1874 Tillbakablick på år 2021 januari - juni.

JANUARI

Det här året har ju också präglats av coronasmittan. Därför händer det inte så mycket de första månaderna. Vi är mest hemma, Kent och jag och det blir en och annan promenad i Mogatabygden och i Söderköping. Det kommer mängder med snö och Kent har styvt jobb med att försöka hålla den värsta snön borta från parkeringsplatsen och ingången till huset.

Kent i färd med att skotta rent uppgången till huset. (Bilderna går att klicka större.)

Januari bjuder också på några vackra solnedgångar.

FEBRUARI

Det gäller att ha ordentligt på sig när man ska ut och promenera i kylan.

Utsikt från promenadvägen i Mogata över Slätbaken. (Kent tog bilden.)

MARS

Vi åker till Lundby handelsträdgård och inhandlar penséer. Det är alltid roligt att komma dit och se på överflödet av färger. 

Det blir dock inga tuppar med hem.

Mitt hår har blivit nästan vitt så jag bestämmer mig för att gå till min frissa Janet på Hårlocken i Söderköping och få lite färg i det. Dessutom behövde jag klippa mig. Det blir bra som vanligt.

Allers prenumererar vi på för korsordens skull. 

Utflykt till Lundby

APRIL

Våren är på gång och på promenaden gläds vi åt de små lammen som plötsligt har dykt upp.

Vi åker upp till Åsa i Enskededalen för att fira påsk. Vi har varken träffat henne eller barnen på väldigt länge. På påskdagen åker vi på utflykt. Först tittar vi på huset i Tallkrogen som Åsa köpt. Där får hon flytta in i början av augusti. Sen följer vi med och kikar på Christians nya lägenhet i ett av de Norra Tornen i Stockholm. Jag får nästan lite svindel bara av att titta ut genom fönstren som nästan går från golv till tak.

Clarissa, Lissan till vardags, har brutit servetterna alldeles själv.

 Åsa har bakat Budapesttårta som är Casimirs älsklingsbakelse. Caspar till vänster.

Åsa, jag och Christian i hans nya lägenhet. 

Påsk med barnbarnen och fåglar

Christians nya lägenhet.

MAJ

Första maj åker vi in till Söderköping för att titta på alla målade elskåp. Det är olika lokala konstnärer som har fått fritt fram att måla de fula elskåpen. Det är en upplevelse att se hur fantasin har flödat och hur fina de blivit. 

Här har Ola Niklasson gjort en modell av det gamla stadshotellet.

Kent fyller år den 8 maj och då kommer äldsta dottern Anna med sin Jörgen och sonen Johan med flickvännen Cissi och hälsar på. Vi har en väldigt trevlig dag tillsammans.

Cissi tar kortet.

I maj hör det också till att vi gör en utflykt till Rhododendrondalen vid Åbackarna i Norrköping. Det är alltid lika trevligt att gå omkring där, i synnerhet när vädret är fint som denna gång.

Jag ser att håret har fått tillbaka ursprungsfärgen...

Elskåpspromenad 1

Elskåpspromenad 2

Kents födelsedag

Rhododendrondalen

JUNI

Den 19 juni fyller jag 85 år. Åsa och yngsta barnbarnen har kommit ner för att fira. Vännen Marianne kommer och överraskar med pelargon.

Caspar, Casimir, Clarissa, Marianne och jag vid matbordet i köket. Kent har redan ätit av den goda Budapesttårtan som Åsa bakat och haft med sig. 

Lissan stannar kvar hos oss en vecka eftersom Åsa och pojkarna ska till Gotland och titta på kyrkor. Hon är inte särskilt intresserad av att följa med.

Vi köper en bad-enhörning på Dollarstore som visar sig vara större än vi tänkt oss och som döps till Matilda. Med mycken möda och med fällda säten lyckas Kent få in den i bilen och köra ner till Husbyvik och bada med Lissan. Den blir mycket populär och hon får genast kompisar vid badet.

Äntligen har Kent och Lissan fått in Matilda i bilen.

Samma vecka åker vi till Naturum vid Tåkern. Lissan är lite ointresserad i början av guideturen, men när hon själv får använda håven och fånga insekter och småkryp med blir hon eld och lågor.

Vi undersöker vad Lissan fått i håven. 

