Öland i början på augusti

Resan med Swebus ner till Löttorp på Öland gick fort. Jag hade ju Kennedyboken på 600 sidor att läsa. Hann bara med 205 av dessa. Bussen stannade inte i Söderköping utan jag blev skjutsad av MM till Norrköping där jag fick stiga på bussen och sen åka tillbaka samma väg.

Väl framme möttes jag av en välkomstkommitté bestående av de tre pojkarna i familjen. Mirren och Clarissa, eller Lissan som alla kallar henne numera, väntade med te och smörgås hemma i sommarhuset.

Caspar, Casimir och Mirrmaken utgör välkomstkommittén vid OK-macken i Högby. (Bilderna går att klicka större.)

Det var härligt att komma ner till Öland när säsongen var över och många turister hade försvunnit. Nu var det mest tyskar som fortfarande turistade. Det gick också att komma fram i affärerna och på stora gatan i Borgholm.

Lissan var också glad och vinkade när jag kom.

Vädret under veckan var inte lämpligt för bad, det regnade varje dag och blåste ganska kallt. Däremot passade det utmärkt till att göra utflykter. Mirren hade lovat Caspar som är tre att ännu en gång få åka tåg på Böda Skogsjärnväg som går mellan Fagerrör och Trollskogen.

Strax klart för avfärg med Böda Skogsjärnväg.

Mirren, Lissan, Caspar och Casimir längst fram i tåget.

Nu bär det iväg.

Många tyskar var med på det fullsatta tåget.

Eftersom jag aldrig åkt på den enda järnvägen som finns på Öland och är en av sevärdheterna, tyckte jag också att det skulle bli roligt. Trollskogen var en verklig naturupplevelse med sina ibland förvridna träd och under dessa den vidsträckta mattan av vitmossa. Tågets hastighet kunde väl uppmätas till ungefär 10 km/h så det tog närmare en halvtimme att ta sig från Fagerrör till Trollskogens hållplats. Här och här kan man läsa mer om museijärnvägen.

Vy från tågfönstret.

När vi hade kommit fram fanns det mycket att göra för barn och även att se för vuxna. I de små friggebodarna var det ordnat med utställningar bl.a. om naturen och djurlivet på Öland. Det hade regnat rejält under tiden vi åkte med tåget, men när vi kom fram var det uppehåll som tur var. Vi vuxna fikade medan barnen lekte och klättrade i träden.

Caspar och Casimir hade svårt att slita sig från minibilarna

Lissan utforskar omgivningarna

Här är hon på väg in i en av utställningsbodarna.

En sällsynt Coca-Cola på bordet och glass för Caspar och Casimir.

Innan vi åkte hem kom det också en ordentlig skur men Mirren hade varit förutseende att ta med sig regnrockar till barnen så att åtminstone inte de blev blöta. Det upphörde lika snabbt som det hade börjat.  Eftersom järnvägsspåren hade blivit hala av regnet hade tåget svårt att ta sig fram på hemvägen och stannade några gånger. Problemet löste sig genom att en av de två lokförarna gick framför och sandade på rälsen medan tåget åter körde igång.

Utställning av skräp som plockats upp från stranden...

Det lilla loket växlas om för att sättas först i tåget på hemresan.