1367 Julottor i Rönö och Östra Ny kyrkor.

Sedan jag började som kyrkomusiker i Mogata och Skällviks församlingar 1988 har jag bara missat att spela på en enda julotta. Jag kommer inte ihåg vilket år det var, men jag minns i alla fall att jag var med på julnattsmässan i Mälarhöjdens kyrka en gång. Det innebär att jag spelat på julottor under 27 år. Även sedan jag gick i pension 2001 har jag vikarierat i olika kyrkor på juldagsmorgonen.

Rönö lilla vackra kyrka där de gamla medeltida träfigurerna finns på plats på altartavlan igen. Kent tog alla bilderna i inlägget och spelade även in videoklippet. (Bilderna går att klicka större.)

Idag har jag spelat på två julottor -  en i Rönö kyrka och en i Östra Ny kyrka. Det innebär en restid på en timme i vardera riktning eftersom kyrkorna ligger ganska många mil hemifrån. Jag vill också gärna vara på plats en halvtimme innan första julottan börjar. Därför var jag tvungen att stiga upp klockan tre då julottan i Rönö började redan klockan 5.30. Som väl är körde Kent så jag slapp köra själv i mörkret. I natt var vädret perfekt, ingen snö och ingen ishalka som det varit en del år. Inte heller mötte vi några djur.

Jag vid orgeln i Östra Ny kyrka.

Marschaller lyser upp mörkret när vi kommer fram till kyrkan i god tid. Jag tror att vi bara mötte en enda bil på hela vägen. Förr i världen var kyrkan fullsatt när klockorna började ringa men i år kunde vi bara räkna ett tjugotal personer i bänkarna. Det är mer populärt att gå till midnattsmässan, som många kyrkor, har övergått att ha i stället för till julottan.

Kyrkvärden  läser en av texterna i Östra Ny kyrka.

Tjänstgörande präst är sedan flera år tillbaka min vän prästen Tore, som jag brukar jobba ihop med under sommarens friluftsgudstjänster. Även övrig personal, som kyrkvärdar och vaktmästare känner jag ganska väl vid det här laget. Det är alltid trevligt att komma tillbaka även om man är ganska trött när man väl kommer hem igen. Och härligt att ännu en gång få sjunga Var hälsad sköna morgonstund. Kanske är det sista gången jag spelar på en julotta, vem vet?

Min vän prästen Tore läser juldagens evangelium i Östra Ny kyrka.

Kent filmade när jag spelade Koppången som postludium på julottan i Östra Ny kyrka. De första sju sekunderna är lite suddiga eftersom jag började innan kameran hann fokusera ordentligt.

Julotta i Sankt Johannes kyrka i Norrköping

Julottan avlöpte perfekt – inget snöoväder och MM och jag var på plats i Sankt Johannes kyrka tre kvart före utsatt tid klockan 7 på morgonen. Som vanligt på julottan fanns det endast levande ljus, som både värmde och lyste upp kyrkan.

Officianten för julottan, min goda vän Kirsten som jag samarbetat med tidigare i Ringarum, skulle både hålla i gudstjänsten och sjunga solo med sin vackra röst. Det blev Marias vaggsång och Stilla Natt, som hon och jag framförde till bådas - och även andras får man hoppas - belåtenhet.

Orgelspelet gick också bra med några smärre incidenter, som dock inte påverkade själva orgelspelet. När jag spelade en av psalmerna fick jag registerknappen i handen – jag drog väl till för hårt. Det var registerknappen till mixturen – d.v.s. den stämma som är en kombination av nästan alla stämmor och som är allra starkast – och det var av vital betydelse att den skulle sättas tillbaka på plats. Jag skulle ju inte spela alla psalmer med full styrka…

MM var där och räddade situationen och lyckades trycka tillbaka registratorknappen på sin plats. Däremot såg han inte när en uppklistrad Maria Wiegenlied på kartong föll ner från orgelpallen och la sig snällt tillrätta på pedalerna medan jag spelade Det är en ros utsprungen. Jag lyckades trots detta trampa rätt medan jag kickade noterna fram och tillbaka med fötterna medan jag spelade. MM filmade det hela och såg tydligen inte vilket besvär jag hade. Man kan klicka fram videon till andra versen, för där började problemen.

