2044 En underbar födelsedagsfest

För precis 14 dagar sedan - på midsommarafton -  fyllde jag äntligen 90 år, en aktningsvärd ålder i mitt eget och andras tycke. Födelsedagen som jag oroat mig för i många månader. Först och främst är ju midsommaraftonen en väldigt dålig dag att fylla år på eftersom de flesta vill fira på sitt eget sätt med sina vänner och sin släkt, äta gott och kanske dansa kring midsommarstången. 

Dessutom ville jag absolut inte fira födelsedagen hemma med tanke på all städning, fönstertvätt och matlagning som krävs. Mirren, som förstod hur orolig och ledsen jag var erbjöd sig att ge mig en fest i födelsedagspresent Stockholm i stället, fast på söndagen efter. En tung sten föll föll därmed från mitt hjärta.   

Min älskade yngsta dotter Mirren som anordnade en fantastisk födelsedagsfest för mig på min 90-årsdag. (Kent tog alla bilderna som går att klicka större. Så han finns tyvärr inte med på en enda.)

När vi kom upp till Stockholm hade Mirren redan dukat ett bord i vardagsrummet där alla kunde få plats. Hon hade också pyntat med massor av ballonger. Caspar och Clarissa föredrog dock att sitta i köket. Mirren hade sparat några ballonger och flaggor från Casimirs studentexamen några veckor tidigare så det såg väldigt festligt ut. Här har jag skrivit om stundentfesten. 

Vid varje assiett fanns det en liten fågel som höll i den. Även i blomrankan på bordet fanns det små fåglar och fjärilar. 

Som vanligt hade Mirren trollat fram många smårätter att hämta från buffén i köket. Hon är fantastisk på att laga god mat. Det mesta är vegetariskt eftersom både hon och pappa Kent är vegetarianer. Men barnbarnen är inte vegetearianer och jag hade önskat mig samma kötträtter som Caspar grillat på studentexamen. Kycklingspett och fläskfilé - helt underbart gott. 

Caspar är mycket intresserad av matlagning och hade marinerat köttet sedan tidigt på morgonen. 

Klockan ett började gästerna komma. Först min äldsta dotter Anna och hennes man Jörgen, som är hemma från Frankrike över sommaren. Med sig hade Anna ett par underlagskrämer som jag beställt av henne och som hon lyckades få få tag på i den exakta färgen som jag önskade! Nu har jag kräm så länge jag lever - tack så mycket! 

Jörgen, barnens pappa Christian, jag, Anna, Caspar och Mirren med lite snacks och bubbel på uteplatsen innan vi tar oss an buffén inne i huset. 

Yngsta barnbarnet Clarissa blir 15 år om några dagar och har vuxit upp till en vacker ung kvinna. 

Caspars perfekta grillmat nederst i bilden och sedan bland annat potatisgratäng, ostpaj, lax och potatissallad. Ingen gör så god potatisgratäng som Mirren, men så snålar hon inte på grädden heller. 

Mirrens berömda budapesttårtor som dessert.

 Jörgen i förgrunden, Kerstin, Maï och jag. Här kan man se hur fint pyntat det är. 

Anna och jag med var sitt glas rosé. 

Kärt återseende efter nästan ett halvår.

Christian och Mirren. 

Mirren hade skrivit ett underbart tal till mig som jag ska spara och ta fram när jag känner mig deppig. Här har hon just avslutat ett samtal till Casimir som tyvärr inte kunde vara med på festen. Han har nämligen ett vikariat som kantor i Delsbo över hela sommaren. Med honom är förstås hans flickvän Melody. Men jag fick ett underbart litet födelsedagsbrev från honom som gjorde mig väldigt rörd.

Jag hade också bjudit in Kerstin och Maï som är Mirrens bästa vänner och som jag har känt i väldigt många år. Jag hade önskar mig en enkel grön krukväxt men här kom de med hela sex krukväxter, både blommande och gröna. Så nu är det fullt både i köksfönstret hemma och i mitt rum.

