Nyckel heter ju clavis på latin. Och klaverna som finns i notsystemet är nycklar som låser upp dessa. D.v.s. som anger hur tonhöjden på de fem notlinjerna ska tolkas. De placeras i början av notlinjerna eller, om man måste byta klav, där det behövs i notsystemet.
Bilderna går att klicka större.
Den här diskantklaven eller G-klaven, som den också kallas fick jag i present av min musikklass-fyra vid vårterminens slut 1977. Så den är lika gammal som Mirren. Det är ett kärt minne och den får ligga i sin låda vid flygeln eftersom jag inte vill hänga upp den på väggen där den egentligen hör hemma. Det är lätt att den ramlar ner och går sönder om man skulle gå för nära. Reijmyre Glasbruk är det som har tillverkat den.
Cirkelns början i mitten ska passas in på den andra linjen nerifrån i diskanten där tonen blir ettstrukna g. Det är därför den kallas just G-klav. En annan vanlig klav är basklaven eller F-klaven där klaven visar var tonen lilla f ska ligga i basen. Notbeteckningen blir alltså olika i diskant och bas. Sen finns det två andra klaver som används i orkestersammanhang men som jag gudskelov slipper använda när jag spelar piano. Det räcker med de här två. Bra information om de olika klaverna finns att läsa här.
Man får se upp när man spelar ett stycke eftersom kompositören ibland byter klav mitt i notsystemet som här nedan. Det händer ofta hos Haydn och Mozart t.ex. Det är en rent praktisk anordning - det skulle bli alldeles för många streck på noterna om man inte gjorde det.
Exemplet är från en Menuett av Joseph Haydn.
