1473 Höstnytt från Bonniers Veckotidning 1925

Omslagsbilden till Bonniers Veckotidning nr 40 3 oktober är skapad av en för mig helt okänd illustratör - Viola Wahlstedt-Borsi. Men på nätet läser jag att hon både var författare och journalist och dessutom konststuderande när hon var ung. Astrid Lindgren skrev en nekrolog om henne i DN 1972 som man kan läsa här. 

Omslagsbild till BVT nr 40 1925 av Viola Wahlstedt-Borsi. (Bilderna går att klicka större.)

Dessutom har jag svårt att tolka bilden.Vad håller kvinnan på med? Kanske någon av mina bloggläsare har en gissning?

Sten Selander, en av våra klassiska svenska författare, är en av chefredaktörerna på tidningen. Det är han med den kända dikten "Spela kula" som än i dag berör mig mycket när jag läser den. Selanders intresse för litteratur visar sig genom att tidningen innehåller många noveller av den tidens kända författare. Tyvärr är de i allmänhet så långa att det inte går att lägga in dem i bloggen.

Insidan är också i färg.  Ofta bilannonser som denna. Fortfarande inga svenska bilannonser. Det var ju inte förrän 1926 som Volvo bildades. Den svenska bilmarknaden översköljdes av amerikanska bilmärken vid den här tiden.

Här en Packard från 1925.

Jockeyklubben bildades 1890 och har som mål "att främja den ädla hästsporten och galoppsporten i Sverige. 2015 firade man 125-årsjubileum i närvaro av kungen som också höll tal. Här kan man läsa om detta jubileum. Eftersom texten under bilden är oläsbar skriver jag den här:

"På sadelplatsen kommer man in för en femma men på jockeyklubbens läktare kommer bara hästvärldens crême de la crême och dit snegla många avundsjuka ögonpar. Bland de utvalda som ila upp och ned i den förnämliga läktarens trappor äro domare i cylinder, ryttare i uniform, kunglighet och damer. Och de betitlas och kännas igen. HON har en ny hatt eller en ny dräkt. HAN en ny seger eller ett nytt nederlag som kan ge anledning till diskussion. Det är det som är så trevligt med jockeyklubbens läktare."

Underbara herrar porträtterade av Herman Adrian Lappen Edquist 1897-1954, född i Hudiksvall. Han var en svensk tecknare och redaktör. Här kan man läsa mer om honom.

BVT är nog mest tänkt som en kvinnotidning eftersom det förekommer flitigt med porträtt av kvinnor ur societeten i alla nummer. Många porträtt av brudar också. Men som i våra dagars tidningar varav en del bara ägnar sig åt kändisar och skvaller, finns det alltid med åtminstone några sidor med foton på den tidens berömda personer och kändisar.

I mitten på den här bilden ser man Astri och Evert Taube på promenad. Chefen på sockerfabriken i Landskrona, Harry Tranchell, är med på den översta bilden till höger där han lär ut fiskekonsten till sina söner. Hans fru är med och klipper får på deras lantställe längst ner till höger.

Skådespelaren Anders de Wahl roar sig med en kattunge överst till höger och doktor Carl Grimberg - han med Sveriges historia - finns med tillsammans med sin fru och deras bebis längst ner till höger.

Bilden på kvinnan i mitten är av Helena Klein, "en av läkarekongressens deltagare från Finland." Hon kämpade också för den kvinnliga rösträtten. En släkting till henne, Helle Klein, har skrivit en intressant artikel om henne här.

Det hade varit roligt att se de här kreationerna i färg, men i gengäld är de väldigt väl beskrivna i bildtexten.

Det är många annonser i tidningen - de flesta riktar sig till kvinnor.

Det här året firade varuhuset NK sitt tioårsjubileum. Jag kommer ihåg vilken upplevelse det var när jag som nioåring fick åka rulltrappa för första gången. Jag tror bara att det var NK som överhuvudtaget hade rulltrappa på 1940-talet. I alla händelser var NK det första varuhus i Sverige som installerade en sådan. Mer om Nordiska Kompaniet kan man läsa här.

Träff med Eleonora

Den här veckan hoppar jag över fredagstemat som Erica har hittat på, eftersom jag har varit borta från min dator från och med i onsdags tills idag, söndag. Visserligen åkte MM och jag hem från Stockholm igår, men lördagen tillbringade jag förutom bilresan i sängen, eftersom jag fått en släng av barnbarnens maginfluensa.

Sedan jag sovit från klockan fem på eftermiddagen till klockan sju på söndagsmorgonen, steg jag upp i morse, pigg som en mört. Tur var det eftersom jag och Mina Damer skulle underhålla på Aktiva Seniorers julfest efter lunch. Men det är inte det inlägget ska handla utan om min träff med bloggvännen Eleonora i fredags.

Eftersom jag var lite tidig på fredagsförmiddagen, kunde jag i lugn och ro titta på NK:s julskyltning, eftersom Eleonora och jag bestämt att vi skulle träffas vid gröna soffan innanför huvudingången på NK. Några fönster var praktfulla, andra lite sisådär, tyckte jag. Lite för plottrigt för min smak.

Fantasifullt fönster i NK:s julskyltning (bilderna går att klicka större)

Många barn hade vallfärdat till julskyltningen

Det blev ett kärt återseende och lite strosande runt på NK innan vi satte oss ner på ett av kaféerna där för att äta en himmelskt god räkmacka. Jag hittade en enkel, svart klänning, som jag varit på jakt efter i Norrköping utan resultat och som betingade ett överkomligt pris.

Eleonora i mitt bland alla kafégäster

Efter att vi ätit färdigt gick vi runt lite till och kikade in i alla dyra modehusshopparna och hamnade plötsligt i en liten utställning som hette Julens Kemi. Det såg inte så mycket ut som ämnet jag läste i skolan utan påminde väldigt mycket om vad man ska ha på julbordet – d.v.s. om man INTE är vegetarian. Fast det fanns ju bröd och gröt förstås…

Eleonora bredvid den söta bagarpojken - alla matvaror på bordet är fake

När vi var färdiga med NK, där vi tillbringat nästan två timmar och pratat utan uppehåll, hamnade vi i Kungsträdgården där det var julmarknad. Två kollegor spelade White Christmas så jag fick sjunga med en stund.

Julmarknad i Kungsträdgården

Två kollegor sjunger och spelar White Christmas

Sen tog vi bussen till Slussen, där Eleonora överlämnade min plastpåse med den nyköpta klänningen, som hon troget burit hela tiden sedan jag glömt den någonstans på NK…

Granmarknad vid Slussen