Det blev ett kort besök av Mirren och de yngsta barnbarnen i helgen. De kom ner på fredagskvällen och åkte hem till Stockholm efter lunch på lördagen. Dels för att undvika söndagstrafiken och dels för att de sju nymfparakiterna och de två gulkindade amazonpapegojorna behövde ses till. De är inte vana vid att sitta inburade en hel dag.
Här ses några av fåglarna värma sig i badrummet ovanpå handdukstorken. (Bilderna går att klicka större.)
Som vanligt hade jag gjort en lasagne med vegetarisk färs som alla kunde äta av eftersom Mirren, Kent och Casimir är vegetarianer. Dessutom gör jag en så stor sats att det brukar bli över till ett par middagar för oss två.
Eftersom Caspar älskar mina köttbullar var jag ju tvungen att göra en rejäl sats av sådana också. De blev till lunch för oss andra tre som är carnivorer på lördagen. Mirren gjorde underbart gott potatismos (med mycket smör och grädde) och delikat gräddsås till som det dock inte blev något kvar av tyvärr. Vegetarianerna åt smörbrynta sojanuggets till detta. (Ett litet tips till dem som inte vet vad man ska bjuda en som är vegetarian på för mat),
Kent, Caspar, Clarissa, Casimir och Mirren på fredagskvällen.
Caspar som jag alltid kallat för "min gosepojke" har vuxit (sedan jag såg honom sist?) och är nu halva huvudet längre än jag. Numera säger jag bara:"Hej MGP", när vi träffas, han går ju illa fall i sjuan. Han är alltid lika rar och empatisk - han följde t.ex. på eget initiativ med mig till Cityterminalen för att ta bussen hem när jag var på besök i Stockholm några år före pandemin eftersom Mirren jobbade.
Caspar hjälper mig med rullväskan
Caspar ska börja i åttan på Adolf Fredriks Musikklasser på Norrmalm på Västmannagatan till hösten. Han har tröttnat på skolmaten på Lilla Akademien, säger han och sen så slipper man lämna in sin mobil på morgonen.
Dessutom har varje elev där en egen skoldator vilket inte finns på Lilla. I och för sig fanns det inga platser lediga på AF till hösten utan man kunde bara komma in om någon hoppade av, fick Mirren veta vid antagningsprovet. Trots detta blev det alltså en plats ledig nu i alla fall. (Caspar har sökt till AF ett tidigare år och också då blivit antagen men ångrade sig.)
Kanhända föll man för hans änglalika röst och de gedigna musikkunskaper han tillägnat sig på sin gamla skola? Han behöver nog inte bekymra sig för sina nya kompisar, det är 7 pojkar och 19 flickor nu i den nya klassen. Caspar har ju också utseendet för sig om man så säger och är dessutom duktig innebandyspelare tills nyligen i Hammarby.
Casimir vid orgeln hemma i Mogata.
Caspar har på senare tid fått stå lite i skuggan av sin orgelspelande bror - Casimir - trots att även han spelar stycken på orgeln som jag, som gammal kantor, tyvärr inte klarar av. Storebror Casimir är redan är en virtuos på detta instrument och har förekommit lite här och var i medierna senaste åren.
Vi fick även denna gång njuta av hans orgelspel i det senaste stycket som han håller på att lära in - finalsatsen ur Guilmants orgelsonat i d-moll. Han var inte riktig klar med detta stycke men här kan man höra honom på en video för två år sen som Allen-orglar har spelat in för att distribueras i USA.
8 kommentarer:
Det är ungefär så korta visiter vi får av våra ”småttingar” numera. Men huvudsaken är att de har sina egna liv och trivs och inte hellre hänger med oss gamlingar.
Charlie växte om mig för länge sen. Han är så i gasen med jobb, träning och kompisar så honom har vi inte sett sen i julas.
Så trevlig med besök av barn och barnbarn. Jag har ju alla mina nära nu sedan Eva och hennes familj flyttade hem till Gotland och det är en stor glädje.
Ha en fin onsdag!
Kram, Ingrid
Bloggblad:
Ja, det är ju på barnbarnen man mest märker hur fort åren går. men som du säger, det har ju nog med sina egna liv. Men när vi träffas känns det i alla fall som det var igår. Nu får jag väl inte se dem förrän till skolavslutningen i juni. Casimir går ju ut nian så det är ju viktigt (för mig i alla fall) att få vara med.
Ingrid:
Jag har en son, barnbarn och barnbarnsbarn som bor ganska nära men vi ses inte så ofta för det, tyvärr.Barnbarnen där är alla vuxna, har sina egna liv och har nog med att själva vara småbarnsföräldrar.
Det måste vara en lycka för dig att din dotter med familj bor i ditt gamla hem, eller? Och att du själv kan köra bil dit när du har lust!
Kram tillbaka från Ingrid
Jodå, dina barnbarn har verkligen blivit stora som man brukar säga. Tyckte mest att Casimir har skjutit i höjden. Kul att Caspar fick en plats på Adolf Fredriks. Hoppas han tar platsen den här gången.
Din familj, eller rättare sagt dina barnbarn har verkligen ärvt dina gener. Fantastiskt!
BP;
Morfar Kent har också bidragit med sina musikaliska gener. Sen har både han och jag musikaliska anfäder och mödrar. Att barnbarnen kommit så långt beror inte enbart på att de är musikaliska utan på den ofattbart långa tid som deras mamma har lagt och fortfarande lägger på att öva med dem.
Caspar ser fram emot att börja på AF. Han tror dessutom att han får plugga mindre där än på Lilla, haha. (I hans klass går många elever som har ryska och kinesiska föräldrar...) Han lär nog bli besviken!
Ha det gott önskar Ingrid
Härligt med familjebesök.
De små blir stora och det går fort.
Trevligt veckoslut!
Lena i Wales:
Tyvärr blir det så sällan numera eftersom de alla har så många begivenheter på gång jämt.
Önskar dig en skön kommande vecka!
Ingrid
Skicka en kommentar