2028 Bonniers Veckotidningar nr 10 och 12 1926

Här kommer ytterligare ett inlägg med två av Bonniers Veckotidningar. Nr 12 firar just idag 100-årsjubileum.

 Viola-Wahlstedt -Borsi har gjort omslaget till nr 10. (Bilderna går att klicka större.)

Stående inslag i tidnngarna är "Juridska spörsmål" och "Vad vill ni veta" De juridiska frågorna är inte särskilt annorlunda än dagens men i Vad vill ni veta-artikeln är det desto större skillnad. Många handlar om var man kan söka en utbildning till ett visst yrke eller vad man som är passande i tidens samhälle. Som t.ex. nedanstående utdrag.

Även frågor om mat förekommer.

 

Det är Einar Norelius - han med Tomtar och Troll - som har designat det här omslaget. Honom har jag skrivit ett inlägg om här. Som synes gavs tidningen ut den 20 mars 1926 - just för 100 år sedan. 

En av dåtidens stora skådespelare var Tollie Zellman. Hon hör till de bortglömdas skara - åtminstone för mig - märker jag när jag läser om henne. Men det var intressant att stifta bekantskap med den på sin tid så uppburna primadonnan. 

I mitt inlägg om Einar Beyron, som var god vän med mina föräldrar, skriver jag att han var en stor sångare och charmör på 1930 och 1940-talet. Men redan här i mars 1926 har han tydligen gjort sig ett namn. Här är han tillsammans med Helga Görlin i Debussys opera Pélleas och Mélisande.

Bilder på känt folk från alla håll och kanter finns alltid med i tidningarna. Här en helsida med kända personer som spelar golf . En sport som de bättre bemedlade ägnade sig åt. 

Han som spelar golf i Palm Beach i Florida tillsammans med den lille pojken är 87-årige John D. Rockefeller - världens rikaste man 1926. Nedersta bilden visar den blivande kungen i England - prinsen av Wales - som inte verkar särskilt glad. Om det nu beror på att han inte får gifta sig med Mrs Simpson eller om spelet gick dåligt vet jag inte.

Något nytt som poppade upp det här året var "backfishen", dagens motsvarighet till vår tonåring. Men det var nog bara i de större städerna bland de rikaste familjerna som det fanns sådana. Det tycker jag bilderna nedan vittnar om. De flesta flickorna den här tiden började väl jobba som pigor eller barnflickor så fort de hade blivit konfirmerade. Eller inom industrin om de bodde i städerna. 

Det finns också alltid en artikel om skönhetsvård med i tidningarna. I nummer 12 varnar man för avmagringskurer. Man får inte gå ner för fort för då blir man ännu fulare än man var förut. På hundra år har ingenting förändrats vad gäller kvinnors utseende vad gäller kroppen. Då skulle man vara trådsmal för att bära upp det nya modet vilket man helst också ska vara nu för tiden. Nu heter det obesitas i stället för fetma och man tycker inte (säger inte) att det är fult att vara tjock (även om man tänker det). Det måste ha varit sorgligt för personer med övervikt att läsa den här artikeln. 

 

Några modebilder får exemplifiera ovanstående. 

En väldigt rolig och lång artikel handlar om restauranggästen förr och nu sedd genom restaurangdirektörens, hotellchefens och källarmästarens ögon. Perioden avser tiden från sekelskiftet 1900 till 1926. Vid seklets början "ägnade sig gästerna med åt festande och dryckjom och dess uppträdande mot restaurangpersonalen var inte alltid det bästa, "säger en av direktörerna. 

Jag kan tyvärr bara återge några korta stycken ur artikeln. Den handlar om hur svenskarna uppträder mot restaurangpersonalen och hur mycket eller lite dricks de ger. Även tyskarna, fransmännen, engelsmännen och amerikanerna (både de genuina och svenskättlingarna) får sig en släng av sleven. 

Ännu har inga svenska bilannonser dykt upp. Här nedan en annons med en bil som fortfarande är ganska vanlig i Sverige.

Den sista omslagsbilden är alltid i färg. Här är den från nummer 10.

1821 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 12 1926

 

Omslaget till Bonniers Veckotidning nr 12 1926  är skapat av Einar Norelius. Om honom har jag skrivit ett inlägg tidigare. Bilderna går att klicka större.

Tidningen riktar sig som vanligt mest till kvinnorna i dåtidens välbärgade familjer även om det smyger sig in några bil- och slipsannonser ibland. Ett hemma-hos-reportage i detta nummer gör mig dock förvånad. Rubriken är "Ett örnnäste på Söders höjder." Med underrubriken "Huru direktörerna Sten A. Hellberg och Sven Stål ordnat sitt gemensamma hem." 