Tack igen Mirren för det bästa födelsedagskalas jag någonsin haft. Att kunna luta sig tillbaka och inte göra någonting själv alls utom att äta god mat och umgås med nära och kära var en underbar upplevelse. 

Klädd i min Desigualblus dagen till ära. 

2018 Körkortsveckor

Det är inte precis som om det ekar i vårt stora hus men visst känns det tomt sedan Mirren, Casimir och Melody åkt hem efter två veckor hos oss här i Mogata bara med avbrott för en helg 

Ungdomarna har deltagit i en tvåveckors intensivkurs för att ta körkort i Norrköping. Mirren har skjutsat in dem dit och för det mesta jobbat med sitt på biblioteket och sen skjutsat hem dem. Vi har mest setts till frukost och på kvällarna. 

Melody, Casimirs flickvän, Mirren och Casimir vid frukostbordet. Kent tog bilderna som går att klicka större.

Casimir passade på att fylla 18 år när han var här, så han är numera en ung man. Mirren med sitt älskade te som vanligt. 

Casimir är inte bara en skicklig organist utan även fena på piano. Han brukar öva några timmar efter kursen varje dag och jag saknar hans fantastiska pianospel så mycket. Just nu håller han bl.a. på med Revolutionsetyden av Chopin. som han har lovat att jag ska få spela in när han är klar med den. Ett stycke så svårt att jag aldrig någonsin har vågat mig på det. 

Casimir vid flygeln.

Anledningen till att det blev så angeläget med körkortet är att Casimir fått ett treveckorsvikariat som kantor i Delsbo med början i slutet av juli. För att kunna jobba måste man ha körkort. Om han inte hinner få det måste Mirren också följa med dit och bo där och skjutsa honom till diverse förrättningar i trakten. I vilket fall åker hon med dit upp och är där de första dagarna.

Kent och jag håller tummarna för att Casimir klarar uppkörningen i morgon. Teoriprovet klarade han med glans - 63 rätt av 65 frågor. Godkänt var - om jag inte minns fel - 52 rätt. Melody gör sitt teoriprov i morgon också. Tyvärr fanns det bara plats för att genomföra proven i Örebro, så de får åka dit alla tre idag. Jobbigt naturligtvis att köra upp i stad där man aldrig kört förr. 

Då var det dags att ta farväl av ungdomarna och Mirren. Underbart att ha haft dem här. 

Casimir övningskörde hela vägen till Stockholm - lugnt och mjukt enligt Mirren.

Uppdatering:

Melody klarade teoriprovet och Casimir fick sitt körkort. Grattis till båda! 

1919 - Allhelgonabesök

Ännu ett mycket efterlängtat besök fick vi igår. Det var Mirren, Casimir och Clarissa som kom ner och hälsade på. Jag har inte träffat dem sedan i somras eftersom de har haft så mycket att stå i. Men Mirren och jag talas vid i telefon flera gånger i veckan så jag vet ändå vad som händer däruppe i Stockholm. 

Bilderna går att klicka större.

Samling vid matbordet medan vi väntar på att lasagnen i ugnen ska bli varm. Det är en rätt jag brukar laga när vi får gäster eftersom alla - både vegetarianer och andra - kan äta den. Sen kan jag ju göra den färdig i förväg också. Vegofärs förstås. (Clarissa är hyperkänslig för ljud om någon undrar varför hon ofta har lurar på sig.)

Efter att vi ätit var det dags för Mirren och Casimir att ta sig an sitt orgelpass. I vanliga fall brukar de öva 3-4 timmar om dagen varje helg men igår blev det inte särskilt långt. Jag är otroligt imponerad av att ett stycke (som jag övat på i åratal utan att riktigt få till det) spelar Casimir à Vista. Air av Bach har oktavhopp i pedalerna som ställer till det för mig. Inga problem för Casimir. 

Casimir vid orgeln i det kombinerade gästrummet och ateljén. 

Idag har det regnat hela dagen så vi vuxna har tillbringat förmiddagen i köket. Barnen har haft full sysselsättning med sina paddor. De var tvungna att åka hem efter lunch eftersom Caspar, som varit på läger hela veckan, kom hem sent igår och var ensam hemma i huset idag. 

