Då och då gör jag ett tappert försök att få ordning i den närmaste bokhyllan i mitt rum och i en av boktravarna hittade jag denna bok som jag nästan glömt bort att jag hade. Det blev ett kärt återseende. Einar Nerman tillhör mina absoluta favoritillustratörer och jag har skrivit flera inlägg om honom tidigare. Länkar till dessa finns i slutet av inlägget.
Garbo överst och George Bernard Shaw nederst. (Bilderna går att klicka större.)
Einar Nerman som föddes 1888 var bara 23 år när "detta karikatyrhäfte" (som Carl Larsson skriver i sin recension) gavs ut. Boken ovan kom ut mycket senare - 1958.
Här karikerar Nerman "sångare, musikanter och filmfolk" som han själv skriver i sin inledning. Jag tar mig an några musikanter som var mycket berömda när jag växte upp men som numera fallit i glömska. Inte alla dock, som t.ex. Birgit Nilsson och Jussi Björling som kikar upp på Grace Moore nedan.
Jussi Björling känner de flesta av oss till men Grace Moore är säkert en ny bekantskap för många (även för mig även om jag har hört namnet.). Det är intressant att läsa om henne - hon började som café-sångerska, avancerade till musikalartist och slog igenom på Metropolitanoperan så småningom. Hon ställde till med skandal när hon neg för Mrs Simpson men försvarade sig med att det bara var för att denna var amerikanska som hon inte godtogs som kunglighet. Grace Moore omkom tragiskt i en flygolycka endast 48 år gammal.
En legendarisk dirigent är Arturo Toscanini. Gereon Brodin är violonist i Konsertföreningens orkester i Stockholm som dirigerades av Toscanini i tre konserter på 30-talet. Han ger en mycket levande inblick i hur den berömde dirigenten uppträdde på repetitionerna. Denne hade ständiga raseriutbrott när det inte gick som han ville och slungade ur sig våldsamma tirader på italienska som, även om man inte förstod språket, ändå tolkades som en radda okvädingsord. Samtidigt kunde han vara mycket älskvärd, skriver Brodin..
En världsberömd pianist från Polen, Jan Paderewski, har också kommit med bland musikanterna. Hans namn var fortfarande mycket välkänt när jag växte upp. Han var inte bara en av den tidens mest omtalade pianister utan även premiärminister en kort tid 1919 i Polen. Fortfarande anordnas pianotävlingar i Polen till hans minne och som man kan läsa om här. De äger rum 6-20 november så det går nog fortfarande att anmäla sig till denna om man skulle ha lust.
Paderewski såg mycket bra ut när han var ung med sitt långa hår. Han var tydligen mycket uppskattad av damerna, läser jag.
Fritz Kreisler är rankad som en av de största violinisterna genom tiderna. Han var även kompositör och har komponerat några kända stycken som ofta spelas. Några av dessa, arrangerade för fiol och piano, hörde jag när jag någon gång fick följa med föräldrarna till en finare restaurang med levande musik. Violinisten, som var musiker i orkesterföreningen i Norrköping, brukade då komma fram till vårt bord och stå där och spela en stund.
Här kan man lyssna till Isac Stern som spelar Libeslied och Schön Rosmarin tillsammans med en ungdomsorkester. För att fira hans minne anordnas varje år en tävling i Wien. I år ägde den rum mellan 17 och 25 september. Så den som skulle vilja vara med och tävla där får vänta tills nästa år.
Elisabeth Söderström, en av våra mest berömda och uppskattade operasångerskor kan inte ha ingått i "karikatyrhäftet" 1911 eftersom hon föddes 1927. Inte heller Birgit Nilsson eller Jussi Björling. La Nilsson föddes 1918 och Jussi Björling 1911. Så dessa karikatyrer har tillkommit senare i samband med att boken Hundra gubbar utgavs 1958.
Birgit Nilsson fordrar ingen närmare presentation. Vill man läsa mer om henne kan man titta här.
Länkar till tidigare inlägg om Einar Nerman:
2 kommentarer:
SÅ skicklig! Jag har alltid varit svårt avundsjuk på denna virtuosa tecknare. Kul att få en liten specialutställning så här med Nerman-karikatyrer!
Vilka festliga karikatyrer!
Skicka en kommentar