Bilderna går att klicka störreSom vanligt blev jag förvånad över de konstskatter som finns i de gamla svenska kyrkorna. Det välbevarade altarskåpet i Drothems kyrka är imponerande med allt sitt bladguld. Det tillverkades av en nordtysk träsnidare i slutet av 1400-talet. Tanken svindlar när man tänker på hur många generationer som har beskådat detta vackra altarskåp under seklernas lopp…
En tavla, säkert från samma tid, av en kvinna med sju svärd i sitt hjärta gjorde mig konfunderad tills jag kom hem och googlade. Det måste vara Jungfru Maria med smärtornas svärd i sitt hjärta. Här kan man läsa mer om detta.
När gudstjänsten var slut gick alla tvärsöver den lilla gränden till församlingshemmet, där det skulle serveras kaffe och underhållning.
Denna skulle goda vännerna Leif och Mari med barnen Kalle och Ida stå för. Jag var medbjuden som ackompanjatör. Det blev lite blandad kompott, som Mari inledde med den svängiga Rågsved till Leifs och mitt ackompanjemang. Mari fortsatte sen med I Duvemåla Hage och Man borde inte sova.
Sen sjöng Kalle en visa av Hasse och Tage till de gamla damernas förtjusning och Ida spelade flöjt– en och annan gammal herre fanns faktiskt också bland publiken. Ida sjöng också passande Idas visa med sin lilla ljusa och klockrena röst.
När vi blivit avtackade med applåder vidtog den obligatoriska auktionen på handarbeten och fikabröd. Jag ropade in en sockerkaka (trots MM:s viskande protester), som kom väl till pass på söndagen, när jag bjöd min VIS-kör på denna och kaffe före gudstjänsten i Gusums kyrka.