Det är många foton från den magnifika våningen i reportaget. Ingen kan väl tvivla på att de här herrarna var ett par med tanke på underrubriken? Bonniers måste ha varit före sin tid eftersom ett sådant partnerskap på den tiden var brottsligt. Detta blev inte lagligt förrän 1944. Här kan man läsa mer om detta.

Den unge operasångaren Einar Beyron hade huvudrollen i Debussys opera Pelléas och Mélisande. Men hur ska man egentligen tolka recensionen?

Einar Beyron och Helga Görlin. 

Hovsångarparet Herzberg-Beyron var goda vänner till mina föräldrar när de lämnat operakarriären och jag träffade dem många gånger hemma. Jag har berättat om om Einar i ett tidigare inlägg. 

Att spela golf var populärt hos överklassen. På den här sidan ser man två grekiska prinsessor, världens rikaste man John D. Rockefeller och en dyster prins av Wales. Måhända han redan träffat sin Wallis och visste att det skulle bli problem. Eller bara att det hade gått dåligt för honom som det står i bildtexten. Det är också en bild på "en alldeles vanlig ung amerikanska"...

Det har också uppstått en ny variant av det kvinnliga könet - nämligen backfischen. Om man slog upp ordet i Nordisk familjebok då stod det att "backfischen var en halvvuxen flicka som ville bli behandlad som stor." Det är en väldigt rolig artikel men som vanligt sprängfylld av text som gör den omöjlig att relatera. Det får bli lite bilder i stället.

Det är ständigt annonser om olika avmagringskurer i tidningarna. Men i detta nummer är det även en artikel om korpulens. Det är ord och inga visor. När man ser veckans meny är det kanske inte så underligt att så många av borgarklassens kvinnor var överviktiga. Vilket inte gick ihop med dåtidens mode där kvinnorna helst skulle se ut som unga pojkar. Men här varnar man också för avmagringskurer. 

Här nedan skräder man inte orden. En sådan här artikel i någon av dagens veckotidningar skulle förmodligen väckt åtal.

De levande mannekängerna på modefotona är i motsats till de tecknade inte särskilt smala. Det måste ha varit frustrerande för en kvinna med normalt rundade former att ständig se modeteckningarna av förlängda och trådsmala modeller.

Här nedan en bilannons om en bil som jag aldrig har hört talas om. Men är man intresserad av gamla bilar kan man läsa mer här. 

Många samlar på Bonniers Veckotidningar enbart för omslagsannonserna i färg. De är alltid mycket informativa och färgstarka. För mig är det förstasidorna av olika illustratörer och konstnärer som varit mest intressanta. Men visst är de fantastiska också de handritade helsidesannonserna i färg.

1588 - Sommarnytt från Bonniers Veckotidning nr 31 1927.

Det är Einar Norelius som har skapat omslagsbilden till nr 31 av Bonniers Veckotidning 1927. Han är med bland mina månadsillustratörer och som man kan läsa om här. (Bilderna går att klicka större.)

Jag förstår inte riktigt meningen med den blå cirkeln med taggar. Är det något sorts parasoll som flickan står bredvid? Att hon är förskräckt vid åsynen av getingen är ju helt klart. Kanske någon av bloggvännerna har någon teori?

Som vanligt är innehållet i tidningen digert och mycket kulturellt med artiklar om teater, konst och litteratur. En rolig krönika handlar om "Den mångomtalade Fredrika Bremer-statyn" som nyss satts upp i Humlegården. Den ansågs tydligen vara anskrämligt ful.

Så här skriver krönikören inledningsvis: "Det berättas att Fredrika Bremer en gång under en fest i Amerika, när alla trängde sig fram för att få se och tala vid henne, hade blivit tillfrågad hur det kändes att vara så märkvärdig. Den berömda författarinnan hade då svarat: 'jag önskar bara att jag vore lite vackrare att se på.' - Och det kunde nog hända att hon skulle säga något liknande om hon kunde se sin staty i Humlegården."

Anders Österling, poet, kritiker, författare och ständig sekreterare i Svenska Akademin, har bidragit med en dikt. Bärnstenen. Förhoppningsvis går det att läsa den om man klickar bilden större.

En  tysk-svensk landskamp i simning hölls i Stockholm 22 - 24 juli det här året. Tyskarna vann med 192 poäng mot 144. En av svenskarna som utmärkte sig var Arne Borg "som utgick som förste man ur samtliga tävlingar". (Underförstått som han var med i, antar jag.)

