1369 - Halvårskoll juli - december 2016

Det är förvånande hur fort tiden har gått när man blickar tillbaka. Det här halvåret har nästan uteslutande bjudit på positiva upplevelser och trevliga händelser. Det är otroligt hur mycket som har hänt sedan i somras. Roligt är det att gå tillbaka i bloggen och titta på sina inlägg. Vet inte om jag hade kommit ihåg särskilt mycket om jag inte skrivit om det på bloggen.
Halvårskoll januari - juni 2016.

JULI

 Kent och jag firar vår fyrtioåriga bröllopsdag 22 juli med champagne hemma i Mogata. Mirren är med och sambon Johan tog fotot. (Bilderna går att klicka större.)

Fyrtioårig bröllopsdag.

Dagen efter var vi på besök på Äspholm hos Kalle och Anne-sophie. Ett helt gäng av barn, barnbarn, brorson, kusiner och vänner på bryggan i sommarparadiset på Äspholm i Sankt Anna skärgård.

Besök på Äspholm

 AUGUSTI

Som vanligt har jag spelat på många friluftsgudstjänster under sommaren. Här ska Eva W. på Arkö köra ner oss till bryggan efter kaffet. Kent får också åka med och min gode vän, prästen Tore övervakar det hela.

Här är vi och hälsar på sonen Kalle och hans sambo Anne-sophie igen i deras stuga på Äspholm. Casimir och Caspar är med.

Besök på Äspholm med barnbarnen.

SEPTEMBER

Jag ställer ut på bibilioteket Stinsen i Söderköping.

Tavelhängning på Stinsen.
Vernissage på Stinsen.
Sista utställningsdagen på Stinsen

Stor fest i Sankt Laurentii kyrka med biskop Martin Modeus när vår nye kyrkoherde Ola Linderoth installerades.

 Fest i Sankt Laurentii kyrka.

OKTOBER

Den stora upplevelsen den månaden var resan till Kroatien där vi aldrig tidigare varit. Här ett foto över Dubrovnik vid Adriatiska havet.

Avskedsmiddag och hemresa.  (I detta inlägg har jag länkat till de övriga utflyktsdagarna.)

NOVEMBER

Besök hos sonen Kalle på hans nya jobb i Industrilandskapet i Norrköping. Han beställde en flamingo av mig vid det tillfället - företagets maskot - att ha på sitt kontor. Här kan man se resultatet som blev färdigt strax före jul.

Besök i Industrilandskapet.

Fest för alla som fyllt åttio 2016 i Sankt Laurentii församlingshem. Den ukulelespelande kvartetten underhöll oss med visor och musikquiz under trerättersmiddagen. 

Åttioårskalas i Sankt Laurentii församlingshem.

DECEMBER.

December är Luciatågens, julkonserternas månad och även julshowernas. I år hade jag glädjen att kunna vara med på två julkonserter med de yngsta barnbarnen och en julshow med Mash Up där mitt äldsta barnbarn, Isabelle, är med och sjunger och dansar. Den första julkonserten var med Stockholms Gosskör i Kungsholms kyrka, där nioåringen Casimir sjunger i Diskantkören och sjuåringen Caspar sjunger i Preparandkören. Dagen därpå hade Lilla Akademien sin julkonsert i Missionskyrkan i Stockholm. Där går Casimir i årskurs tre och Caspar i årskurs ett.

Preparandkören och Diskantkören sjunger julvisor i Kungsholms kyrka.

Julkonsert med Stockholms Gosskör. 

Eleverna i förskoleklassen och i årskurs 1 - 3 sjunger på Lilla Akademiens julkonsert i Immanuelskyrkan i Stockholm.

Lilla Akademiens julkonsert i Immanuelskyrkan i Stockholm.

Julshow med Mash Up i Valdemarsviks kyrka 22 december 2016. Linn, Adam och barnbarnet Isabelle sjunger och dansar.

Julshow med Mash Up. 

1310 Farväl till sommarjobbet

Så var det slut på sommarjobbet som kantor - mest ute på Vikbolandet och i Arkösunds skärgård. Jag har spelat på sex friluftsgudstjänster, en högmässa och två dop. Helgen var mycket intensiv med två dop och två friluftsgudstjänster.

