1367 Julottor i Rönö och Östra Ny kyrkor.

Sedan jag började som kyrkomusiker i Mogata och Skällviks församlingar 1988 har jag bara missat att spela på en enda julotta. Jag kommer inte ihåg vilket år det var, men jag minns i alla fall att jag var med på julnattsmässan i Mälarhöjdens kyrka en gång. Det innebär att jag spelat på julottor under 27 år. Även sedan jag gick i pension 2001 har jag vikarierat i olika kyrkor på juldagsmorgonen.

Rönö lilla vackra kyrka där de gamla medeltida träfigurerna finns på plats på altartavlan igen. Kent tog alla bilderna i inlägget och spelade även in videoklippet. (Bilderna går att klicka större.)

Idag har jag spelat på två julottor -  en i Rönö kyrka och en i Östra Ny kyrka. Det innebär en restid på en timme i vardera riktning eftersom kyrkorna ligger ganska många mil hemifrån. Jag vill också gärna vara på plats en halvtimme innan första julottan börjar. Därför var jag tvungen att stiga upp klockan tre då julottan i Rönö började redan klockan 5.30. Som väl är körde Kent så jag slapp köra själv i mörkret. I natt var vädret perfekt, ingen snö och ingen ishalka som det varit en del år. Inte heller mötte vi några djur.

Jag vid orgeln i Östra Ny kyrka.

Marschaller lyser upp mörkret när vi kommer fram till kyrkan i god tid. Jag tror att vi bara mötte en enda bil på hela vägen. Förr i världen var kyrkan fullsatt när klockorna började ringa men i år kunde vi bara räkna ett tjugotal personer i bänkarna. Det är mer populärt att gå till midnattsmässan, som många kyrkor, har övergått att ha i stället för till julottan.

Kyrkvärden  läser en av texterna i Östra Ny kyrka.

Tjänstgörande präst är sedan flera år tillbaka min vän prästen Tore, som jag brukar jobba ihop med under sommarens friluftsgudstjänster. Även övrig personal, som kyrkvärdar och vaktmästare känner jag ganska väl vid det här laget. Det är alltid trevligt att komma tillbaka även om man är ganska trött när man väl kommer hem igen. Och härligt att ännu en gång få sjunga Var hälsad sköna morgonstund. Kanske är det sista gången jag spelar på en julotta, vem vet?

Min vän prästen Tore läser juldagens evangelium i Östra Ny kyrka.

Kent filmade när jag spelade Koppången som postludium på julottan i Östra Ny kyrka. De första sju sekunderna är lite suddiga eftersom jag började innan kameran hann fokusera ordentligt.

Fredagstema Show and Tell - Gud såå pinsamt

Taina är det som svarar för april månads sista fredagstema. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

När mina föräldrar var nyinflyttade till Söderköping blev de inbjudna till en kvällsträff som kyrkan anordnade, med kaffe och sångunderhållning. Denna serverades av en dam i mogen ålder i form av musikaliska romanser. Min pappa, som var mycket musikalisk var även mycket kritisk när det gällde all slags musikutövning. Sällan var han nöjd med vad jag presterade i pianoväg utan hade alltid någonting att anmärka på.

När damen hade slutat sjunga, vände han sig då till mannen tvärs över bordet och frågade: ”Vem är den damen som sjunger så falskt?” Varpå mannen svarade: ”Min fru”… Min pappa berättade att det nog var det mest pinsamma ögonblick han hade upplevt dittills.

Den här dockan av Catherine Dawson - operadiva - hittade jag på nätet

En annan berättelse har jag från min mamma. En julotta hade hon, pappa och min moster just satt sig till ro i kyrkbänken när orgeln klämde i med Var hälsad sköna morgonstund. På bänken bakom satt min originelle gamle gymnasielärare i kristendomskunskap, som både mamma och pappa kände.

Han sjöng med full hals, men dock inte den text, som stod i psalmboken utan ”Jag är så rysligt, rysligt trött, jag är så rysligt, rysligt trött”. Min mamma och moster fick ett hysteriskt skrattanfall, som inte gick över under hela julottan. Hon mindes det som extremt pinsamt…

Rönö kyrka där jag spelade på midnattsmässan

När man spelar orgel med pedal händer det någon gång att man vill spela en melodistämma i pedalen. Då kan man koppla ihop pedalen med manualerna och få fram ett trumpetliknande ljud om man så vill. På en begravning skulle jag spela Air av Bach som avslutning. Det är ett stycke som jag alltid är orolig för eftersom det är extra svår pedalgång.

Jag bad en stilla bön och satte igång. Ve och fasa, pedalen hördes som en fanfar genom stycket, där melodin helt kom bort. Det tog några sekunder innan jag begrep vad som var felet. Den som hade spelat före mig, hade glömt att nollställa pedalverket och jag hade inte kollat att pedalen var kopplad till manualen.

Det lät hemskt innan jag lyckades få bort kopplingen och återgå till normalläge. Många år efteråt var det pinsamt att möta de anhöriga som jag var bekant med och länge, länge dröjde det innan jag vågade spela Air igen…

Jag vid orgeln i Rönö kyrka

Men det mest pinsamma jag varit med om var nog den gången jag klev in i en femmas klassrum för att hämta några elever till specialundervisningen. Undervisande lärare kom nämligen högröd i ansiktet emot mig och pekade på mina byxor. Jag vände mig om och såg att en lång bit toapapper hade fastnat och dinglade där till alla elevernas förtjusning. Det var som väl var färglöst, men dock…

Sedan jag läst fler blogginlägg inser jag till min tröst att jag inte är ensam om denna fadäs...