Fredagstema Show&Tell –Mitt 2011.

Erica är det som står för det sista fredagstemat år 2010. Tack Erica för trevliga teman, såg att Annika kanske tar över i januari? Mitt inlägg blev lite försenat, men nu kommer det i alla fall.

Nyårslöften? De gamla vanliga – att öva orgel eller piano minst en timme om dagen. Att motionera mer, att äta sunt, att inte sitta vid datorn mer än tre timmar om dagen. Det sista löftet är nytt för i år. Tiden går nämligen väldigt fort när man parkerar sig framför den…

Jag hoppas också att 2011 blir ett lika trevligt och bra år för mig som 2010 har varit. Vi har varit friska och inte haft några särskilda sorger eller bekymmer under året som gått. Jag har haft en hel del spelningar och är även bokad för flera friluftsgudstjänster i sommar. En sådan faktiskt på min födelsedag, samma dag som kungen och drottningen och kronprinsparet firar bröllopsdag. Många flaggor alltså!

Brudvalsen 19 juni 2010 - bilden från nätet

Lite besvärligt, eftersom jag inte kan resa bort den dagen som jag brukar på födelsedagar som ska firas lite extra. Den här friluftsgudstjänsten på en ö ute i Arkösundsarkipelagen brukar dessutom ta en halv dag i anspråk, så jag hinner inte fixa någon mottagning den dagen i alla fall.

Friluftsgudstjänst på Aspö juli 2008 

Jag fortsätter som körledare för Mina Damer, om de fortfarande vill ha mig som sådan och kanske vi kan sjunga på något musikcafé eller liknande någonstans.

Jag och några av Mina Damer tränar på Ulf Peder Olrogs Syföreningboogie

Jag fortsätter också som musikant och vokalist i Dagsbergs Dragspelsgäng. Jag tror att killarna vill ha mig kvar eftersom jag fått en utomordentligt snygg måttbeställd ”uniform” uppsydd alldeles gratis! Tjusiga långbyxor plus väst i mörkt marinblått i en underbar yllekvalitet. Kan inte ha varit billig!

Yngve och jag iförd min nya stass sjunger på Timmermannens äldreboende i Norrköping

Sen blir det en överraskning till sommaren – men det ska jag berätta om när det blir aktuellt. Några veckor på Öland hoppas jag vi får också.

Minimirren på väg mot stranden på norra Öland i oktober 2010

Utsikt från vardagsrummet i Mirrfamiljens sommarhus oktober 2010

MM har pratat om att vi ska fira min födelsedag lite innan med en tripp till Menton och Nice så att jag får uppliva gamla minnen från 50-talet... Det får bli Ryan Air – det klaffade ju så bra med Pragresan!

Menton på franska rivieran - bilden från nätet

Alltså, en hel del att se fram emot…

Handklaver och saxofon

Vissa instrument anses inte salongsfähiga. Till dessa räknas dragspelet. Även saxofonen är ett instrument som mycket sällan förekommer i symfoniorkestersammanhang. Dragspelet gör det aldrig, så vitt jag vet. Hade varit kul om någon nu levande tonsättare hade skrivit en symfoni för dragspel och orkester!

Bilden från nätet. Bilderna går att klicka större.

Varför är dragspelet och har alltid varit så ovälkommet i s.k. finkulturella sammanhang? Förmodligen för att instrumentet är så förknippat med arbetarklassen. I borgarklassen köpte man piano och lät sina flickor ta pianolektioner. Arbetarna förr i världen hade på sin höjd råd med ett dragspel.

Idag är det omvända världen. Ett dragspel kostar ganska mycket pengar, medan man skänker bort pianon på tidningens annonssidor.

Bild från Pia Olsen i Köpenhamn

I mitt föräldrahem var dragspelsmusik mer eller mindre förbjudet. Även jazzmusiken var tabu för min far. Så fort det spelades någon dragspels- eller jazzlåt på radion, stängdes den ovillkorligen av. När fiolspelarna från Dalarna spelade på midsommaraftonen höll min pappa för öronen. Han tyckte att de spelade falskt, vilket de naturligtvis inte alls gjorde. Det lät bara inte som när någon orkestermusiker spelade fiol.

Vad han aldrig uppskattade var den glädje som dragspelarna och fiolspelarna utstrålade på sina stämmor. Symfoniorkestermusikerna tycker säkert att det är roligt att spela ibland, men för dem är det ett jobb och det gäller att hålla sig så bra man kan till noterna och inte spela fel. Och det är inte säkert att alla skulle kunna spela en melodi utan noter…

Det kan däremot dragspelarna i Dagsbergsgänget som jag är med i. Det är inte många av dem som kan noter. Men, som jag, hör de harmonierna i huvudet och har ett enormt melodiminne. Jag upplever en spel- och sångglädje som jag aldrig känt förut. Melodierna och harmonierna är enkla, men går direkt till hjärtat. Inte undra på att det är fullt hus varje gång vi har en spelning någonstans.

Här är en som tjänat många miljoner på sitt dragspel...

På fredag ska vi spela på julmarknaden i Häradshammars bygdegård på Vikbolandet. Det ska bli roligt!

Från mitt liv som vokalist 1.

En av mina önskedrömmar, som jag berättat om tidigare, har äntligen gått i uppfyllelse; nämligen att bli vokalist i ett band. Eller ännu hellre pianist, vilket var svårare eftersom det nästan var omöjligt förr att komma med bland grabbarna om man var tjej. Nu har jag blivit både ock i Dagsbergs Dragspelsgäng, vokalist när det behövs och pianist när jag inte sjunger.