Vackra gamla villor i Arkösund som beboddes av grosshandlare och andra förmögna Norrköpingsbor på somrarna. Numera är villorna permanentbostäder. (Bilderna går att klicka större.)

Det började med att jag spelade på ett dop i Börrums kyrka på lördagen. På söndagen var det först en friluftsgudstjänst på Arkö hos Eva Wahren, sen ett dop i Jonsbergs kyrka och efter det ännu en friluftsgudstjänst i Segerbo nära Rönö.

Hamnen i Arkösund. Vi väntar på att få gå ombord på Estelle av Östergötland. Det är mulet men när vi kom fram till Arkö tittade solen fram.

Vi åkte med båten Estelle av Östergötland från Arkösund klockan 10 tillsammans med andra församlingsbor och sommargäster. Tore Torbo, min vän sedan många år, var tjänstgörande präst vid alla tillfällena. När vi kom fram mötte oss Eva vid bryggan med sin fyrhjuling så Kent slapp att bära den tunga synten ända upp till ladan där vi brukar hålla till. Kanske är det en halv kilometer dit. En av damerna och kassarna med psalmböcker fick också åka med.

På väg till friluftsgudstjänsten.

Det blev vackert väder sedan hela dagen och medtagna jackor och koftor behövdes inte. Eva hade som vanligt ordnat med bänkar och i ladan, där jag brukar stå och spela, var det uppdukat med kaffe och sockerkakor. Som vanligt, säger jag, eftersom det är sjunde året i rad som jag spelar på Arkö.

Ljungen har börjat blomma och rönnbären lyser röda.

Här syns alla som kom med båten men på berget bakom mig, där jag står och fotograferar före gudstjänsten, har en hel del sommargäster som bor på ön tagit plats.

Min gamla vän Eva och jag var klasskamrater på flickskolan i Norrköping under fem år så vi känner varandra ganska väl.

Eva och jag. (Kent tog bilden.)

Eftersom gudstjänsten började klockan 11 och Tore och jag hade ett dop klockan 13 i Jonsbergs kyrka, kunde vi tyvärr inte stanna kvar och fika - det trevligaste på alla friluftsgudstjänster. En extra båt var beställd till klockan 12 som skulle ta Tore, Kent och mig tillbaka till Arkösund.  På den hade vi också sällskap med Marianne och hennes man som varit på besök på Arkö. Resan gick fort eftersom Marianne och jag hade mycket att prata om.

Här säger vi adjö till Arkö för det här året och Eva ska köra ner Kent och mig och alla grejorna till båten. Tore fick inte plats men han gick ungefär lika fort som fyrhjulingen körde. 

Jackorna behövs eftersom det blåste bra som synes. (Kent tog bilden.)

På hemvägen for vi förbi Viskärs fyr som jag har haft som motiv till en av mina tavlor. (Kent tog bilden.)

Nästa stopp var Jonsbergs kyrka där det skulle bli dop. Jag spelade Äppelbo in och Lilla Idas sommarvisa ut. Tryggare kan ingen vara och Gud som haver barnen kär som psalmer. Det var ett tag sen jag spelade på en "riktig" orgel, det var härligt. (På högmässan i Rönö, där jag spelade förra helgen, finns en mycket gammal orgel men den har en kopplad pedal så det är inte samma sak. D.v.s. pedalen kopplas till manualen och man kan alltså inte spela en tredje orgelstämma på den.)

I Segerbo, Rönö hembygdsgård som ligger mitt i skogen en bit från Rönö, skulle vi ha nästa friluftsgudstjänst. Det tar en stund på krokiga väger att ta sig dit, men arrangören var förvarnad och vi anlände dit fem minuter försenade. Alla satt snällt och väntade på oss.

Många trofasta församlingsbor återkommer år från år till friluftsgudstjänsten. Jag tror jag spelat där åtminstone fyra somrar tidigare. (Kent tog bilden.)

Jag spelar tydligen introt till en psalm eftersom Tore inte sjunger med. (Kent tog bilden.)

