842 Rönö kyrka med Pär Linderoth

Rönö gamla vackra kyrka på Vikbolandet, byggd 1642. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har fått det stora förtroendet att spela i Rönö gamla vackra kyrka på Vikbolandet, både på minnesgudstjänsten på Allhelgonahelgen, Första Adventsgudstjänsten och Julottan. Namnet Rönö, eller Rönhö som det stavades förr, kan man spåra ända till 1331. Då fanns det en kungsgård där som hade samma namn. Rön- betyder stenig mark och -ö på slutet berättar att höjdområdet vid kyrkan och kungsgården på medeltiden var omgivet av vatten läser jag på Wikipedia.

Den kortaste vägen från Mogata till Rönö är att ta färjan från Stegeborg över till Vikbolandet. Det funkar tyvärr inte när det är julotta, eftersom färjan inte går så tidigt. Det är alltid lika vackert att åka förbi den gamla slottsruinen Stegeborg, där Johan III bodde med sitt hov på 1600-talet. Det var även en strategiskt anlagd fästning som försvarade den rika staden Söderköping från ovälkomna besökare.

Stegeborgs slottsruin i september.

Tredje söndagen i september spelade jag på den sista gudstjänsten där min vän Pär Linderoth tjänstgjorde som präst. Han började en ny anställning som komminister i Sankt Johannes församling i Norrköping den första oktober. Sen vet man ju aldrig, förstås, om det är den sista... Han blev i alla fall vederbörligen avtackad med solrosor av församlingsborna i Rönö. Det här besöket blev för övrigt extra trevligt genom att min bloggvän Eleonora följde med!

Pär är en härlig präst som jag kommer att sakna. Predikar alltid utan manus och sjunger som en operasångare.

Det finns många konstskatter i våra gamla kyrkor. Altartavlan bakom Pär skapades redan på 1400-talet. Förmodligen rövad någonstans ifrån under trettioåriga kriget. Här kommer några bilder från kyrkan.

Snidade träfigurer. Kristus i mitten och Maria till höger. Men vem är hen till vänster?

Altartavlan igen.

Votivskepp från 1720.

 Kista med vackra smidesbeslag.

Dopfunt i Kolmårdsmarmor. Ljusbäraren bakom är av modernare datum. Lägg märke till de breda golvplankorna, vanliga på 1800-talet (och kanske ännu tidigare.)

Tydligen, efter vad jag kan tyda, renoverades kyrkan 1770. Damen på bilden var förmodligen en av sponsorerna av vad som framgår av klädseln, som måste ha varit modern på den tiden.

Den här kormattan är också av yngre datum. Härliga färger, tycker jag. 

Orgeln, däremot har säkert drygt hundra år på nacken. Den är enmanualig och har kopplad pedal (till manualen) vilket gör att urvalet av orgelstycken blir ganska begränsat. Bäst funkar det med stycken med bara två stämmor som det finns i pianolitteraturen.

Jag vid orgeln i Rönö kyrka

Anki och Göran tjänstgjorde som kyrkvärdar den här helgen.

Jag ser verkligen fram emot att spela på julottan i den här fina lilla kyrkan! Då brukar det vara fullt med folk - traditionen på landet är stark.

Vi kom i tid till färjan på hemvägen och behövde inte vänta mer än tio minuter. Lagom för Kent att ta några bilder. Slottsruinen kan man ana på andra sidan Slätbaken.