1583 Utflykt till Äspholm och Skärgårdskyrkan

I onsdags passade vi på, Kent och jag, att göra en utflykt till sommarstället på Äspholm i Sankt Anna Skärgård. Dels tänkte vi hälsa på min son Kalle och hans sambo Anne-sofie och dels skulle Kent vara kyrkvärd på den årliga friluftsgudstjänsten på Gretas Äng.

Oscar och Kalle kommer och hämtar oss vid bryggan i Wrångö. (Bilderna går att klicka större.)

Stora huset som jag och mina bröder äger tillsammans. 

Vi åker sällan ut eftersom jag trivs så bra i huset hemma där jag har alla mina saker (den stationära datorn bland annat) omkring mig. Det stora huset nere vid vattnet som vi ärvt från föräldrarna och som jag delar tillsammans med mina två bröder har vi alla gemensamt. Sen finns det tre andra hus på tomten där barn och barnbarn brukar hålla till. Ett av husen är vårt eget som disponeras av Kalle och Anne-sofie. Det var från början ett gammalt hönshus.

Det gamla hönshuset är numera uppfräschat till oigenkännlighet.

Jag är så innerligt tacksam över att de har tagit sig an detta hus, som höll på att förfalla eftersom vi nästan aldrig var ute. Den främsta anledningen då var att det saknades både dusch och toalett. För att komma upp till stugan är man också tvungen att gå uppför en lång och (relativt) brant backe, vilket också var jobbigt då man var tvungen att bära med sig mängder med tunga kassar varje gång man kom ut. Ön är visserligen ganska stor men där har aldrig funnits ens en kiosk.

Anne-sofie bjuder på fika på den fina verandan. Fr. v. Kalle, Kent, Anne-sofie och hennes son Oscar. 

Kalle och Anne-sofie har lagt ner ett jättejobb på att sätta stugan i stånd. Förutom att ha målat överallt och slipat alla golv har de fixat ett helt nytt kök. De har gjort i ordning det gamla tvättrummet i gäststugan - vatten fanns i alla fall indraget i båda husen - och köpt duschkabin och en mulltoalett. Verandan har de byggt ut med ett trädäck. Det senaste tillskottet är ett trädäck och en trappa till det lilla gästhuset, som de också har gjort i ordning.

Även gäststugan är ommålad, både ut- och invändigt och inredd med nya möbler. Det nya däcket och trappan är gjord i sommar "av lite bräder som blev över."

För oss, som kommit upp i åren, räcker det med ETT hus att bekymra sig för och sköta om. Så nu kan jag sova gott om natten utan att behöva oroa mig för den lilla sommarstugan på Äspholm. Trädgården runtomkring huset höll för övrigt på att växa igen på grund av allt sly. Nu är den lika fin igen som den en gång var. Men tyvärr alldeles sönderbränd som synes.

Kalle och Oscar kom och hämtade oss vid Wrångö  med nyinköpt båt. Lättare för mig att ta mig ner och upp i än den förra. Vi gjorde en liten extra sväng ut till öarna innan vi la till vid bryggan hemma vid stora huset. Efter att ha fikat uppe hos Kalle och Ann-sofie blev det tid för säsongens första och förmodligen också sista utomhusbad för Kent och mig. Helt underbart i tjugotre-gradigt klart vatten.

Vi åker en extra sväng runt Kugghällarna och Alskär som tillhör stamfastigheten. Den förra ägaren var ofta härute för att jaga sjöfågel. 

Kent tar ett långt och uppfriskande bad i det ovanligt varma vattnet. Efter att ha tagit fotot hoppade jag också i. 

Vi blev så småningom skjutsade till bryggan vid Gretas Äng där friluftsgudstjänsten skulle äga rum. Väldigt många hade mött upp i den varma sommarkvällen för att lyssna till sångerskan Lisa Tilling  som hade en väldigt duktig gitarrist som ackompanjatör, Fredrik Törnvall. En ung och trevlig prästkandidat höll en kort betraktelse och påminde oss bland annat om att vi inte ska oroa oss för sådant som vi inte kan påverka. Faktiskt något att tänka på i dessa tider av katastrofer och för mig som alltid oroar mig för mina yngsta barnbarn.

Kalle, Anne-sofie och Oscar tar farväl av oss innan de åker hem till sitt igen. 

För ovanlighetens skull kommer vi till Gretas Äng från sjövägen.

Här åker stora båten med alla gudstjänstbesökarna förbi för att lägga till på andra sidan ön. 

Ovanligt många gudstjänstbesökare detta år. Men så torrt det är överallt...

Lisa Tilling och Fredrik Törnvall underhåller.

