Visar inlägg med etikett Liljevalchs konsthall. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Liljevalchs konsthall. Visa alla inlägg

onsdag 29 januari 2020

1727 Besök på Liljevalchs vårsalong 2020

En utställning som jag alltid tycker är lika spännande är vårsalongen på Liljevalchs konsthall. Så på fredagsförmiddagen tog jag tvåans buss tvärsöver gatan och åkte ända till Kungsträdgården. Korsade gatan där och tog spårvagnen till Liljevalchs.

Jag upphör aldrig att förvåna mig över hur lätt det är att ta sig fram kollektivt överallt i Stockholm. Med tanke på att det går tre bussar fram och tillbaka till Söderköping från Mogata och att den sista bussen går vid sextiden på kvällen.


Kö till entrén långt ute på gatan. Men det gick ganska fort att komma in eftersom alla betalar med kort nu för tiden. (Bilderna går att klicka större.)

Vårsalongen har funnits sedan 1921 läser jag. Hundraårsjubileum nästa år alltså. Till vårsalongen 2020 kom det in nära 3000 ansökningar och av dem valde juryn ut 170 konstnärer med 330 verk. Som vanligt av olika karaktär även om måleriet dominerar. Både textilkonst och skulptur och även ett och annat foto finns med. Här kommer några bilder på konstverk som jag fastnade för när jag gick runt och tittade.


Det här är en stickad skulptur av Emma Hallselblad kallad Body on body. Jag är mest förvånad över att någon kan komma på att göra något sådant.

Den äldsta konstnären är 84 år och de yngsta två kvinnor som är 19 år. I år ingick även Lars Lerin i juryn förutom Mårten Castenfors, chef för Liljevalchs och designern Bea Szenfeld. Alla verken är till salu och konstnärerna själv sätter priserna. En miljon för den dyraste - konstnären har tydligen bakat in en trisslott i målningen - och 900 för det billigaste. Jag tror inte jag fick med något av dessa verk tyvärr - jag läste inte om detta förrän jag kom hem.


Susanne Lindberg - Slukhål eller det blå molnet. (En kropp utan huvud och ben men med armar som slutar i ett par vantförsedda händer ligger på gräset.) Olja på duk. 


Underbara tovade småfåglar av Chanag Im Ohlsson. Torrtovning med ull på skumgummii. 


Visst är den magnifik - rödhaken?


Bia Ullenius Hellström. Högre. Akryl på duk. Enastående skickligt målat tycker jag som har svårt både för perspektiv och skuggor.


Undrar om inte Clara Lindegrens katt Sigge tar priset om jag skulle välja någon favoritmålning. Akrylmålning.



Simon Dahlgren Strååt - olja på linne. Bevarandet av en lek - Preservation of a game.

Målningen ovan borde man kunde räkna som surrealistisk, tycker jag. Jag har inte lyckats klura ut varför karln sitter på sjöbotten eller varför han har kläder på ett dukat bord framför sig. Såg inte heller förrän efteråt att konstnärerna hade förklarat sina verk någonstans. Det hade hjälpt.


Ännu en spännande textil skulptur. Konstnären är Linnea Norén - Nära. Såld som synes. 

Det är inte mycket av måleriet som är helt abstrakt upptäcker jag. Tavlan nedan tycker jag mycket om och hade gärna velat veta hur konstnären tänkt. Jag tycker den är underbar. Speciellt hårfärgen på pojken. För det är väl en pojke?


Nelly Sundin - En resa till Schweiz. Olja på duk.


Theodor Nilsson - Stadsråttan. Olja på duk. Den är också såld. Väldigt originellt motiv som jag nog inte skulle vilja ha på väggen hemma.

Såg ett program nyligen på TV om den amerikanske målaren Edward Hopper och kan inte hjälpa att jag tycker att målningen nedan påminner mycket om honom. Man får åtminstone samma känsla av tomhet och isolering när man ser på den. Jag tycker mycket om den.


Lars Östling - Möte. Olja på duk. 

Utställningen pågår till den 22 mars. På måndagarna är det fri entré så då kan man ju passa på. Annars kostar det 80 kronor vilket är billigt i de här sammanhangen. Ska försöka komma dit en gång till innan den slutar. Jag är så nyfiken på den där miljontavlan.

onsdag 22 augusti 2018

1591 - Liljevalchs och Confidencen

Förutom att titta på orglar hade jag sedan länge tänkt att besöka utställningen med Lars Lerin på Liljevalchs konsthall. Så Mirren och jag fick tillfälle att åka dit på onsdagen. För fyra år sedan var jag på Sandgrund, där Lars Lerin har sin permanenta utställning och blev otroligt imponerad av hans  konst.


I entrén till Liljevalchs. (Bilderna går att klicka större.)

Sedan dess har jag sett de flesta programmen på TV med Lars Lerin och förvånas över att denna berömda konstnär verkar vara så lite påverkad sin berömmelse. Hans vänliga och stillsamma framtoning gör att man nästan har svårt att tro att han har producerat så oerhört mycket till mycket höga priser. Han är dessutom författare. Han har t.ex. skrivit omkring 50 böcker som han också har illustrerat. Här kan man läsa mer om honom.

Några av hans jättelika akvarellmålningar har jag sett på Sandgrund i Karlstad, som t.ex. björkskogen och bokhyllorna. Men det mesta var nytt för mig. På Liljevalchs fanns ett helt rum med målningar från krigets Syrien som man inte kunde undgå att beröras av. Så här står det på ett anslag på väggen bredvid: "Det går inte en dag utan att vi ser overkliga bilder som hastigt flimrar förbi i tv-rutan. Vi noterar förödelsen i Syrien, men den är alltför stor så vi stänger av och går vidare. Lars Lerin får oss att åter se."



Mirren, som inte sett utställningen i Karlstad var glad över att jag tog med henne till Liljevalchs. Det är skillnad att se målningarna i verkligheten och inte bara som illustrationer i böcker. Jag kommer ihåg hur överraskad jag blev över den gigantiska målningen av bokhyllorna som jag bara sett på liten bild i en bok tidigare.


Mirren begrundar en av bokhyllemålningarna som täcker en hel vägg.

Det är sällan man ser några människor på Lerins akvareller, men här hade han med några stycken porträtt av unga, vackra män som man kan se till vänster i bilden.



Han är ofattbart skicklig, Lars Lerin, också när han målar båtar och fåglar.


Målningen nedan av ett hyreshus och dess invånare hör till hans mest berömda. Den får avsluta denna lilla exposé. Utställningen pågår till den 9 september så det finns fortfarande tid att se den. Mer om den kan man läsa här.


På kvällen hade Mirren biljetter till Glucks opera Orfeus och Eurydike på Confidencen vid Ulriksdals slott. Det blev en fin avslutning på dagen.


Confidencen vid Ulriksdals slott.


Väggmålning i ett av rummen. Kjerstin Dellert, som varit eldsjälen i återuppbyggandet av teatern, i mitten. 


Det ständigt dukade bordet övervakas av en betjänt.


Fullsatt i salongen som synes. När operan var slut gick det bra att fotografera.