1357 Första adventskonsert i Frustuna kyrka med kören Cantate

På söndagen skulle Mirrens vän Johan, jag och alla barnen åka till Gnesta för att höra kören Cantate sjunga tillsammans med en barnkör i Frustuna kyrka. Musikgudstjänsten började inte förrän klockan fem så jag hade gott om tid att vara tillsammans med barnbarnen eftersom Mirren åkte hemifrån redan klockan ett.

Lissan, som fyllde fem i somras, har upptäck att man kan läsa ihop bokstäver, så det sysslade vi med en liten stund. Hon kunde alla bokstäverna utom å och ä som hon blandade ihop, men hon lärde sig snabbt dem också. Så jag klippte ut lite lappar med bokstäver som hon fick lägga ut och försöka läsa. Hon hade också fattat att man bara skulle ljuda när man läste, så det funkade fint.

Lissan och jag leker med bokstäverna vid köksbordet hemma i Mälarhöjden. Mirren tog bilden. (De går att klicka större.)

Spännande var också att titta på det lilla rådjuret som hade förskansat sig till ett hörn i trädgården. Det stod kvar länge innan det skuttade iväg. Jag vågade inte öppna fönstret för att jag var rädd att skrämma bort det, men bilden blev ganska bra ändå.

Det var nästan svårt att upptäcka rådjuret när det låg nere på marken.

Sen gav vi oss iväg, Johan, jag och barnen vid fyratiden vilket visade sig vara ganska sent eftersom det var svårt att hitta till kyrkan. Vi hann dock komma fram precis innan klockorna började ringa.

Mirren hade reserverat platser åt oss längst fram så alla såg och hörde bra. Det gick också bra att fota därifrån. Alla tre barnbarnen skötte sig exemplariskt under hela gudstjänsten - det var ju roligt när barnkören sjöng också.

Här sitter barnen i kyrkans barnkör tillsammans med kören Cantate strax innan musikgudstjänsten ska börja.

Det gamla fina altarskåpet är tillverkat omkring 1510 i Antwerpen.

Dags för kören att sjunga sin första sång. Mirren står som nummer två från höger.

Frustuna kyrka i Gnesta. Fotot från broschyren som låg i kyrkan.

Här kan man läsa om det gamla fina altarskåpet. Tror att det ska gå bra att läsa om man klickar upp bilden.

Jag gjorde flera inspelningar av körsångerna men fastnade för sången Tomorrow shall be my dancing day i arrangemang av Malcolm Pearce. Jag tycker den är underbar och man får ha överseende med att det är lite strul med noterna i början.

Kören Cantate sjunger Tomorrow shall be my dancing day i Frustuna kyrka i Gnesta första advent. 

Kristi Himmelsfärdshelgen 2010

Helgen tillbringade vi med Mirrfamiljen i deras sommarhus på Öland. Jag hade hoppats att hitta orkidéer på Alvaret, men det var tydligen för tidigt. Däremot fanns det rikligt med blommande gullvivor överallt.

Vädret var, med undantag av några futtiga soltimmar på fredagsmorgonen, dimmigt och fuktigt hela tiden. Trots det tillbringade vi den mesta tiden utomhus. När det inte småduggade, åt vi måltiderna ute på verandan, med utsikt över havet och strandängen med alla fåglar. För både göken och näktergalarna passade detta väder tydligen perfekt i alla fall...

Strandängen i dimma. (Bilderna går att klicka större)

Vi gick också på promenad ner till stranden där Lillmirren roade sig med att kasta stenar i vattnet.

På promenad ner till stranden

Lillmirren och jag nere vid stranden. Solen tittade fram några timmar på fredagsförmiddagen

Om livets förgänglighet blev vi påminda när vi gick förbi en svan som tydligen lagt sig för att dö på land.



Stenen med den guldgula laven liknar nästan en igelkott

Mirrmaken fortsatte med att röja passagen genom den nästintill ogenomträngliga snårskogen av enar och sly ner till stenmuren, som omgärdar tomten för att få bättre havsutsikt från huset.


Idogt arbete med att röja en passage ner till stenmuren

Vädret var perfekt för att elda nersågade grenar och kvistar och trots fukten brann det bra, när väl elden fått fäste. Att såga och dra ris och kvistar till eldarna, var den huvudsakliga sysselsättningen för Mirrmaken och MM under dessa dagar. Även Lillmirren var med och assisterade.

Elden tog sig efter ett tag trots att det småduggade

Lillmirren hade jobbat mycket med att dra grenar till elden...

Mirren och jag passade barn och stod för markservicen, precis som vanligt… Vis av erfarenheten från tidigare besök i huset, där mycket av hushållsgrejorna fortfarande saknas, hade Mirren lagat all mat hemma för alla dagarna till fem personer och en bebis och tagit med sig. Det återstod alltså bara att koka potatis, pasta eller ris till rätterna.

Traktoråkning med gräsklipparen var nog det roligaste för Lillmirren under den här helgen

Men eftersom mathållningen i Mirrfamiljen består av två lagade mål mat, frukost, två mellanmål och kvällsmat per dag, blev det en hel del att diska efter sex personer. Diskmaskin saknas ännu, så det blev min ordinarie sysselsättning under dessa dagar. Jag tycker nämligen att det är mindre jobbigt att diska än att passa barn. I synnerhet som det minsta barnbarnet, tio månader, bara vill ha gåhjälp och ingenting annat är roligt, vilket han ljudligt tillkännager...

Minimirren vill bara stå upp eller gå mellan stolar hela tiden...

Mirren och jag tog i alla fall ledigt en eftermiddag, lämnade barnen till pappan och morfadern, och åkte och handlade i den utmärkta ICA-butiken på orten. Det var på hemvägen vägen spärrades av dessa djur, som ännu inte hunnit växa till sig, och därför inte var så svåra att skrämma så att vår bil kunde passera fritt.

Stutarna är snälla och rädda även om de är något skräckinjagande

På söndagen åkte vi för att fira gudstjänst i den närbelägna kyrkan i Högby, Ölands största.

Försvarstornet på kyrkan står kvar sedan medeltiden

Kyrkan är Ölands största

Vi var inte ensamma om att vilja lyssna till den riksbekante prästen Dag Sandahl, som jag var lite nyfiken på. Det kunde även vara bra att träffa kantorn,tänkte jag, så man kanske kunde få lite vikariat i framtiden under sommaren. Det var en härlig gudstjänst med underbar orgelmusik och sång av Marie, kantorns fru, som också är kantor.

I kyrkan fanns två senmedeltida helgonskåp, ett enastående vackert med Jungfru Maria. Själva altartavlan var också spännande. Tornet, ett försvarstorn från 1100-talet står fortfarande kvar. Jag glömde tyvärr att ta en broschyr och det står inte mycket mer på nätet om kyrkan.

Mariaskåp från 1400-talet

Helgonskåp, också det från 1400-talet

Altartavlan i kyrkan med träskulpturer

Predikan var föredömligt kort och innehållsrik och framfördes både med humor och med känsla och övertygelse. Både präst och kantorer var mycket vänliga och tillmötesgående och vi hade en lång och angenäm pratstund med dem under det efterföljande kyrkkaffet i vapenhuset. Även om jag inte delar Dag Sandahls åsikter i vissa frågor, tyckte jag att han som människa var både karismatisk och trevlig och dessutom hade en fantastisk röst.

På hemvägen fotade MM en vacker rabatt av blommande hyacinter genom bilrutan.