Här spelar jag en av de vackraste psalmer jag vet, nämligen psalm nummer 122 – Dagen är kommen. En av de många härliga engelska psalmerna som införlivats med 1986 år svenska psalmbok. Här sitter mixturknappen som jag drar ut till tredje versen igen på sin plats till väsnter i bilden.

Fredagstema Show and Tell - Gud såå pinsamt

Taina är det som svarar för april månads sista fredagstema. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

När mina föräldrar var nyinflyttade till Söderköping blev de inbjudna till en kvällsträff som kyrkan anordnade, med kaffe och sångunderhållning. Denna serverades av en dam i mogen ålder i form av musikaliska romanser. Min pappa, som var mycket musikalisk var även mycket kritisk när det gällde all slags musikutövning. Sällan var han nöjd med vad jag presterade i pianoväg utan hade alltid någonting att anmärka på.

När damen hade slutat sjunga, vände han sig då till mannen tvärs över bordet och frågade: ”Vem är den damen som sjunger så falskt?” Varpå mannen svarade: ”Min fru”… Min pappa berättade att det nog var det mest pinsamma ögonblick han hade upplevt dittills.

Den här dockan av Catherine Dawson - operadiva - hittade jag på nätet

En annan berättelse har jag från min mamma. En julotta hade hon, pappa och min moster just satt sig till ro i kyrkbänken när orgeln klämde i med Var hälsad sköna morgonstund. På bänken bakom satt min originelle gamle gymnasielärare i kristendomskunskap, som både mamma och pappa kände.

Han sjöng med full hals, men dock inte den text, som stod i psalmboken utan ”Jag är så rysligt, rysligt trött, jag är så rysligt, rysligt trött”. Min mamma och moster fick ett hysteriskt skrattanfall, som inte gick över under hela julottan. Hon mindes det som extremt pinsamt…

Rönö kyrka där jag spelade på midnattsmässan

När man spelar orgel med pedal händer det någon gång att man vill spela en melodistämma i pedalen. Då kan man koppla ihop pedalen med manualerna och få fram ett trumpetliknande ljud om man så vill. På en begravning skulle jag spela Air av Bach som avslutning. Det är ett stycke som jag alltid är orolig för eftersom det är extra svår pedalgång.

Jag bad en stilla bön och satte igång. Ve och fasa, pedalen hördes som en fanfar genom stycket, där melodin helt kom bort. Det tog några sekunder innan jag begrep vad som var felet. Den som hade spelat före mig, hade glömt att nollställa pedalverket och jag hade inte kollat att pedalen var kopplad till manualen.

Det lät hemskt innan jag lyckades få bort kopplingen och återgå till normalläge. Många år efteråt var det pinsamt att möta de anhöriga som jag var bekant med och länge, länge dröjde det innan jag vågade spela Air igen…

Jag vid orgeln i Rönö kyrka

Men det mest pinsamma jag varit med om var nog den gången jag klev in i en femmas klassrum för att hämta några elever till specialundervisningen. Undervisande lärare kom nämligen högröd i ansiktet emot mig och pekade på mina byxor. Jag vände mig om och såg att en lång bit toapapper hade fastnat och dinglade där till alla elevernas förtjusning. Det var som väl var färglöst, men dock…

Sedan jag läst fler blogginlägg inser jag till min tröst att jag inte är ensam om denna fadäs...

Fredagstema - Show and Tell - Julafton och juldagen 2009

Julaftonen börjar för MM och mig med den traditionella julbönen i Ringarums kyrka – Den levande julkrubban. Det svarta fåret och en shetlandsponny är med i år också. Min vän kyrkoherde Peter är berättare, allt under det att julevangeliet illustreras med herdar, änglar och de tre konungarna - de vise männen - som kommer och går. (Klicka gärna på bilderna.)

