2030 Bonniers veckotidningar nr 14 och 16 1926

Omslag av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

I det här inlägget har jag tagit bilder och artiklar både från BVT nr 14 och 16. Tidningen ovan - nr 16 -  fyller jämnt 100 år idag; nr 14 nedan utkom redan den 3 april. Det blir mest bilder trots att det finns så mycket intressant att läsa om i tidningarna. T.ex. en krönika om Kungliga Haga museum av Evert Taube, Den Europeiska Fascismen av Rutger Essén och En hederlig Karl utan charm - ett kåseri av Hasse Z. 

Textmassan är dock kompakt och svårläst med liten stil, vilket gör att det är nästintill omöjligt att lägga in något av den i bloggen. Jag börjar med några bilder från BVT nr 14. Omslag av Harry Fahlstedt. 

Gösta Ekman som nyligen avslutat inspelningen av UFAbolagets stora Faustfilm i vilken som bekant han innehar huvudrollen kommer troligen att giva ett kortare gästspel i Stockholm, innan han den 1 maj börjar sitt engagemang i Oslo", står det i bildtexten.

Det är intressant att läsa om detta stora tyska filmbolag, som grundades redan 1917 och som så småningom hjälpte till att bana väg för nazismen. Ljudfilmen kom inte till Sverige förrän i december 1929 med Säg det i toner.  

En flitig medarbetare i Bonniers Veckotidningar är Frank Heller alias Gunnar Serner. På grund av att han förfalskat en växel flydde han utomlands och hamnade i Monte Carlo för att försöka få ordning på sina affärer. Här får han kontakt med Bonniers och får publicerat både artiklar och böcker. Här skriver han en krönika på vers från Monte Carlo. Jag citerar vers nr 2 - alla verserna slutar med ungefär samma mening.

"Charmante Vän och store redaktör!/Jag hälsar ifrån Medelhavets strand/och tackar för din ärade favör/av sjunde hujus ( =den sjunde i denna månad, min anm.) som med ljuvt förband/ belagt mitt hjärtas värkande tumör./ Ty höjer jag med tacksamhet mitt glas/och gör honnör och torkar mina brillor/ vin, vänskap, guld och goda frillor/." Teckningarna är av 

Don Quixote är en pseudonym för en av de flitigaste medarbetarna i BVT. (Är det någon av mina läsare som vet hans riktiga namn vore jag mycket glad - jag har undrat många gånger.) Det är ett väldigt roligt kåseri om samlare. Här beskriver han sju olika framstående herrars hemlig passion. Ett justitieråds, en bankdirektörs, ("han har onekligen valt sin specialitet med omtanke eftersom inga andra än bankdirektörer ha råd med att samla persiska mattor") ett kammarrättsråds, en bryggeridirektörs, en generaldirektörs, en överingenjörs och en läkares. Själv beskriver han finstämt hur hans samlande av växter berikat hans liv och fört honom till många olika platser i världen. 

 

Samlandet är en könsneutral sjukdom, konstaterar han. (Vilket jag i viss mån är benägen att hålla med honom om.) "Någon gång angriper den ju också mänsklighetens bättre hälft - jag behöver bara nämna grevinnan von Hallwyll..." 

Här visas bilar anno 1926. De tre bilarna överst är Chevrolet, Reo Coupe och Oldsmobile Sedan, de tre i mitten Essex Phaeton, Fiat modell 509 och Rolls Royce, de tre nedre Voisin, Packard six sportcar och Fords nya kupémodell.

De tre översta bilarna är Hupmobil rak åtta, Citroën och Overland six, de tre i mitten Willys knight (överst) Minerva och Studebaker, de tre nederst (från vänster) Dodge brothers, Buic och Nash advanced.

"Den moderna kvinnan" skriver kåsören Habitué, "hon nöjer sig inte längre med sin forna sömmerska. Käck och pojkaktig - även i det har hon gripit modet - väljer hon i motsats till fransyskan helst den manliga damskräddaren, liksom hon föredrar den manlige frisören för att shingla sin nacke." 

(Jag blir lite fundersam över den manligA damskräddaren jämfört med den manligE frisören. Varför, tryckfel eller?) 

Där sälarna klubbas är ett intressant reportage från Harstena i Gryts skärgård. Jag varit där några gånger och besökt ön som är ett populärt utflyktsmål sommartid. Inte fick jag veta mycket om säljakten och ålfisket som var det som de boende på ön försörjde sig på. Här kan man läsa mer om det. 

Artikelförfattaren berättar att sälarna samlas i  hundratal på bådorna efter en rejäl storm och att de sedan är uttröttade och behöver vila. Det är då som säljägarna slår till. Författaren poängterar att det räcker med ett enda klubbslag över den känsliga nosen av en skicklig säljägare  Om någon skulle råka klubba fel så känner inte sälen av det eftersom den har så mycket späck. (Tro det?) 

"För att en sälklubbning ska komma till stånd måste sälarna ligga uppkrupna på bådorna i sådan mängd att de ej alla hinner kasta sig i vattnet innan båten når land och sedan hindra varann vid den vilda flykten efter överrumplingen."

På klubborna sitter piggar av järn.

Avslutningsvis kommer lite modebilder och omslagsreklamen med Pommac. 

1556 Vårnytt från Bonniers Veckotidning nr 16 1926

Georg Klinghammer skapade omslagsbilden till detta nummer av BVT. (Bilderna går att klicka större.)

Även om det finns många inslag av mer allmän karaktär, som t.ex. "Där sälarna klubbas" eller "Arresterad som högförrädare" kan man inte undgå att tidningen i sin helhet mest riktar sig till kvinnor. Många av annonserna är däremot riktade till män som bilannonser och stora annonser för cigarrer och slipsar t.ex. Det senare är ganska otänkbart att man skulle slå upp jätteannonser för idag.

Det här inlägget kommer därför att visa en del bilder som mest kvinnor kan vara intresserade av. Prinsessan Ingrid som just har konfirmerat sig är med på en helbild i början av tidningen. Hon blev ju sedermera Danmarks drottning som bekant.

Ett roligt kåseri om "Damskrädderiernas Förlåt" finns med. "Stockholmskan genom de ögon som sett henne intimast" lyder underrubriken.

Citat från kåseriet:
"Något så otidsenligt som chemiser av 'Tuppens tvättäkta väv' och snörliv existerar inte längre för henne. Det enda hon fördrar under sin sylfidiskt lätta dräkt är luftiga plagg av crêpe de chine eller silkestrikå och möjligen en smidig gummikorsett, om höftvidden har benägenhet att trots kroppskultur och inskränkning av näringskalorierna överskrida det vedertagna antalet centimeter."

Ett porträttgalleri finns alltid med i tidningarna. Här är man noga med att tala om vad damerna (för det är alltid damer som är med på de här sidorna) hade för namn innan de gifte sig. Man berättar också om de hade något yrke. 

Jag slås varje gång av hur sorgsna eller allvarliga alla porträtten är. Ett litet blekt leende är det enda som modellerna någonsin kostar på sig. Även de som visar kläder. Återigen en enorm skillnad mot dagens fotomodeller. 

Nu är vårmodet igång och veck och rynkor ska det tydligen vara detta år.

Det är också alltid med några sidor med matrecept. Den här gången får man bland annat tips om en rabarberkompott. Den kan inte göras enklare efter vad jag förstår. Här kommer receptet.

Och här är resultatet. Man får väl ha lite fantasi för att sätta färg på bilden.

Jag avslutar med en helsidesannons för bananer som man anser att man inte ska äta förrän skalet har blivit lite brunprickigt. Något som faktiskt stämmer med dagens forskning.