Marie och jag i en paus. Yngve är inte med idag. Maries man Leif i mörkblå skjorta är med på bas i bakgrunden. (Klicka gärna på bilderna)

Som väl är sjunger jag inte ensam, utan tillsammans med två andra, Marie och Yngve. Den senare har varit med sedan bandet startades någon gång i slutet av åttiotalet och kan alla sånger utan och innan, vilket är en bra hjälp för mig, som inte är så bevandrad i repertoaren ännu. Men jag lär mig. Yngve är 78 år, så jag är inte äldst i gänget heller! Marie har en vacker sopran och sjunger solo ibland till ackompanjemang av Claes på dragspel, Leif på bas och mig på piano.

När det gäller dragspel, kände jag egentligen bara till några få låtar tidigare. Men eftersom jag är gehörsspelare, har jag efter några gånger lärt mig hur de för det mesta är uppbyggda, och spelar därför friskt med i de flesta av dessa.

Idag är det så mycket folk att det inte får plats med en pianopall utan jag står och spelar...

Musikalisk ledare för dragspelsgänget är Claes, en ung (åtminstone i det här sammanhanget) och begåvad musikant. Förutom dragspel spelar Claes både piano och trumpet som jag vet om i alla fall... Det är en lycka att få ackompanjera hans fina trumpetspel på piano i någon gammal Evergreen ibland. Sist på Majblomman var det Stardust.

Marie och jag i full aktion. Claes till höger i bilden längst fram.

För det var på Majblomman i Norrköping vi var förra söndagen. Som vanligt fullt med folk t.o.m. så att alla inte fick plats i den stora samlingssalen utan fick sitta i en sal utanför med dörrarna öppna. Majblomman är namnet på IOGT-NTO:s lokal, så repertoaren var lite mindre religiös den här gången. Både Evert Taube, Lasse Dahlqvist och Ulf-Peder Olrog var representerade bland sångerna. Olrog tillhör en av mina stora favoriter, hans Syföreningsboogie t.ex. är helt obetalbar. Här sjöng och spelade vi Handklaver och Klarinett som uppskattades mycket. Klicka gärna på länken, roliga bilder till Charlie Normans sång och spel!

Fullsatt på Majblomman i Norrköping

Publiken var verkligen bokstavligen med på noterna och även i texterna denna eftermiddag. Responsen var total och jag förvånades som vanligt över hur många i publiken som kunde nästan alla texterna utantill och satt och sjöng med. Fika i pausen med äppelkaka och vaniljsås gjorde inte eftermiddagen sämre…

Jag, Ida, Marie, Leif, Svenne och Kalle bänkade kring kaffebordet. Här väntar vi på äppelkakan. MM har varit fotografen bakom kameran när det gäller alla bilder i inlägget.

Musicafé med Dagsbergs Dragspelsgäng

Det var längesen jag hade så roligt som jag har haft idag. Min hemliga dröm sedan ungdomen att bli vokalist har nämligen äntligen, vid sjuttiotre års ålder, gått i uppfyllelse! Visserligen sjöng jag inte ensam – som tur var – eftersom några av visorna vi sjöng bara var försedda med text och inte med noter. Och då är det inte lätt att sjunga rätt melodi hela tiden när man aldrig hört dem förut…

Mina andra vokalistkompisar är Marie och Yngve, som varit med länge i Dagsbergs Dragspelsgäng, där jag har fått den stora äran att komma med sedan några veckor tillbaka. Yngve var med redan vid starten för sisådär trettio år sen. Så han är en klippa och kan alla sångerna på repertoaren utan och innan, vilket är till stor hjälp.

Det är vi tre som utgör fronten i dragspelsgänget, som förutom oss tre består av ett tiotal mogna grabbar, som spelar dragspel, gitarr och bas. De flesta spelar på gehör, vilket passar mig utmärkt, då jag också är gehörsspelare. Jag kan naturligtvis även noter, men det är befriande underbart att sjunga och spela tillsammans med så genomusikaliska människor, som alla killarna i gänget är.

(Alla foton är tagna av Sven Åke, som också är med och spelar dragspel)

För det låter jättefint och samstämt när de kör igång. Gamla dragspelslåtar är ibland ganska invecklade, men det är ingen som tvekar om vilka harmonier som ska till i de olika turerna.


Idag var det alltså musikcafé i Åbylundskyrkan i Åby utanför Norrköping och Dagsbergs Dragspelsgäng stod för underhållningen och allsången. Fullsatt i lokalen till sista plats. På programmet stod bland annat en hel del alltid lika populära läsarsånger, som Barnatro, Guldgrävarsången, Gyllne morgon och O store Gud, där publiken fick sjunga med och gjorde det av hjärtans lust.


Claes, som är yngst av alla, basar för gänget. Det är han som står snett bakom mig på det andra fotot.Han är multiinstrumentalist - har jag lärt mig i NT idag att det heter - och spelar dragspel, gitarr, trumpet och piano. Han och jag spelade tillsammans What a Wonderful World, han på trumpet och jag på synt. Det var knäpptyst när vi spelade men vi fick en stor, varm applåd när vi hade slutat, så det var väl uppskattat, antar jag.

Hur som helst – det har varit en underbart rolig eftermiddag!