna bara han inte alltid gör det eller under promenad eller när han hälsar.

Här är det tre berömda engelsmän som får stå som modeller för vad som är korrekt handhållning. Till vänster författaren Thomas Hardy - som vid bokens utgivning hade varit död i fem år - prinsen av Wales i mitten och prins George till höger. Han, som bekant, sen blev kung i Storbritannien efter det att prinsen av Wales hade abdikerat för att kunna gifta sig med Wallis Simpson.

Att handen åker upp till munnen när man är förvånad eller generad anses heller inte vara gott uppförande. Jag skulle vilja påstå att det är en reflexhandling som man inte kan göra så mycket åt. Ser man på Antikrundan kan man i alla fall se, att de flesta av dem som blir överraskade av att någon pryl stigit hundratals procent i värde, hemfaller åt detta beteende.

En herre ska luta sig fram om han talar med "en småväxt dam". Den regeln har tydligen fallit i glömska åtminstone bland de långa TV-reportrarna. Jag tycker synd om Amanda Lind t.ex. som får måste få ont i nacken varje gång hon intervjuas och tvingas att titta upp mot taket.

Att en man erbjuder sin plats åt en dam eller en som är gammal, var något som var helt självklart för mig när jag växte upp. Jag själv har alltid rest mig upp för någon som var äldre. Nu är det inte så många som är det så jag kan lugnt sitta kvar. 

Att en man håller upp dörren för en dam och inte går först in genom dörren är faktiskt ganska praktiskt. Är dörren öppen är det ju mindre risk att man stöter ihop. De flesta herrar jag möter i en dörr släpper igenom mig först men det har hänt att jag krockat med någon yngre man som tydligen inte har ett hum om den här gamla etikettsregeln.