Tore och jag har jobbat ihop många, många somrar och även julottor. Vi känner varandra väl vid det här laget och jag får alltid förmånen att ta ut psalmer när vi jobbar ihop. Den här gången blev det bland annat Guds kärlek är som stranden, psalm 289 och Ylva Eggerhorns fina Var inte rädd, psalm 61. Vi avslutade med en av de nya sommarpsalmerna nr 752, Över berg och dal. Konstigt nog finns den bara att lyssna på på Youtube med cello eller orgel. Något för en bra kör att sjunga in och lägga ut kanske? Vad säger du Anna?

Vi hann precis med fyrafärjan över till Stegeborg och var hemma igen vid halvfem-tiden. Då hade vi varit hemifrån i nästan åtta timmar.

Kent tog bilden precis innan färjan skulle gå. Muren vid Stegeborgs slottsruin är lagad så det ser fint ut igen. Jag tröttnar aldrig på det motivet. (Kent tog bilden.)

Friluftsgudstjänst på Arkö

Hamnen i Arkösund. (bilderna går att klicka större.)

Söndagen tillbringades till största delen hos Eva W. på Arkö. Hon är en gammal klasskamrat till mig sedan flickskolan. Det har blivit tradition att hon varje sommar bjuder in till friluftsgudstjänst på sitt skärgårdshemman. Och snart blir det tradition att jag spelar där också varje sommar. Jag har åtminstone spelat där varje sommar de senaste fyra, fem åren.

Hit ut flyttade grosshandlarna från sina lägenheter i stan på sommaren. Numera är det många som bor permanent här ute.

Båt skulle utgå från Arkösund halv tio och det var meningen att gudstjänsten skulle börja halv tolv. I år var vi nästan en halvtimme försenade på grund av att prästen Pär hade ett dop innan och inte hann komma i tid till avgången.

Skepparen Alfred Bergström från Kallsö och mamma Gunnel gör båten i ordning för passagerarna till Arkö.

Det gjorde nu inte så mycket, vädret var skönt även om det var lite molnigt och passagerarna hade mycket att diskutera som vanligt.

Prästen har kommit och båten kan lägga ut från kajen.

Från det här huset har jag glada minnen från min ungdom. Här bodde min bästa vän Christina B. på sommaren och jag kommer ihåg hur lycklig jag var som fick vara med henne ut och segla några dagar varje sommar. Då var huset brunt tror jag.

Lite lagom vind för segelbåtarna.

Eva mötte oss vid bryggan på Arkö med sin fyrhjuling där synten och psalmböckerna samt tre damer fick skjuts upp till gården. Vi andra gick i samlad tropp den lilla vägen från bryggan upp till huset genom det natursköna sommarlandskapet.

Sedan alla satt sig, antingen på bänkar, stolar eller på det lilla berget hälsade Eva välkommen och Pär fortsatte med gudstjänsten. Vi sjöng de tre välkända sommarpsalmerna fast med lite andra verser än vanligt.

Lagom varmt och inget regn, vad kan man mer begära?

Det är ju bara vi som jobbar i kyrkan som möjligen tycker att de är tjatiga. Det var f.ö. jag som stod för urvalet. För dem som inte går i kyrkan så ofta kan det ju vara roligt att sjunga psalmer som är välkända sedan skolan.

Prästen Pär behöver inte någon mikrofon...

Efter gudstjänsten bjöd Eva på te eller kaffe med dopp och hembakade tårtor.  Det märks att de här friluftsgudstjänsterna är populära på det relativt stora antal församlingsbor och sommargäster som mött upp.

En dam önskar sig Halleluja, men den ingår inte (än!) i min repertoar, så det blir väl att lyssna på Youtube igen...

Efter kaffet berättade Eva om Arkö som fortfarande var oskiftat i början på 1990-talet och lite om gårdarna och dess historia. Om jag minns rätt finns det bara kvar en son till den gamle fiskaren och hemmansägaren som driver jordbruk och som bor permanent med sin familj på ön. Alla andra hus och gårdar har köpts upp av sommargäster.

Eva i berättartagen.