Caspar, Clarissa och jag är de enda som äter kött i familjen och jag hade lagat köttbullar enkom för att jag vet att Caspar älskar sådana. Men det blev många över som Mirren kunde ta med sig hem till honom. Vi försöker ju spara på el och har dragit ner värmen i köket till 20 grader. Jag har vant mig men Mirren tyckte det var kallt som synes.

Casimir fryser aldrig däremot.

Mirren och Kent lagade mat idag. Clarissa och jag åt köttbullar med potatismos. De övriga åt smörfräst vitkål med kikärtor och potatis. Till det lagade Mirren sin berömda gräddsås som alla fick smaka av. 

Clarissa tycker också att det är aningen kallt. Hälften av dagens lunch står på bordet. Men Mirren är van, hon brukar laga tre olika rätter varje dag eftersom barnen har väldigt speciell smak. Idag är det bara två olika rätter.

Vår fina prinsessa iklädd morfar Kents fleeceponcho.

1807 Gems Weekly Photo Challenge vecka 2 2021 - SOVA

 Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 2 2021 är ordet SOVA. Det här året är det verb i grundform som är i fokus. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Det här är Mirren - yngsta dottern - med mellansonen Caspar i sjalen. Han är numera en ung man på elva år. 

Jag som nybliven gammelfarmor med barnbarnsbarnet Leon i famnen. Han har också vuxit och är idag ett och ett halvt år gammal. 

Tiden flyger iväg...

1696 Gems Weekly Photo Challenge vecka 39 - BÄR

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 39 2019 är ordet BÄR. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Den här gången har jag valt att tolka ordet i en annan betydelse än vad Sanna har tänkt sig. Nämligen bär som i bära. På det viset fick jag några timmars härlig nostalgikänning genom att jag letade efter ett speciell foto. Jag blev glad när jag äntligen hittade det.

Kul med bloggen är ju att inläggen ligger kvar så att man kan läsa vad som hände -i det här fallet - för tio år sedan. Mirrfamiljen hade just köpt ett sommarställe på Öland och vi var där och hälsade på för första gången. 

Mirren - yngsta dottern - bar alla sina tre barn i sjal tills de åtminstone blev ett halvår. Här bär hon Caspar som bara är några månader. 

Caspar, den unge mannen i sjalen är numera 10 år, spelar orgel och tennis och sjunger i Stockholms Gösskörs Konsertkör. I somras var han och hans storebror Casimir på körfestival i Kina och fick bland annat vara med i kinesisk TV.

1504 Veckans rubrik RIKEDOM

Det är Anki som har hittat på Veckans rubriker i december. De står listade till höger på bloggen. Där kan man även hitta andra som skriver om RIKEDOM

Min bloggvän Karin på Åland har skrivit ett så fint inlägg om temat så jag hänvisar till henne - det finns inte mycket mer att tillägga.

Men just idag känner jag vilken fantastisk rikedom det är att ha älskade barn och barnbarn. Min yngsta dotter - Mirren i bloggsammanhang - fyller nämligen 40 år idag. Och det går naturligtvis extra många tankar till henne just nu. Familjen har i dagarna flyttat flyttat från Mälarhöjden in till stan så det blev inget födelsedagskalas för släkten i år. Men jag träffar henne och barnbarnen snart ändå.

Här är några foton från det när hon var liten. Snart 4 år.

Bilderna går att klicka större.

Känningen har gått i arv till lilla Clarissa - yngsta barnbarnet som är 6 år, men jag tror att hon redan vuxit ur den. Tiden har gått obegripligt fort sedan Mirren föddes - jag önskar att jag för min egen del kunde stoppa den.

Här är Clarissa, 6 år, när hon spelar I wish you a merry Christmas på sin oboe. Jag tycker hon är ganska lik Mirren när hon var liten. Mirren har tapetserat Clarissas rum med hennes önsketapet. Den syns i bakgrunden.



Och här är Mirren  idag med sin Christian. Jag önskar henne all lycka för framtiden.

Födelsedagsmiddag på Mathias Dahlgren Rutabaga - en vegetarisk restaurang.