Klockan nio på kvällen gick stora båten, som de flesta av gudstjänstbesökarna kommit med, tillbaka till Wrångö. Vi åkte också hem med den och fick en fin kvällstur i solnedgången. Videoklippet nedan där Lisa sjunger passade väldigt bra som avslutningssång.

Friluftsgudstjänst på Arkö

Hamnen i Arkösund. (bilderna går att klicka större.)

Söndagen tillbringades till största delen hos Eva W. på Arkö. Hon är en gammal klasskamrat till mig sedan flickskolan. Det har blivit tradition att hon varje sommar bjuder in till friluftsgudstjänst på sitt skärgårdshemman. Och snart blir det tradition att jag spelar där också varje sommar. Jag har åtminstone spelat där varje sommar de senaste fyra, fem åren.

Hit ut flyttade grosshandlarna från sina lägenheter i stan på sommaren. Numera är det många som bor permanent här ute.

Båt skulle utgå från Arkösund halv tio och det var meningen att gudstjänsten skulle börja halv tolv. I år var vi nästan en halvtimme försenade på grund av att prästen Pär hade ett dop innan och inte hann komma i tid till avgången.

Skepparen Alfred Bergström från Kallsö och mamma Gunnel gör båten i ordning för passagerarna till Arkö.

Det gjorde nu inte så mycket, vädret var skönt även om det var lite molnigt och passagerarna hade mycket att diskutera som vanligt.

Prästen har kommit och båten kan lägga ut från kajen.

Från det här huset har jag glada minnen från min ungdom. Här bodde min bästa vän Christina B. på sommaren och jag kommer ihåg hur lycklig jag var som fick vara med henne ut och segla några dagar varje sommar. Då var huset brunt tror jag.

Lite lagom vind för segelbåtarna.

Eva mötte oss vid bryggan på Arkö med sin fyrhjuling där synten och psalmböckerna samt tre damer fick skjuts upp till gården. Vi andra gick i samlad tropp den lilla vägen från bryggan upp till huset genom det natursköna sommarlandskapet.

Sedan alla satt sig, antingen på bänkar, stolar eller på det lilla berget hälsade Eva välkommen och Pär fortsatte med gudstjänsten. Vi sjöng de tre välkända sommarpsalmerna fast med lite andra verser än vanligt.

Lagom varmt och inget regn, vad kan man mer begära?

Det är ju bara vi som jobbar i kyrkan som möjligen tycker att de är tjatiga. Det var f.ö. jag som stod för urvalet. För dem som inte går i kyrkan så ofta kan det ju vara roligt att sjunga psalmer som är välkända sedan skolan.

Prästen Pär behöver inte någon mikrofon...

Efter gudstjänsten bjöd Eva på te eller kaffe med dopp och hembakade tårtor.  Det märks att de här friluftsgudstjänsterna är populära på det relativt stora antal församlingsbor och sommargäster som mött upp.

En dam önskar sig Halleluja, men den ingår inte (än!) i min repertoar, så det blir väl att lyssna på Youtube igen...

Efter kaffet berättade Eva om Arkö som fortfarande var oskiftat i början på 1990-talet och lite om gårdarna och dess historia. Om jag minns rätt finns det bara kvar en son till den gamle fiskaren och hemmansägaren som driver jordbruk och som bor permanent med sin familj på ön. Alla andra hus och gårdar har köpts upp av sommargäster.

Eva i berättartagen.

Sedan var  det lagom att åter ge sig iväg i sakta mak till bryggan där båten väntade på att ta oss tillbaka till Arkösund. Återigen ett sommarminne att ta fram när både mörkret och snön faller så småningom.

Hej och farväl Eva och Arkö för denna sommar!

MM som tog de  sex sista bilderna (utom denna förstås).

Fredagstema Show&Tell –Mitt 2011.

Erica är det som står för det sista fredagstemat år 2010. Tack Erica för trevliga teman, såg att Annika kanske tar över i januari? Mitt inlägg blev lite försenat, men nu kommer det i alla fall.

Nyårslöften? De gamla vanliga – att öva orgel eller piano minst en timme om dagen. Att motionera mer, att äta sunt, att inte sitta vid datorn mer än tre timmar om dagen. Det sista löftet är nytt för i år. Tiden går nämligen väldigt fort när man parkerar sig framför den…

Jag hoppas också att 2011 blir ett lika trevligt och bra år för mig som 2010 har varit. Vi har varit friska och inte haft några särskilda sorger eller bekymmer under året som gått. Jag har haft en hel del spelningar och är även bokad för flera friluftsgudstjänster i sommar. En sådan faktiskt på min födelsedag, samma dag som kungen och drottningen och kronprinsparet firar bröllopsdag. Många flaggor alltså!

