Idag var det extra skönt att komma in i Mogata kyrka där det var varmt och skönt till skillnad mot de iskalla vindar som blåste utanför. Sankt Anna vokalensemble skulle sjunga under gudstjänsten och det är alltid lika roligt att höra den lilla, men mycket välsjungande kören.
Idag saknade jag min bror och svägerska som brukar vara med. Körsångarna från vänster. Bernt, Yrsa, Leif, Brita, Mari, Ida och Marianne. Hon är också min bloggvän. (Bilderna går att klicka större.)
Kent var kyrkvärd och läste Allt har sin tid från Predikarens tredje kapitel, verserna 1-8. Texten är högaktuell trots att det var många tusen år sen den skrevs.
Kent läser Allt har sin tid från ambon.
Kören sjöng bland annat Ave Verum Corpus (som man kan lyssna till nedan), Led mig Gud och Herre jag ropar. Mirjam, vår präst, talade fint om Gud som alltid finns med oss trots att vi känner oss ensamma många gånger. Att sorgen går över med tiden när vi mist någon som stått oss nära, men att saknaden alltid finns kvar. Så blev det parentation med ljuständning, vi sjöng några psalmer och kören avslutade med en sång à capella. En fin avslutning på Allhelgonahelgen.
Kent och Inger har tänt ljusen. Mirjam uppmanar oss att gå ner till ljuständaren nära ingången i kyrkan och tända ljus för våra nära och kära.
Sankt Anna vokalensemble sjunger Mozarts Ave Verum Corpus i Mogata kyrka söndagen den 6 november 2016.