Till höger i mitten ser man det segrande svenska pololaget. Iklädda rejäla baddräkter som synes. Bilden i mitten till vänster visar "fyra täcka najader." Längst ner bilder från tennistävlingar i Båstad som "är på väg att bli vårt lands förnämsta tennisbadort." 

Det här året har en grupp flickor från Franska Skolan i Stockholm blivit inbjudna till Frankrike och där fått ett mycket varmt mottagande.

Jag tycker det är intressant att notera att språket för nästan 90 år sedan inte skiljer sig så särskilt mycket från dagens om man bortser från pluraländelserna. Det är mera sättet att skriva som är annorlunda. 

Här nedan kommer några förslag på vad man kan ha på sig på stranden eller på landet. Dåtidens kvinnor skulle väl ha svimmat om de hade sett vad dagens kvinnor har på sig på stränderna eller ute på landet. Klänningen till vänster är till och med långärmad.

Ett nytt ord har jag också lärt mig - diamanté. Det kan man se på blomman som sitter på aftonklänningen nedan. Det betyder helt enkelt att blomman är kantad med konstgjorda diamanter.

"Aftontoalett i svart och vitt från Worth. Överdelen är av satin. Den draperade kjolen av sammet med diamanté runt höfterna. Stor blomma kantad med diamanté." 

Det var ju då inte för så länge sedan som snörlivet försvann men den ersattes genast av korsetten. Det rimmar illa med annonsen som säger att nutidskvinnan vill vara "lätt och ledigt klädd". Har hemska minnen från min tonårstid när man skulle klämmas in i en gördel med spiralfjädrar när man skulle gå bort.

Spirellakorsetterna och gördlarna fanns kvar långt in på 60-talet som jag kan minnas.

Bananer var lönande att importera. Åtminstone tyder de stora annonserna i fyrfärg som återkommer i varannan upplaga av Bonniers Veckotidning på detta.

1371 Månadens illustratör december 2016 - Einar Norelius

1927 fick Einar Norelius i uppdrag att illustrera sagosamlingen Bland Tomtar och Troll som började ges ut 1907 med John Bauer som illustratör. När Bauer så tragiskt omkom i en båtolycka på Vättern 1918 var det Gustav Tenggren som tog över illustrationerna till böckerna tills han efterträddes av Einar Norelius. Länkar till inläggen om Bauer och Tenggren som båda har varit Månadens illustratör finns i slutet av inlägget.

Einar Norelius pryder omslagsbilden av jubileumsgåvan 1987. (Bilderna går att klicka större.)

Einar Norelius föddes 1907 och dog 1985. Då hade han hunnit med att illustrera 54 årgångar av Bland Tomtar och Troll. Jag noterar att han föddes samma år som min pappa och i samma församling i Falun - Kristine församling - som jag. Han började som skeppsbyggare på KTH men fick avbryta sina studier på grund av sjukdom.

Bilderna från sagan om Prick och älvan, en saga som Einar Norelius skrivit själv.

I stället började han på Carl Wilhelmssons målarskola. När han slutat sina studier där började han teckna och måla affischer och bokomslag och kom på så sätt in på sin bana som illustratör. Genom att han började illustrera Bland Tomtar och Troll, som gavs ut som julbok varje år och fortfarande ges ut varje år, blev han känd som en duktig sagoboksillustratör.

Einar Norelius gav ofta träden mänskliga drag som här ögon, näsa och mun. Grenarna blir armar med krokiga fingrar längst ut och rötterna blir klor.

Jag citerar Tulla Grunberger som skrivit en biografi över honom:
"När Svenska Folksagor, det första stora svenska sagoverket, började ges ut 1939 anlitades Einar Norelius som illustratör. Verket utkom i åtta band varav Norelius illustrerade band 1-4 och 7-8 (de övriga av Bertil Bull Hedlund). Det blev hans största konstnärliga framgång."

Omslaget från sagan om Råttprinsessan

 Bilderna från sagan om Tuppen, duken och klubban.

Bild från sagan Ärlighet varar längst.

Intressant är också att han gjorde teckningarna till några av Gösta Knutssons Pelle Svanslösböcker och till Grodan Boll och Kalle Stropp av Thomas Funck. Jag tyckte tidigare inte att hans bokillustrationer kunde mäta sig med varken Bauers eller Tenggrens, men det var innan jag bläddrade i några band av Svenska Folksagor, som jag lånat på biblioteket. Här visar han prov på stor konstnärlighet och en fantastisk hantverksskicklighet med sin tuschpenna som var hans favoritverktyg.

Bilden från De tre hundarna

Bilden från Wikipedia.

Månadens illustratör oktober 2016 - John Bauer

Månadens illustratör januari 2016 - Gustaf Tenggren

Månadens illustratör - Gustaf Tenggren fortsättning