Brudvalsen 19 juni 2010 - bilden från nätet

Lite besvärligt, eftersom jag inte kan resa bort den dagen som jag brukar på födelsedagar som ska firas lite extra. Den här friluftsgudstjänsten på en ö ute i Arkösundsarkipelagen brukar dessutom ta en halv dag i anspråk, så jag hinner inte fixa någon mottagning den dagen i alla fall.

Friluftsgudstjänst på Aspö juli 2008 

Jag fortsätter som körledare för Mina Damer, om de fortfarande vill ha mig som sådan och kanske vi kan sjunga på något musikcafé eller liknande någonstans.

Jag och några av Mina Damer tränar på Ulf Peder Olrogs Syföreningboogie

Jag fortsätter också som musikant och vokalist i Dagsbergs Dragspelsgäng. Jag tror att killarna vill ha mig kvar eftersom jag fått en utomordentligt snygg måttbeställd ”uniform” uppsydd alldeles gratis! Tjusiga långbyxor plus väst i mörkt marinblått i en underbar yllekvalitet. Kan inte ha varit billig!

Yngve och jag iförd min nya stass sjunger på Timmermannens äldreboende i Norrköping

Sen blir det en överraskning till sommaren – men det ska jag berätta om när det blir aktuellt. Några veckor på Öland hoppas jag vi får också.

Minimirren på väg mot stranden på norra Öland i oktober 2010

Utsikt från vardagsrummet i Mirrfamiljens sommarhus oktober 2010

MM har pratat om att vi ska fira min födelsedag lite innan med en tripp till Menton och Nice så att jag får uppliva gamla minnen från 50-talet... Det får bli Ryan Air – det klaffade ju så bra med Pragresan!

Menton på franska rivieran - bilden från nätet

Alltså, en hel del att se fram emot…

Från mitt liv som kantor 20

Min sista friluftsgudstjänst för året äger rum på Arkö hos Eva Wahren, min gamla klasskompis sedan flickskolan. Hon är en frejdig skärgårdskvinna numera, som lämnat det mondäna stadslivet för tillvaron på skärgårdshemmanet mitt på ön. Där bor hon permanent med sin Fredrik, född och uppvuxen på Arkö.

Segelsällskapets hus i Arkösund, gammalt grosshandlarsommarnöje. (Bilderna går att klicka större)

Det är tredje året som jag är med som kantor härute. I år är det mer än vanligt med folk, som kommit för att vara med på gudstjänsten. Några är sommargäster från ön och har inte slutat semestern än, men de flesta är Vikbolandsbor från Jonsbergs församling eller Rönö församling, som gränsar till Jonsberg.

Glada damer på väg från Arkösund ut till Arkö

MM på båten, mitt stöd på alla friluftsgudstjänster. Han fixar synten och bär och kånkar på det mesta...

Vi var så många att vi inte fick plats i den ordinarie båten. Som väl var ställde denna båt upp också med kort varsel

Traktorbilen står och väntar på oss när vi stiger iland för att köra upp de tunga grejorna och personer som har svårt att gå. Det är cirka en kilometer från bryggan att gå upp till hemmanet, där vi brukar sitta utanför ladan.

En hjälpsam kille kör upp grejorna och ett äldre par till gården

Det är cirka en kilometer att gå innan man kommer fram till skärgårdshemmanet

Inte många passerar anslagstavlan som är uppställd vid den lilla vägen utom fåren - och så vi förstås idag

Skärgårdshemmanet där Eva och Fredrik bor

I ladan plockar MM upp synten och andra damer fikabröd och goda sockerkakor, som Eva bakat. Termosar med kaffe och nybryggt te ställs fram – något man inte är bortskämd med i kyrkkaffesammanhang. Man får vara tacksam om det finns tepåsar att tillgå…

Synten och jag på sin plats i ladan

Än har gudstjänsten inte börjat

Psalmböcker delas ut, Eva hälsar välkommen och berättar om Arkö, som från början var uppdelad på nio hemman som försörjde sig på jordbruk och fiske. Nu är det bara här som någon bor permanent. Alla övriga har övertagits av sommargäster.

Eva hälsar välkommen och Pär lyssnar

Komminister Pär Lindroth är det som håller i gudstjänsten. Vi får lyssna till evangeliet som handlar om att förvalta de gåvor som vi fått och detta utvecklas suveränt av Pär i sin predikan.

