Säg den glädje som varar beständigt! Har nu studerat danska på Duolingo under ett halvår och tycker mig ha blivit ganska bra på att förstå när folk pratar danska på TV.
Förut kunde jag sällan urskilja orden när man
pratade där trots att jag tycker det är ganska lätt att förstå texten när jag läser. Om mina vedermödor med
danskan har jag berättat här.
Jag har också firat 1000 dagar i sträck på Duolingo. Det
innebär att jag nästan suttit vid paddan i tre år varje dag och jobbat med
först franska och sedan danska. Igår var jag särskilt glad eftersom jag
lyckades komma upp till diamantnivå, vilket är den högsta nivå man kan nå. (Man
får inte några priser för detta, bara äran.)
Jag är mycket besviken nu när jag äntligen lärt mig att det heter et sekund, et menneske, et atom, et teater, et kamera, et billed, et fjærnsyn , et næb och ett niveau t.ex. Och motsvarande en øre, en bagage, en mail, en pære, en regn och en joke. Och att ris (mat) är plural, risen.
När man har på sig något heter det Hun har skjorte på och han har kjole på. (Danskan sätter gärna
prepositionen sist.) Kjole betyder dress i allmänhet och en kjol heter en nederdel.
Prepositionerna är särskilt besvärliga. Han griner af komikerens joke betyder han skrattar
åt komikerns skämt. Jeg
tager bilen på arbejde när
jag tar bilen till jobbet. Det heter
stege på panden men koge i gryden. Det heter mod syd och syd for. I geografitimen.
Sen är det också vissa uttryck som (jag antar) är
helt unika för danskan. Hun æder det hele
råt = she fully believes it och jeg glæder mig for vildt = I’m looking forward
to. Jeg tager till Sverige = jag åker till Sverige.
Jag har ju läst att det är nyttigt för gamla människor att
lära sig ett nytt språk så jag får väl hitta något annat då. Kanske ska jag
brusha up mitt latin. Det var 70 år sen jag läste det med mindre framgång.
Jag avslutade i alla fall med att få en tredjeplats (bronsmedalj) i diamantligan. Men, som sagt, inget varar beständigt. Den har jag redan åkt ur...