1371 Månadens illustratör december 2016 - Einar Norelius

1927 fick Einar Norelius i uppdrag att illustrera sagosamlingen Bland Tomtar och Troll som började ges ut 1907 med John Bauer som illustratör. När Bauer så tragiskt omkom i en båtolycka på Vättern 1918 var det Gustav Tenggren som tog över illustrationerna till böckerna tills han efterträddes av Einar Norelius. Länkar till inläggen om Bauer och Tenggren som båda har varit Månadens illustratör finns i slutet av inlägget.

Einar Norelius pryder omslagsbilden av jubileumsgåvan 1987. (Bilderna går att klicka större.)

Einar Norelius föddes 1907 och dog 1985. Då hade han hunnit med att illustrera 54 årgångar av Bland Tomtar och Troll. Jag noterar att han föddes samma år som min pappa och i samma församling i Falun - Kristine församling - som jag. Han började som skeppsbyggare på KTH men fick avbryta sina studier på grund av sjukdom.

Bilderna från sagan om Prick och älvan, en saga som Einar Norelius skrivit själv.

I stället började han på Carl Wilhelmssons målarskola. När han slutat sina studier där började han teckna och måla affischer och bokomslag och kom på så sätt in på sin bana som illustratör. Genom att han började illustrera Bland Tomtar och Troll, som gavs ut som julbok varje år och fortfarande ges ut varje år, blev han känd som en duktig sagoboksillustratör.

Einar Norelius gav ofta träden mänskliga drag som här ögon, näsa och mun. Grenarna blir armar med krokiga fingrar längst ut och rötterna blir klor.

Jag citerar Tulla Grunberger som skrivit en biografi över honom:
"När Svenska Folksagor, det första stora svenska sagoverket, började ges ut 1939 anlitades Einar Norelius som illustratör. Verket utkom i åtta band varav Norelius illustrerade band 1-4 och 7-8 (de övriga av Bertil Bull Hedlund). Det blev hans största konstnärliga framgång."

Omslaget från sagan om Råttprinsessan

 Bilderna från sagan om Tuppen, duken och klubban.

Bild från sagan Ärlighet varar längst.

Intressant är också att han gjorde teckningarna till några av Gösta Knutssons Pelle Svanslösböcker och till Grodan Boll och Kalle Stropp av Thomas Funck. Jag tyckte tidigare inte att hans bokillustrationer kunde mäta sig med varken Bauers eller Tenggrens, men det var innan jag bläddrade i några band av Svenska Folksagor, som jag lånat på biblioteket. Här visar han prov på stor konstnärlighet och en fantastisk hantverksskicklighet med sin tuschpenna som var hans favoritverktyg.

Bilden från De tre hundarna

Bilden från Wikipedia.

Månadens illustratör oktober 2016 - John Bauer

Månadens illustratör januari 2016 - Gustaf Tenggren

Månadens illustratör - Gustaf Tenggren fortsättning

Om pudlar

(Alla bilder från nätet)

Var på en familjegudstjänst igår där prästen riktade sin predikan till små och mellanstora barn. Inte för att jag hörde så mycket trots att jag satt längst fram och hade mina extraöron på mig, eftersom han talade mycket fort och ekot i den ganska tomma kyrkan gjorde så att orden gick i varandra. Dock uppfattade jag orden förutsägbart och åstadkommit och en del andra liknande ord. Jag förstår om barnen hade sin uppmärksamhet riktat på annat håll…

Hittade nyss Svenska Folksagor i min bokhylla utgiven av förlaget Barnbiblioteket Saga när jag skulle städa. Den tillhörde en av mina absoluta favoritböcker när jag var åtta år. Bläddrar lite i den. Redan i den första sagan träffar jag på uttryck som lägga två strån i kors och göra henne till lags. Jag har inget minne av att jag någonsin tyckte texten var svår att läsa. Ord som fullbordan, utan förskoning, ödmjukt, gemål och godvilligt beredde mig tydligen inte några svårigheter heller.


Men under den sista tiden händer det allt oftare att jag inte förstår innebörden i vissa uttryck som cirkulerar. Jag är t.ex. inte riktigt säker vad hypa eller hajpa betyder. Jag har givetvis googlat och fått det översatt, men glömmer det lika fort.

Jag fattar förstås av sammanhanget att uttrycket att göra en pudel, som florerat friskt i pressen på sistone, innebär att man kryper till korset (som man sa förr) och ber så mycket om ursäkt eller gör avbön för något man gjort eller sagt. Men var pudeln kommer ifrån och varför det heter så, visste jag inte.

Trodde det var något man hittat på nyligen. Men icke. Uttrycket myntades av en journalist efter det att dåvarande biståndsministern Jan O Karlsson bett om ursäkt för att han låtit staten betala sin kräftskiva. ”Han gjorde en hel pudel, lade sig på rygg och sprattlade med benen”. Varför det just blev en pudel och inte en vinthund eller en tax, som la sig på rygg, låter jag vara osagt. I alla fall utnämnde Svenska Språknämnden det till ett av de nya orden redan år 2002!

Så länge har uttrycket alltså existerat utan att jag speciellt lagt märke till det! Det ger kanske en vink om att jag borde läsa lite mer tidningar, då speciellt kultur- eller ledarsidorna i fortsättningen istället för att sträckläsa spännande deckare. I den som jag läser just nu, Karin Alvtegens Skugga, har ännu inte uttrycket förekommit trots att jag hunnit till sidan 249.