Herdar, ängel och Josef och det svarta fåret

Maria och Josef med det tre månader gamla Jesusbarnet är redan på plats när kyrkklockorna ringer samman till julbön. Maria i blå mantel och Josef med herdestaven i ett fast grepp. Över stallet lyser stjärnan, som leder till Betlehem.

Kyrkoherde Peter berättar om den heliga natten

Jag har bra utsikt från läktaren – min uppgift denna förmiddag är bara att ackompanjera några välkända julpsalmer på den fina Ringarumsorgeln – Stilla Natt, Nu tändas tusen juleljus, O du saliga, o du heliga…och När Juldagsmorgon glimmar. Det är en oerhört skön känsla att spela när kyrkan är full av folk som alla sjunger med av hjärtans lust!

Innan vi avslutar med "God Jul önskar vi er alla" får vi motta välsignelsen av Peter

Hem till Mogata igen där vi äter lunch i all enkelhet i vår ensamhet och vilar en stund inför den kommande nattens och morgonens strapatser. Vid tiotiden på kvällen ger vi oss iväg till Rönö kyrka, som ligger några kilometer från Slätbaken på Vikbolandssidan. Vädret är bra och vägen framkomlig även om den är glashal.

Rönö lilla fina kyrka i julnatten

Här ser man julkrubban och den mycket gamla vackra altartavlan i Rönö kyrka

Innan julnattsmässan har börjat

Kyrkan är varm och lyses upp av massor av levande ljus. En hel del folk har hittat hit i den sena timmen, och mässan firas till tonerna av samma julpsalmer som tidigare, med undantag av När Juldagsmorgon glimmar… Som postludium spelar jag In Dulce Jubilo av Bach (?) Orgeln är gammal och sliten, med bara en manual och kopplad pedal, som man mest får spela musik för piano på. Men den har en mycket vacker ton…

Efter midnattsmässan i Rönö hem igen till Mogata för att sova två timmar. Jag känner mig ganska pigg när jag vaknar kvart över fyra trots att jag inte somnat förrän klockan två.

Klockan sex är vi återigen på plats i Ringarums kyrka, där man ska fira julotta. Min VIS-kör är redan där och även tre skönsjungande herrar från den gamla kyrkokören. VIS-kören sjunger tre julsånger själva och herrarna sjunger verserna till Adams Julsång som är postludium. Alla damerna hjälper till att sjunga när vi kommer till Folk, fall nu neder…

Ingrid vid orgeln i Rönö kyrka

Efter julottan är vi bjudna till goda vännerna Janne och Gudrun på snabbfika. De två har varit stöttepelare i min gamla kyrkokör i Mogata – Janne är kyrkvärd i Ringarum och båda sjunger numera i Ringarums kyrkokör, som dock varit vilande under hösten.

Efter fikat direkt till Östra Ny lilla vackra kyrka på Vikbolandet, där det ska firas juldagsgudstjänst klockan elva. Det snöar kraftigt och MM har stor möda med att hålla kvar bilen på den oplogade, slingrande lilla vägen dit. Mycket få personer har tyvärr vågat sig ut i det svåra väglaget.

Kyrkvaktmästaren tänder alla ljusen i Östra Ny kyrka på juldagen

Men som väl är, har jag Hans, en jätteduktig, ung trumpetare till min hjälp i psalmerna så jag, prästen och MM slipper sjunga Var hälsad sköna morgonstund alldeles själva. Som postludium spelar Hans och jag Gläns över sjö och strand.


Hemvägen blir något mindre äventyrlig för oss eftersom vi tar vägen över Stegeborg och färjan över Slätbaken. Där har en traktor redan varit ute och plogar och röjt undan den värsta snön. Men vi är rätt glada när vi äntligen är hemma välbehållna…

Sista fredagstemat för december månad svarar Nilla för - Tankebubblor.blogg.se/ för. (Av någon anledning går det inte att länka just nu för mig.) Övriga fredagsbloggare hittar ni i hennes blogg.

Sparkling är värdinna för fredagsteman i januari : Miss-sparkling.blogspot.com/