Av dem som har fått många och rika gåvor, fordras det mycket, får vi höra. Man måste förvalta sitt pund väl och inte ligga på latsidan. Jag, som fått gåvan att bli musikalisk och fått chansen att lära mig spela orgel och piano känner mig lite skyldig eftersom jag inte övar så mycket som jag borde. Bot och bättring behövs…

När stolarna tog slut gick det bra att slå sig ner på berget

Sommarpsalmer förstås och O store Gud som avslutning. Passar bra i det vackra vädret. Efter gudstjänstens slut förser sig alla från det uppdukade kaffebordet inne i ladan.

Kakorna går åt som smör i solsken...

Tiden går fort när man har trevligt, och snart är det dags för uppbrott. Eva kör vår synt med tillbehör och alla psalmböcker och några äldre damer, som har svårt att gå ner till bryggan och den väntande båten. Utan en sådan här traktorbil kan man inte klara sig härute.

Eva kör själv ner prylar och damer till bryggan när vi ska hem

Inga-Stina och hennes man Hans, gammal präst, vill gärna ha ett kort från gudstjänsten

När vi stiger iland faller de första regndropparna. Vi har haft tur som har haft solsken under hela förmiddagen.

Från mitt liv som kantor 11

(Klicka gärna på bilderna)
Och så var den sista friluftsgudstjänsten för sommaren 2009 ett minne blott. Denna varmfuktiga söndag var vi bjudna till Eva på Arkö, dit man kommer med båt från Arkösund. En hel del församlingsbor åkte med ut till ön – några hade redan åkt med en tidigare båt.

Båten avgår från Arkösund till Arkö med förväntansfulla friluftsentusiaster

Lotsutkiken på Arkö

Eva kom som vanligt och hämtade synten med tillbehör med sin fyrhjuling. Hon talade stolt om att den var ny för året, röd och grann. Synten och jag stuvades in i släpvagnen, de andra avböjde att åka med och promenerade de ca 700 metrarna upp till skärgårdshemmanet, där gudstjänsten skulle äga rum.

Det gäller att hålla sig i om man inte ska trilla av...

Jag förstod varför, när jag åkt några meter. Det gällde att hålla sig i ordentligt för att inte trilla av när fyrhjulingen skumpade över alla stenarna på den lilla vägen. Efter att vi öppnat och stängt ett antal grindar och schasat bort en del får som spärrade vägen för oss, var vi framme.

Där hade Eva med dotter redan satt ut bänkar och ordnat med kyrkkaffe efter gudstjänsten. MM riggade upp synten i en lada bredvid med öppen vägg och de församlade bänkade sig utanför och gjorde sig redo att insupa Guds ord. Min gamle vän Tore, som konfirmerat och vigt Mirren, ledde det hela.

Snart har alla bänkat sig utanför ladan hos Eva och Fredrik

Två gamla klasskamrater tillsammans innan gudstjänsten har börjat

Min gode vän, prästen Tore, ska hålla i gudstjänsten

Bra och lättsjungna psalmer – jag hade själv valt dem… Dagens tema var Andlig Klarsyn, lite besvärligt att hitta psalmer som rörde sig om detta fenomen, men jag tyckte att O store Gud och de sista verserna på I denna ljuva sommartid kunde passa. Tore är alltid snäll och tycker att allt jag gör är bra och ingen annan opponerade sig. Som avslutning spelade jag en liten dalmarsch av Peterson-Berger – eller Peterson Arger – som en av gudstjänstbesökarna talade om för mig att han kallades på sin tid.

Eva ville att jag skulle spela ”lite mer lättsamt” till kaffet – vi var gamla klasskamrater på den ärevördiga flickskolan i Norrköping för 65 år sedan, så hon har inte glömt att jag redan då var svår att få bort från pianot. Det blev lite Summertime, As Time goes by och Can’t help loving that man of mine, innan det var dags för kaffe för de flesta och te för min del.

När det var dags att åka hem promenerade vi i sakta mak ner till bryggan genom den yppiga grönskan och genom fårhagarna med hundratals får. Eva fick dock åka ensam i sin fyrhjuling denna gång. Efter någon halvtimmes väntan på ordinarie båt som var försenad, fick MM och jag skjuts till Arkösund med en av gudstjänstbesökarnas båtar.

Får, får, får så långt ögat når...

Ett svart får bland alla vita

Den här gången fick Eva åka ensam med synten till bryggan

Jag hade nämligen ytterligare en mässa på kvällen att spela på och var orolig för att inte hinna i tid på grund av mastodontköerna genom Söderköping vid den tiden på söndagseftermiddagen.

Medan vi väntar på båten hem njuter vi av den underbara skärgården

Båten vi åkte hem med vid bryggan på Arkö