Bad-enhörningen Matilda

Utflykt till Naturum

1823 - Påsk med barnbarn och fåglar

Äntligen har vi fått våra två covidsprutor, Kent och jag, och äntligen kunde vi åka upp till Enskededalen där Mirren nu bor med de tre yngsta barnbarnen. Senaste gången jag såg dem var i slutet av januari förra året. Det blev ett kärt återseende. De var sig lika utom att Casimir, den äldsta som nu fyllt 13 år, inte längre var goss-sopran utan hade fått en röst med mera manlig framtoning. 

Mirren bjöd på fika när vi kommit fram på långfredagseftermiddagen med hembakad ljuvlig budapesttårta. Familjen hade utökats med två nya familjemedlemmar sedan några månader tillbaka. Två nymfkakaduor som flög fram och tillbaka över bordet och gärna satte sig i håret på någon medan vi åt.

Caspar 11 år och Casimir 13 år sitter vid matbordet. (Bilderna går att klicka större.)

Det är Clarissa, 9 år, som åstadkommit den intrikata servettvikningen.

En av Mirrens budapesttårtor som smakade himmelskt.

Casimir, som redan är en duktig organist, hade nämligen fått löfte om en nymfkakadua (eller nymfparakit som den också kallas) när han spelat igenom de första hundra psalmerna i psalmboken. Och fastän de blev klara till jul kunde han inte hämta sin fågel - Mezzo - förrän i februari då den var tvungen att växa till sig. 

Efter någon månad kunde familjen också hämta hem en kompis till Mezzo - Näbbi - som snabbt gjorde sig hemmastadd. Dock är hon inte lika social som Mezzo, som gärna sätter sig på handen och böjer på huvudet när hon vill bli kliad bakom nacken.  

Här sitter Mezzo och kallar med höga tjut på Näbbi.

Näbbi som dittills vägrat att flyga ner från övervåningen hade bara någon dag innan vi kom, slutligen övervunnit sin rädsla och vågat flyga ner. Och nu susade två fåglar omkring oss när vi fikade. Näbbi var reserverad och tillbringade den mesta tiden på lampan över matbordet medan Mezzo mest höll till på bordet eller satt i någons hår.

Mezzo gillar groddar som Mirren odlat.

Casimir med sin älskling.

Caspar med både Mezzo och Näbbi på huvudet.

Casimir vid orgeln i sitt rum. 

I slutet av februari skrev jag ett inlägg om Casimir och att han hade blivit intervjuad av en reporter på Svenska Dagbladet. Det blev en stor artikel om honom där, både i Svenska Dagbladet Junior och även i huvudtidningen. Jag skrev då att det nog inte var sista gången som det skulle skrivas om honom. 

Sen dess har han både blivit intervjuad för Kyrkomusikernas tidning och för Kyrkans Tidning. Den sistnämnda så sent som idag. Man har läst om att det kommer att blir stor brist på organister i framtiden så barn och unga som spelar orgel är ett aktuellt ämne.  

Inte nog med det. I mitten av mars gjorde Sveriges Radio P4 Stockholm en intervju med honom. Här kan man höra honom spela In dir ist Freude av Bach. 

Casimir är nämligen en väldigt duktig organist (i den vidare bemärkelsen) och spelar redan sådana stycken som räknas till den virtuosa orgelrepertoaren. Men så ligger det också oändligt mycket arbete bakom. Mirren övar två timmar varje dag med honom och minst fyra på helgerna. Dessutom hinner hon med att öva minst en timme varje dag med Caspar och Clarissa som också spelar orgel. 

Jag och Mirren har just lyssnat till en orgelkonsert som Casimir spelat.

Båda fåglarna gillar orgelmusik och vill gärna vara med när barnen spelar och då låter de även extra mycket.  Mezzo älskar dessutom att picka på notpapperet under tiden. Gemet till vänster i bilden lyckades hon också få loss.

Det är inte bara notpapper som Mezzo gillar. Clarissa visar sitt mobilskal som aldrig blir sig likt. 

P.S. Har just fått reda på att Mezzo är sjuk och har varit hos veterinären idag. Efter att ha fått tre olika sorters mediciner verkar hon må bättre. Håller tummarna för att hon blir frisk igen eftersom hon är Casimirs ögonsten och han har varit helt förtvivlad.

Här kan man höra Casimir spela Widors toccata på Instagram.

Uppdatering: Tyvärr avled lilla Mezzo i torsdags till alla tre barnens obeskrivliga sorg. Ingen, inte ens veterinären, vet vad det beror på att hon blivit sjuk. Han gissade på att det var något virus som hon kanske hade latent, som drabbat henne.