Caspar åtta timmar gammal (Alla bilder utom kaktusplanteringen (?) går att klicka större)
Mirrfamiljen med den lilla nya familjemedlemmenCaspar är väldigt, väldigt liten i jämförelse med storebror Casimir. Han har mörkt, lockigt hår, små, små händer och fötter och världens lenaste hud. Men han är som är stark som en mindre björn och kan låta så att man själv inte hör vad man säger.
I fortsättningen får jag kalla Lillmirren vid sitt rätta namn, Casimir, så att man kan skilja på honom och lillebror Caspar. Båda är ju Lillmirrar numera…
Jag hann precis tillbringa en dag tillsammans med Mirren innan hon och Mirrmaken försvann till BB på Huddinge sjukhus påföljande natt vid halvfemtiden på morgonen. Det var bara att gå några trappor upp i huset och inta Mirrens plats i sängen bredvid Casimir, som sov djupt. Halv åtta på morgonen ringde Mirren och talade om att lillebror Caspar hade kommit och att hon måste tillbringa de närmaste dagarna på sjukhuset.
Jag fick alltså ett par intensiva dagar tillsammans med mitt numera näst yngsta och mycket livliga barnbarn. Farmor och farfar och farbror Anders, som bor bara tio minuters bilresa från Mirrfamiljen, kom och hämtade Casimir och mig och körde oss alla till Huddinge sjukhus redan på onsdagseftermiddagen. Där hälsade vi på och beskådade den lilla nya familjemedlemmen.
Caspar sover gott på mormors arm
För att bara vara åtta timmar gammal var Caspar mycket försigkommen, lyfte på sitt lilla huvud och försökte hitta maten när jag höll honom och tittade sedan förvånat upp på mig med stora blå ögon. Sen började han skrika, men tystnade omedelbart när jag gav honom tillbaka till sin mor…
Casimir och jag hade det trevligt under de dagar Mirren och Mirrmaken var borta och gick bl.a. till den stora lekparken och badade och gungade. Denna begivenhet tog hela onsdagsförmiddagen eftersom Casimir var tvungen att stanna på vägen vid varje grävskopa en lång stund tills han sa de förlösande orden: ”Hej då, pa-a!” Då fick jag nådig tillåtelse att gå vidare. Denna första dag hann jag inte laga någon middag åt mig själv.
Casimir vid pianot
På torsdagen avlöste mig farmor och farfar och tog med sig Caimir under några timmar så att jag fick pusta ut och röja upp i huset. Då hann jag även koka lite spagetti och ostsås och äta till lunch. På eftermiddagen var vi åter på BB och hälsade på.
Lycklig mormor
Efter lunch på fredagen kom så Mirren och Mirrmaken och lillebror Caspar hem. Även morfar och morfars kusin Inger från Australien hade tillstött. Casimir var mycket vänlig mot sin bror och klappade och pussade honom, men när morfar, kusin Inger och jag skulle åka hem till Mogata på kvällen, pekade han på mig och sa högt och tydligt: ”Momo babis!”
Sjalen har kommit till heders igen
Jag förklarade då att lillebror Caspar hade kommit hem till honom för att stanna och att jag inte kunde ta med bebisen hem. Då tittade Casimir under lugg på mig och vände sig förväntansfullt till morfar och sa bestämt: ”Moma babis”. Han var mycket besviken när inte heller morfar var beredd att överta lillebror.
Caspar trivdes inte hos någon annan än mamma när han hade kommit hem
Så fort hon tog hand om honom tystnade han...
Alltså är jag nu hemma i Mogata igen, utan ”babis”, tillsammans med MM och kusin Inger från Australien. Igår gjorde vi en utflykt till Floda kyrka, åt pizza och drack kaffe på kaffestugan Fridhem och handlade i hantverksbutiken. Dessutom hann vi med att bese den berömda kaktusplanteringen i Norrköping på hemvägen. Den har Holmens bruks 400-årsjubileum som tema i år.
Den berömda kaktusplanteringen i Norrköping år 2009
Kusin Inger från Australien och jag på en soffa i Carl Johans park
Idag ska vi ta en promenad längs Kanalen och dricka kaffe på någon uteservering, såvida det inte störtregnar, som det började göra igår precis när vi hade hunnit hem. Vi ska också gå och titta efter vad det är för något på gång i Kanalmagasinet. Där brukar det alltid vara trevliga utställningar under sommaren.
