Nya ord och gamla

Så här i början på det nya eller hellre i slutet av det gamla görs det ofta sammanställningar av diverse ting. Som t.ex. vilka nya ord i modersmålet som mer eller mindre positivt välkomnats av svenskarna. Håkan Juholt har gått till den svenska språkhistorien med sin förlåtturné och juholtare som enligt Språkrådet betyder ett  förhastat uttalande som man tvingas ta tillbaka.

Dejting eller som Språkrådet vill att vi ska skriva, dejtning, vet vi ju vad det är. Nu har det tillkommit otrohetsdejtning, pensionärsdejtning, hunddejtning, fuldejtning (?) och bondedejtning. Restdejtning är då man dejtar någon med samma rester hemma i sitt kylskåp. Då kan man ha en anledning att träffas och laga mat tillsammans…

Det som jag är mer intresserad av är dock vart alla gamla ord tagit vägen som jag och mina kamrater (kompisar var inte uppfunnet då) använde under min barn- och ungdomstid under slutet av 40- och början på femtiotalet. Vi gick inte på party utan var bjudna på skutt på lördagskvällarna. Det var skojigt och inte kul, det var möjligen stockholmarna som använde det ordet på den tiden. Man dansade i salongen eller finrummet efter den varma chokladen med vispgrädde, bullar och tårta. Ordet godis fanns inte heller, man köpte gott i kiosken.

Tyckte man något var extra bra eller roligt var det kalasigt. ”Va äkta” sa man då och då ungefär med samma innebörd som man nu säger: ”Va häftigt”.  Och var något väldigt tråkigt var det träligt. Jag minns att min pappa ofta använde det ordet när han var tvungen att åka på tre-fyra sjukbesök efter att ha jobbat hela dagen på sin mottagning.

Min själs älskade på den tiden och jag spisade ofta skivor – åt inte upp dom utan lyssnade på dom.  Skivorna kostade ungefär fem spänn – en låt på två och en halv minut på varje sida. Med tanke på att en industriarbetarlön låg på omkring 750 kronor då, var det ganska dyrt. (Jag säger spänn fortfarande ibland, något som Mirren har roligt åt och påpekar varje gång.)

Bilden från nätet.

Färgerna har också förändrats. I en av mina älsklingsböcker från den tiden – Två kissar med färg – blandar kissarna vit och röd färg och får en skär ( inte rosa.) När de blandar rött med blått blir det gredelint och rött och gult blir brandgult.  

Ett ord som inte ingick i min vokabulär från den tiden men som MM fortfarande använder är karuschaband. Någon som vet utan att googla vad det betyder J?

Eftersom det har varit en diskussion om de, dem eller dom på FB initierat av Bloggblad, och en viss irritation över att folk inte kan skilja på orden, förordade jag själv att det var lika bra att alltid använda dom i stället. Ingen säger i alla fall något annat än möjligen sydlänningarna, som säger di.  Jag får väl leva som jag lär då, trots att datorn anmärker på dom när jag skriver detta ord varje gång.

Roligt om jag skulle få fler förslag till min lilla sammanställning av gamla ord som har gått ur tiden från mina bloggvänner!