Sedan var  det lagom att åter ge sig iväg i sakta mak till bryggan där båten väntade på att ta oss tillbaka till Arkösund. Återigen ett sommarminne att ta fram när både mörkret och snön faller så småningom.

Hej och farväl Eva och Arkö för denna sommar!

MM som tog de  sex sista bilderna (utom denna förstås).

Från mitt liv som kantor 20

Min sista friluftsgudstjänst för året äger rum på Arkö hos Eva Wahren, min gamla klasskompis sedan flickskolan. Hon är en frejdig skärgårdskvinna numera, som lämnat det mondäna stadslivet för tillvaron på skärgårdshemmanet mitt på ön. Där bor hon permanent med sin Fredrik, född och uppvuxen på Arkö.

Segelsällskapets hus i Arkösund, gammalt grosshandlarsommarnöje. (Bilderna går att klicka större)

Det är tredje året som jag är med som kantor härute. I år är det mer än vanligt med folk, som kommit för att vara med på gudstjänsten. Några är sommargäster från ön och har inte slutat semestern än, men de flesta är Vikbolandsbor från Jonsbergs församling eller Rönö församling, som gränsar till Jonsberg.

Glada damer på väg från Arkösund ut till Arkö

MM på båten, mitt stöd på alla friluftsgudstjänster. Han fixar synten och bär och kånkar på det mesta...

Vi var så många att vi inte fick plats i den ordinarie båten. Som väl var ställde denna båt upp också med kort varsel

Traktorbilen står och väntar på oss när vi stiger iland för att köra upp de tunga grejorna och personer som har svårt att gå. Det är cirka en kilometer från bryggan att gå upp till hemmanet, där vi brukar sitta utanför ladan.

En hjälpsam kille kör upp grejorna och ett äldre par till gården

Det är cirka en kilometer att gå innan man kommer fram till skärgårdshemmanet

Inte många passerar anslagstavlan som är uppställd vid den lilla vägen utom fåren - och så vi förstås idag

Skärgårdshemmanet där Eva och Fredrik bor

I ladan plockar MM upp synten och andra damer fikabröd och goda sockerkakor, som Eva bakat. Termosar med kaffe och nybryggt te ställs fram – något man inte är bortskämd med i kyrkkaffesammanhang. Man får vara tacksam om det finns tepåsar att tillgå…

Synten och jag på sin plats i ladan

Än har gudstjänsten inte börjat

Psalmböcker delas ut, Eva hälsar välkommen och berättar om Arkö, som från början var uppdelad på nio hemman som försörjde sig på jordbruk och fiske. Nu är det bara här som någon bor permanent. Alla övriga har övertagits av sommargäster.

Eva hälsar välkommen och Pär lyssnar

Komminister Pär Lindroth är det som håller i gudstjänsten. Vi får lyssna till evangeliet som handlar om att förvalta de gåvor som vi fått och detta utvecklas suveränt av Pär i sin predikan.

Av dem som har fått många och rika gåvor, fordras det mycket, får vi höra. Man måste förvalta sitt pund väl och inte ligga på latsidan. Jag, som fått gåvan att bli musikalisk och fått chansen att lära mig spela orgel och piano känner mig lite skyldig eftersom jag inte övar så mycket som jag borde. Bot och bättring behövs…

När stolarna tog slut gick det bra att slå sig ner på berget

Sommarpsalmer förstås och O store Gud som avslutning. Passar bra i det vackra vädret. Efter gudstjänstens slut förser sig alla från det uppdukade kaffebordet inne i ladan.

Kakorna går åt som smör i solsken...

Tiden går fort när man har trevligt, och snart är det dags för uppbrott. Eva kör vår synt med tillbehör och alla psalmböcker och några äldre damer, som har svårt att gå ner till bryggan och den väntande båten. Utan en sådan här traktorbil kan man inte klara sig härute.

Eva kör själv ner prylar och damer till bryggan när vi ska hem

Inga-Stina och hennes man Hans, gammal präst, vill gärna ha ett kort från gudstjänsten

När vi stiger iland faller de första regndropparna. Vi har haft tur som har haft solsken under hela förmiddagen.