Mitt liv bjuder för närvarande endast på omväxling i form av begravningar. Som jag tidigare berättat kan de vara väldigt olika varandra. Den första som jag hade igår i det lilla lustiga och vackra Nygrenska kapellet i Valdemarsvik var för mig musikaliskt jobbig.
Det lilla gravkapellet i Valdemarsvik ritat av Sigurd Lewerenz
Förutom de vanliga psalmerna och in- och utgångsmusiken skulle jag spela upp en komposition av en av de anhöriga. Det visade sig vara ett ganska komplicerat stycke med jazzharmonier och omfattande ackord, som resulterade i att jag fick öva 6-7 timmar innan det satt som det skulle. Men en utmaning – en av mina kantorskollegor hade nämligen klarat av den berättade kompositören - så då kunde jag ju inte dra mig ur av prestigeskäl...
Inte nog med det – ett barnbarn hade själv skrivit en hyllningsdikt till den avlidnes minne – och ville att jag skulle sjunga den till melodin av Frank Sinatras
”My Way”. ..
Jag är inte den som sjunger solo i första taget, men i det här fallet var det för ett behjärtansvärt ändamål, så jag sa att jag skulle försöka. Jag fick dikten och givetvis fanns det många strofer som var helt omöjliga att passa in i melodin p.g.a. för många ord och stavelser för de toner som fanns.
Efter några timmars redigering och efter poetens benägna tillstånd av ändringarna, satte jag igång med att öva in denna sång med hjälp av
Frank på Youtube.
Hur det gick? Jag klarade av kompositionen med något litet felslag och sången utan några misstag alls, så jag var ganska nöjd. Dessutom hjälpte det att det var utmärkt god akustik i det lilla kapellet. Jag fick t.o.m. beröm av min kyrkoherde, som inte är den som slösar med det i vanliga fall. I alla fall är det ingen som ännu ringt och klagat.
Jag hade ytterligare en begravning denna dag och i mellantiden mellan de båda förrättningarna (tiden för knapp för att hinna hem) hade MM och jag picknick på vårt vanliga ställe i Gryts skärgård – iklädda begravningsklädsel; slips och svart kavaj för MM och svarta långbyxor och svartgrå sidentop för mig. Förmodligen undrade de solbadande turisterna vid strandkanten vad vi var för några.
Picknick på Ekön med kaffelatte
MM vid campingbordet
Kanske man skulle försöka börja måla igen?
Gryts skärgård från sin vackraste sida
Visst är det vackert...
Nästa begravning var desto enklare rent musikaliskt. Egen vald samlingsmusik på orgel innan själva begravningsakten och
”Blott en dag…” och
”Härlig är jorden...” som inte behövde några extra timmars repetition. Eftersom den avlidne var kroat bestod in- och utgångsmusiken av kroatiska kärlekssånger.
En trevlig brevlåda vid campingplatsen
